Löpning Skador & Rehab 10 inlägg 8264 visningar

Hälsporre, hjälp sökes!

John Vahlström
1971 • Boden
#1
23 oktober 2012 - 12:59
Gilla
Jag var till Sthlm och sprang mitt livs första Lidingölopp, tyvärr lite besviken. En halvkilometer innan första vätskekontroll fick jag en så otrolig smärta under vä. fot. Jag genomförde loppet, till största del haltande/gående, men har inte kunnat belasta vänsterfoten något utöver det vanliga sedan dess utan att smärtan kommer tillbaka. Efter att ha googlat runt lite verkar det vara hälsporre jag drabbats av, har någon av er därute något tips hur jag kan bli kvitt det? Tejpning verkar vara det stående tipset, men någon som provat något annat?

Tacksam för hjälp, från frustrerad motionär!
1981 • Örebro
#2
23 oktober 2012 kl 13:47
Gilla
Jag tycker att stötvågsbehandling fungerar suveränt på hälsporrebesvär. Tejpnining brukar också kunna hjälpa, men en kombination är absolut bättre i mina ögon.
1952 • Varberg
#3
23 oktober 2012 kl 14:37
Gilla
Kom smärtan plötsligt och du inte känt av det tidigare får man fundera lite på andra diagnoser också som t ex bristning i plantarfascian och stressfraktur.
Pekka
1976 • Sundsvall
#4
23 oktober 2012 kl 15:16
Gilla
Jag rekommenderar att du kostar på ett besök hos sjukgymnast och sedan kanske en naprapat. Min erfarenhet är att läkare o sjukgymnaster kallar det mesta för hälsporre, även om det är något annat. Sjukgymnasten kan åtminstone göra en ultraljudundersökning på hälarna. Då vet du om det är hälsporre, om denne kan tolka bilderna.

Naprapater brukar ha olika behandlingsmetoder som laser, ultraljud och stötvåg. Dom visar även hur du ska tejpa och vilken tejp du ska använda. Man får även tips på rehabövningar. Som gripa med tårna och rulla en boll under foten.
Är du riktigt hård ska du be om en fotmassage ;-)
1963 • Örebro
#5
23 oktober 2012 kl 15:46
Gilla
Kortisonspruta efter läkarbesök.
Ja, jag vet att kortison är elakt och hemskt men det är effektivt och snabbverkande också :)
1952 • Varberg
#6
23 oktober 2012 kl 16:00
Gilla
Först en säker diagnos. Ja cortison är mycket effektivt vid många inflammatoriska tillstånd. Tyvärr är långtidseffekterna oftast negativa.
1973 • Ljusfallshammar
#7
23 oktober 2012 kl 17:17
Gilla
Råkade ut för liknande din beskrivning i somras. Jag fick med uppfattning av att diagnosen hälsporre ställdes väldigt snabbt av sjukgymnast utan så värst noga undersökning. Tror mer på Tages funderingar om bristning i plantar fascit. För mej blev det 8 veckor vila helt från löpning med lite cykling under tiden tills smärtan gav sig. Besökte naprapat två gånger mot slutet o fick laserbehandling. Fixade gjutna hålfotsinlägg och gick tre gånger till en duktig massör. Det hjälpte mig. Mycket stretch av foten o vaden, grip övningar med tårna och att rulla en mindre boll under foten har också varit bra. Känner fortfarande en stelhet men kan idag springa utan problem o ingen smärta. Sprang Lidingöloppet 15 km o foten höll! Hopp finns!
Conny Bromé
1974 • Ås
#8
23 oktober 2012 kl 20:32
Gilla
Jag hade liknande problem för några år sedan och fick då tips om en metod som kanske betraktas som humbug. Jag tar dock den risken i så fall:-). Jag hade extrem smärta under vänster fot direkt efter själva häldelen och det påverkade min löpning rejält. Ännu värre var det på mornar och/eller efter stillasittande.
Jag fick då tips om att lägga ett förband bestående av riven ingefära (inflammationsdämpande) och riven vitlök(bra i största allmänhet tror jag:-). En matsked ungefär inlindat i textil (typ bandage eller lakanstyg) och därefter applicerat på smärtpunkten. Lägg gladplast kring och tejpa så att det ligger på plats och sedan låta verka. Jag hade det nattetid när jag sov. Smätran försvann efter två nätter och jag har aldrig haft några pronlem sedan dess. Glömmer man bort att bädda in det i textil får man brännblåsor, så starkt är det. Vilket jag naturligtivs fick erfara också. Andra nackdelar? Lukten möjligtvis:-)
Anna Sundqvist
1974 • Luleå
#9
24 oktober 2012 kl 07:01
Gilla
@ Conny, när man är skadad provar man allt. Ingefära och vitlök kan säkert funka lika bra som olika salvor typ Zon.

Jag kan bara dela med mig av egna erafenheter kring hälsporre.
I slutet av augusti 2011 fick jag besvär som kom helt utan förvarning. För att göra en lång historia kort kämpade jag på under hösten med tejp, pronaxen och löpvila. Jag cyklade som en besatt istället ;0) Ingenting hjälpte och från början kunde jag inte ens promenera.
Så småningom fick jag gjutna sulor som avlastade och gjorde att jag kunde börja gå längre promenader och under hela vintern körde jag bara crosstrainer och längdskidor. Så småningom började jag om att springa. Med lugn upptrappning var jag uppe på milrundor någon gång under våren 2012 men hann bara med 3 då återfallet var ett faktum.
Ny behandlingsomgång då med stötvågsbehandling inleddes. I kombination med denna gjorde jag mig också av med sulorna och började om från början.
Hela sommaren har jag sprungit utan mål men ändå runt 20 km i veckan och försökt ligga på i tempo vissa pass. Nu känner jag att jag har koll på foten även om den inte är helt bra och jag springer inte alls på asfalt.
Om det är hälsporre eller som det heter plantarfasciit som du har, så förbered dig på att det kommer att ta tid för den att läka men det kommer att gå över.
Per Persson
1962 • Enköping
#10
24 oktober 2012 kl 21:53
Gilla
Här kommer ett vittnesmål till. I och för sig ingen upplyftande läsning för det här verkar alltid ta sin tid. Fick besvär tidigt i våras (inställt GBG-varv, misslyckad Stockholmsmara) och mina besvär kom liksom dina plötsligt även om en viss ömnad kunnat kännas i plantarsenan när jag tänkte på det i efterhand. Jag tror du, som jag, inte bara har hälsporre, dvs en inflamation i senans fäste vid hälen, utan en akut bristning i senan inkl efterföljande kronisk inflamation. Har i 2 omgångar provat 2 veckors löpvila men har annars sprungit vidare begränsat och oftast lugnt med tejpad fot. Inte så ofta som vanligt men ändå. Kompletterat med tåhävningar och rulla golfboll under foten.Gick till slut till idrottspecialist (Naprapat) som rekomenderade akupunktur (eller stötvåg - som han inte hade). Efter första behandlingen kändes det kanon och jag blev lite väl optimistisk och rasade tillbaka på 0 efter ett intervallpass på bana. Fortsatte med behandlingar OCH en av viloperioderna. Känslan av att vara hel blev dock inte lika bra sen. MEN nu idag börjar jag tänka tanken att jag är frisk! Senaste veckans pass har genomförts utan att jag känt av skadan. Springer fortfarande tejpad- och tejpningen var verkligen nått som gjort att jag kunnat fortsätta springa under det här halvåret - och tejpen kommer att sitta på åtminstone en dryg vecka till. Ska trotts ett skadedrabbat halvår snart bege mig till New York för marathon. Den sista pusselbiten som gjorde mig frisk kan faktiskt varit min kostomläggning. Det var aldrig tanken, men jag blev nyfiken på en träningsliberal LCHF variant för att testa om det kan få mig att träna kroppen för att bli bättre på fettförbränning till energi, framför allt för sista milen av maran där jag alltid "dött". Och plötsligt är jag nu också besvärsfri i foten....! Har läst någonstans att mycket överviktiga går med ständig inflammation i kroppen och med vetskapen att det framförallt är socker, vitt bröd, mjöl (kolhydrater) som gör dig tjock så kan man ju tänka sig att mitt minskade intag av detta gjort att den kroniska inflammationen till slut gav med sig. Kanske ett oväntat tips, men jag tror det hjälpte mig.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.