13 april 2008 kl 20:14
Redigerad 13 april 2008 kl 20:19
Långpassen är väl framför allt för att vänja kroppen vid påfrestningar under så lång tid, samt för att öva förbränning av fett istället för kolhydrater.
Vad gäller fett vs. kolhydrater inbillar jag mig (dvs högst personlig åsikt) att man kan uppnå lika bra resultat med kortare pass, så för den aspekten tror jag säkert att det är vettigt med fler men kortare pass eftersom det nog sliter mindre på kroppen totalt sett.
Värre är det ju med belastningen, eftersom man ju vill lära kroppen att tåla löpning massvis med timmar i sträck, och övning ger färdighet. Om ens leder aldrig varit utsatta för ansträngning under längre tid lär ju maran bli en rejäl chock.
Själv kämpar jag precis som många andra med långpassen nu, och ska se till att komma upp i 25km innan Stockholm Marathon iaf. Det är nog för lite, men jag kämpar hellre lite extra på maradagen än att riskera att helt slita sönder mina knän på träning. Sprang en halvmara igår, och har rejält ont idag och är rädd att det kommer krävas ett antal dagars vila för att knäna ska återhämta sig, och då tappar jag ju träning totalt.
Så allt är väl en avvägning såklart, men har man en kropp som inte klagar tror jag nog att långa långpass är den bästa marathonmedicinen!
Edit: Kom på en tredje aspekt som säkert är minst lika viktig som ovanstående, den mentala.. För egen del är det i alla fall sjukt viktigt att veta att jag klarat av långa sträckor innan, för har man gjort det på träning kan man ju göra det på tävling också.
