annons
Löpning • Träning • 17 inlägg • 14928 visningar •

Hur tidigt kan man springa ett ultralopp som nybörjare?

Wanja Strid
1980 • Segeltorp
#1
•
14 juli 2012 - 21:38
Gilla
Nu sprang jag visserligen inte hela sträckan och det gick totalt sett ganska långsamt men jag skulle tro att du kan klara ett ultralopp med din mängd redan nu beroende på vilken målsättning du har.

Jag försöker springa 3 mil i veckan åtminstone och hade sprungit ett par långpass på dryga 3 mil innan loppet.

Det viktiga, om du inte redan gör det, är att träna på att äta och dricka när du springer.
Magnus P
1976 • Stockholm
#2
•
14 juli 2012 kl 22:53
Gilla
Jag använde det här som grund inför mitt första lopp.... http://ultramarathon.runnersworld.se/artiklar/traningstips-infor-lidingo-ultra-50-k.htm
Christian Eriksson
1968 • Lövestad
#3
•
14 juli 2012 kl 23:37
Gilla
Om du inte redan sett den tråden så finns det en hel del tips här: http://www.jogg.se/Forum/Trad.aspx?subid=25957

Inför min första Ultra i höst blir det fokus på att springa mina långpass betydligt l å n g s a m m a r e än jag brukar, vilket kan vara svårare än man faktiskt tror. Och tristare! Har man inga förväntningar på en specifik sluttid så klarar man sträckan om man bara håller nere tempot. Personligen så springer jag hellre långsamt än för fort och sedan tvingas gå vissa sträckor i stället. Det kan man spara till 100K och uppåt :)

Lycka till!
Magnus P
1976 • Stockholm
#4
•
15 juli 2012 kl 08:06
Gilla
Daniel, tänk mera på tiden än distansen bara... i alla fall på långpassen...
Christian Länk
1978 • Hofors
#5
•
15 juli 2012 kl 10:02
Gilla
Hej hej
I september förra året sprang jag Lidingö 3 mil och tyckte det var sjukt skön känsla att springa länge. Jag snittade då ca 3 mil i veckan och började fundera på nått nytt mål. I december ökade jag tränignsdosen till ca 4 och i bland 5 mil i veckan och tog sikte mot ett 6H-lopp i mars.

Personligen kände jag genast av ökningen av träning och blev trött och lite håglös, men sen kom jan-feb-mars och tusen dagisbaciller och jävlades lite så jag fick lite hjälp med att inte träna FÖR mycket :)

Jag genomförde i alla fall loppet och tog mig 53 km och var nöjd med det. Det jag var mindre nöjd med var att jag drog på mig löparknä. Sen blev jag ordentligt sliten av loppet både i kropp och själ. Men jag misstänker att jag är lite av ett "måndagsexemplar".

Det jag tror jag vill ha sagt med detta är att du säkert klarar det, men konsekvenserna efteråt kan bli lite dryga om man inte är bra förberedd. Och några gel på 50 km räckte inte för mig. Jag åt rätt mycket mer och det funkade bra med det arrangörerna erbjöd och det jag hade med själv.

Lycka till med vad du än bestämmer dig för.
annons
Maria V
1975 • Kristianstad
#6
•
15 juli 2012 kl 10:30 Redigerad 15 juli 2012 kl 10:29
Gilla
Ett tips är att testa ett tidslopp första gången, snarare än att springa ett A till B-lopp. Ett 6h-lopp tar dig troligen upp till den distans du vill. Du är dessutom "i säkert förvar" på en rundbana med stöd från både löpare och funktionärer hela tiden. Det är en större mental påfrestning att loopa runt runt på samma bana, men det är ett bra sätt att se vad benen går för. =)
Lycka till!
Förslag: http://www4.idrottonline.se/TeamUltraswedenLK-Friidrott/Arbetsrum/Ultrafestival/
Zingo Andersen
1974 • Lund
#7
•
15 juli 2012 kl 10:41
Gilla
Kan säga att du tränar bra mycket mer än jag gjorde (och fortfarande gör) inför min första ultra. Så träningstidsmässigt är det inga problem. Men träna på att äta och på att springa lugnare än du gör, vissa kan ha svårt att sänka farten så man orkar hela sträckan/tiden. Speciellt när man går över 50km sträcket. Min första ultra satsade jag helt på att bara klara hela sträckan och tog det så lungt jag bara kunde. Det är kanon om du tränar på att vara igång länge med ordentliga matpauser för att känna hur det fungerar.

Maten: precis som Christian skriver så märker jag en gräns vid 3-4mil när jag måste ha mer gel/mat per km än innan. Men dom flesta tävlingar å är det jättebra utbud. Men vissa traillopp har inga/få stationer och då måste man bära med sig mat, har torskat på att äta för lite på många lopp genom åren, det är jättelätt att råka äta för lite. Det luriga är att för lite mat sänker motivationen och man vill ge upp, när man egentligen inte behöver.
Mikael Eriksson
1974 • Märsta
#8
•
15 juli 2012 kl 11:54
Gilla
Christian, jag känner igen det du säger om trötthet och håglöshet efter man ökat träningsmängden.

Har lagt på lite mer träning nu efter Stockholm Marathon och märker av det direkt i form av trötthet, allmänt mer håglös och att småsår och dylikt inte vill läka lika fort som vanligt.

Jag är övertygad om att det är ökningen av distansen som ligger bakom, hade jag bara ökat i form av antal pass hade jag nog inte fått samma respons från kroppen tror jag.

Min normala träningsdos ligger nog runt 25-40km per vecka fördelat över 3 pass, senaste två veckorna har jag legat över 60km / vecka vilket gjort att nuvarande vecka har jag bara presterat 20km ( även om veckan inte är helt slut ännu )

Mitt mål är också ett tidslopp, troligtvis 6h i Borås i november.
Magnus P
1976 • Stockholm
#9
•
15 juli 2012 kl 16:24
Gilla
Hade samma problem med tempot... Men efter några längre pass blir det rätt behagligt i 6.30 tempo på långpassen.

.
Karin L
1981 • Linköping
#10
•
15 juli 2012 kl 17:15
Gilla
Fast beroende på hur långa ultror du satsar på blir ju tempot olika viktigt. Ska du springa 50km så är det inte så viktigt att träna på låg fart. Håll en bekväm fart som du bedömer ej sliter alltför mkt. Ska du däremt springa typ 100miles måste du 1träba mer (lägre fart nödvändig för att ej gå sönder) och 2 träna på att springa i lägre tempo.

Själv springer jag kortultror (under 10mil) och om mina långpass går långsammare än 5:50 så har det hänt något!

Som andra påpekat tror jag att du är i princip redo för ultra redan!
annons
Nina
1970 • Järfälla
#11
•
15 juli 2012 kl 19:47
Gilla
Jag är nybörjare och sprang/gick 50km härförleden och det allra allra viktigaste insåg jag var att få näringsintaget jämnt och fint. Så fort du har börjat känna dig lite svimmig/krampig/yr/ont i huvudet så är det nästan kört. Gels, banan och sportdryck i all ära men också kaffe, saltlakrits, godis, chips, mackor (yes, en av fördelarna med ultralopp, massor av godis o chips) eller vad du nu tycker funkar för din mage (jag verkar ha en stålmage för jag behövde inte be till bajamajaguden alls). Ordentligt med mat o dryck vid 15, 30 och 40 plus en vätskeryggsäck med utspädd resorb gjorde att jag i allt utom benhinnan mådde utmärkt efteråt. Så mitt ödmjuka tips är att under de långa långpassen prova dig fram även med mat/snacks!
#12
•
22 juli 2012 kl 18:53
Detta inlägg har raderats
Mr. B
1963 • Hemma
#13
•
22 juli 2012 kl 18:59
Gilla
Som flera har sagt:
Kroppens reserver räcker ett bra tag. Jag kör pass en bit över två mil utan att ens dricka. När man får slut på sina reserver är det ett helt annat läge. Det går inte att äta och dricka ikapp och samtidigt hålla hyfsat tempo. Skall man långt bör man sätta i sig vätska och energi i den takt man förbrukar dem.

Var också beredd på att efter >30km kan smärta och skavsår dyka upp på helt nya ställen...

Du har väl sett Runes eget recept? http://www.loparlarsson.se/content/view/34/57/
HR
1972 • Stockholm
#14
•
22 juli 2012 kl 21:45
Gilla
Min sambo sprang Lidingö Ultra (50km) nyligen efter ett och ett halvt års lugn och stadig löpning och ingen tidigare erfarenhet. Hon har sprungit en halvmara tidigare som längst.

Tror du kan prova att springa en Ultra redan nu, men tänka igenom upplägget och kanske satsa på att genomföra loppet snarare än att satsa på en specifik tid.
Kerstin R
1974 • Västerås
#15
•
22 juli 2012 kl 23:18
Gilla
Nu går jag lite mot strömmen här men jag måste flika in att det är olika med vilket energiintag man behöver. Det bästa är förstås att prova sig fram så man vet vad som passar en själv. För egen del tar jag med en smörgås på ett femmilspass och klarar mig utmärkt på det. Trycker jag i mig massor med energi ballar magen ur direkt.

När det gäller träningen så håller jag med om att tiden man är ute är det viktigaste, att vänja kroppen vid att hålla på länge. Jag tror också på att hålla ett lugnare tempo på långpassen än på vanliga distanspass men inte mer än att man kan behålla sin vanliga teknik.
annons
HR
1972 • Stockholm
#16
•
23 juli 2012 kl 08:25
Gilla
Kristoffer; de som sprang Ultran som jag känner åt någon handfull nötter/bärblandning och drack mer mot sista tredejedelen och slutet. Då dracks det bland annat Coca Cola, vilket ingen av dem gör annars. Kaffe slank ner också tydligen.

Powerbars och flapjacks kan ge problem om man gulpar ner dem på tom mage, men en del är snälla mot magen. Man kanske inte vill prova under själva loppet. Själv skulle jag nog inte vara rädd för en smörgås på en Ultra men att springa med den med mig känns lite vanskligt.

På en Ultra skulle jag nog inte börja fylla på energi i fast form förrän en bit runt 20km eller lite längre in.

Min egen erfarenhet från längre pass (en bit över 20km) är att jag är klart mindre känslig att få håll mot slutet, även om jag petar i mig lite grann, jag får enklast håll i början av mina löppass.

Håller med Kerstin om teknikbiten, springer man och "håller igen" sitt naturliga rörelsemönster så sliter det mer än att våga springa ut och bibehålla tekniken.
Stefan Manning
1956 • PARTILLE
#17
•
23 juli 2012 kl 09:25
Gilla
Jag har skrivit det flera gånger förut. Men det är värt att ta det igen. När jag var med och arrangerade 6 timmars i Åby 2007, vet jag 4 eller 5 deltagare som innan loppet, inte hade sprungit längre än en halvmarathon. Den "sämste" av dessa kom drygt 48 km. Man klarar mer än vad man tror. Jag har sett detta många gånger, och jag har blivit lika varm inombord av att få se den glädjen, när insikten trillar in.... :-)
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.
annons