Löpning Träning 24 inlägg 3119 visningar

Puls igen, lägga om träningsstrategi?

1984 • Göteborg
#1
13 maj 2020 - 19:01
Gilla 
Varning för långt, hoppas någon orkar läsa!

Backstory: efter ett "astmaskov" (som lika gärna kan ha varit en virusinfektion, det var dock ganska långt innan corona påstås ha kommit till sverige) gick jag från att utan problem kunna jogga/springa 5-6 km iallafall till att i princip från ena dagen till nästa knappt kunna lunkjogga 1-2km, och känna mig tungandad t o m när man satt eller låg ner.Det varade i 5-6 veckor. Jag försökte hålla igång först men det var så sjukt motivationsdödande att känna sig halvdöd av så lite så gav upp och vilade i 3-4 veckor.
När det började kännas av mindre började jag ta astmamedicin och komma igång lite lätt med träningen igen ca 3 gånger i veckan, det var v.12/13, har tränat 21 pass nu sedan omstarten.
Men det vill inte riktigt lossna. Tycker att så fort jag ska "rulla på" en bit så är det så oförtjänt tungt- håll, mjölksyra, känner sig tung och stel i musklerna, tar slut mycket tidigare än man tycker man borde ha kondis till vid det här laget. Därav att jag ändå drog på pulsklockan för att få bekräftat om pulsen stämde med upplevelsen.

Under 10km-passet idag, då jag lunkade på ca 7-8 min/kilometer, så var jag ganska snabbt uppe över 190 i puls, så småningom t o m över 200. Kunde knappt få ner pulsen ens av att gå ett par hundra meter, gjorde i vilket fall det emellanåt, ganska många gå-pauser mot slutet, brukar få håll och stumna ganska fort när man ligger över 190. (Men jag brukar överlag ha en hög träningspuls kanske ska tilläggas, dock inte så här högt efter såpass många träningspass när man bara upplever det som att man jogg-lunkar.)

Nu till det sjuka - den sista kilometern ökade jag på så man i jämförelse med resten av passet la in en slutspurt, 6 min/km ungefär - det var ENDA gången under passet som pulsen började gå ner under 185 (inklusive när jag gått en bit alltså...). Som lägst låg den nu på ca 170, höll sig 170-180.

Man kan spekulera i exakthet i mätning och om det verkligen stämde och hej hå (brukar ha en tendens att dyka upp såna kommentarer) men grejen är att detta stämmer med min upplevelse när jag har tränat. Om man kör intervaller där man håller hyfsat normal löpfart eller t o m åt det snabbare hållet i kortintervaller/halvkorta intervaller/backintervaller, har jag inte på långa vägar känt mig lika död som när man ska ta det i lugnt tempo och rulla på lite längre, även om det slutat med att jag gått ungefär lika stor andel av passen.
Det skulle teoretiskt sett kunna vara att jag har fruktansvärt mycket sämre teknik i lägre fart. Inte hela förklaringen eftersom man upplever stor skillnad nu mot hur det "brukar" vara under samma träningsförhållanden. Men jag kommer ju fortsätta träna och jag tror inte jag är döende så det jag funderar på är vad som är ett lämpligt träningsupplägg efter förutsättningarna.

Hade ni lagt om träningen till nästan uteslutande omvända intervaller i lite snabbare tempo där man kan hålla nere pulsen? Så att man med tiden kanske kan korta ner/ta bort vilopauser och "springa" hela träningspassen till slut = utesluta jogging ur träningen?
Eller hade ni ändå sett den där långsammare/kuperade träningen som för viktig för att hoppa över?

Tränar i huvudsak för hälsan och välbefinnandet kanske ska tilläggas, vill gärna palla med längre skogsrundor så småningom och slipa tiden på 10km i år, men hälsan och motivationen måste gå före.




< < < 1 2 > > >
merlin
1985 • Karlsborg
#2
13 maj 2020 - 20:20
Gilla 
Minns inte riktigt din historia, men är du tex överviktig och har dålig kondition så kan det där ju stämma ganska bra. Till och med att pulsen sjunker något när du ökade tempot. Kanske är du lite mer effektiv i den farten rent muskulärt.

Men.....om du har en maxpuls på runt 190-195 så borde ju din lunk vara extremt ansträngande. Ungefär som att du vill stanna hela tiden. Kanske du inte är riktigt frisk ännu?
Annika
1979 • Gävle
#3
13 maj 2020 - 21:09
Gilla 
Är din astma välreglerad nu? Om du andas ut långt och kraftigt, går det lätt eller känns det tungt och pipigt?
Hur känns andningen när du springer?
1984 • Göteborg
#4
13 maj 2020 - 21:44 Redigerad 13 maj 2020 - 21:57
Gilla 
#2
Tror att min maxpuls ligger på 205-210 baserat på vad man sett på pulsklockan snarare än från tester. 165-190 ser jag som ganska normal träningspuls, under det så blir det svårt att kunna jogga, över det börjar det bli lite för mycket för vanliga träningspass.
Viktmässigt är jag inte ohälsosamt tung men ett gäng kilon över löparvikt.
Har själv varit inne på att man kanske inte är helt frisk än, fast jag märker inte av några problem alls i övrigt.
Om vi ponerar att det är så att musklerna är mer effektiva i fräschare tempo (och då tydligen väldigt ineffektiva i lägre) hade du försökt hålla dig till den farten? Så långt man lyckas vara effektiv i den vill säga, skulle inte orka mer än max ett par kilometer i sträck i nuvarande kondis i tillräckligt hög fart. Gör man det till intervaller och lägger in gåvila emellan känns den mer human och man får ju ihop längre träningstid totalt sett.

#3
Vet inte om det framgick i första inlägget men jag är ju skeptisk att jag ens har astma överhuvudtaget. Jag har snusat väldigt mycket och min egen teori är att jag utvecklat allergi mot snuset och gått och varit småirriterad och lite svullen i luftvägarna konstant. Under spirometritesterna (bara för 1-2 år sedan) visade det ingen astma alls när jag hade varit utan snus ett par månader. Någon omgång fick jag liknande det jag beskrev i första inlägget nu, vilket jag tror berodde antingen på stress/depression eller virusinfektion eller kombination av båda, hamnade plötsligt jättehögt i puls och liksom fastnade i ytlig andning trots att jag egentligen var i bra kondis, och det höll i sig i några månader. Det var då jag gick till doktorn och fick diagnosen lindrig ansträngningsastma, men har egentligen aldrig märkt just nån effekt av medicinerna vid träning. Men vissa grejer stämmer, som att luftvägarna varit känsligare vid minusgrader osv.

Så svaret på din fråga blir; nä jag slutade snusa bara för några dagar sen (4 dygn har passerat nu, trappade ner ett tag innan) och märker inga problem alls med andningen, innan stoppet upplevde jag inte heller mig som astmatiker/märkte ingen skillnad med medicin på närmare 2 mån, dock på pulsen (blivit gradvis bättre) och innan det även andningen som sagt.

Trodde ju snusstoppet skulle göra det lättare och sänka pulsen, och ja det kändes lättare i benen (men har vilat en vecka tills idag), andningen var ingen fara, men pulsen var ju som sagt skyhög även utan nikotin. Väldigt underlig upplevelse när man får håll och upplever "jag orkar inte länge till" fastän kroppen i övrigt känns jättefräsch och ånglokar på och andningen är helt OK, fast den varierade ärligt talat mer än pulsen, vare sig det var uppför eller nedför och man flåsade eller ej var pulsen ganska stadig ändå. :P
(I vila ligger den på ca 60 vilket är normalt för mig.)
Oldboy
1952 • Danderyd
#5
14 maj 2020 - 01:41
2 Gilla 
Det finns massvis med ovanliga eller dåligt kända tillstånd och sjukdomar, hypotyreos, twar... har du kollat ekg så att du inte har någon arytmi?
Tills det har klarnat ppå något sätt skulle jag träna det som känns bra, vilket låter som "springa -gå" med lite högre fart på spring-delen. Och kanske blanda med pass där du bara lufsar så långsamt att pulsen håller sig låg även om det blir tempo som rask promenad.
1984 • Göteborg
#6
14 maj 2020 - 02:23
Svar på inlägg #5
Gilla 
Tack för svar!
Lär prova på den lätta linjen som du säger. Får kanske ha med klockan ett tag så man hittar vart gränserna går, på något sätt lär det ju ska gå att variera.
1980 • Mölnlycke
#7
14 maj 2020 - 10:34
Gilla 
Kan egentligen inte svara på din fråga eftersom det känns lite ologiskt, det enda jag skulle kolla efter är om att du istället för att ta kortare steg i låg hastighet istället primärt sänker din frekvens eftersom det är mer oekonomiskt då du har längre kontakttid och inte använder returenergin som är sparad i dina ligament, muskler etc.

Jag hade nog satsat på att fixa till det istället för att enbart springa intervaller då det känns väldigt skadebenäget.
1984 • Göteborg
#8
14 maj 2020 - 13:47
Svar på inlägg #7
Gilla 
Tack för svar!

Håller med om icke-logiken i det hela.

Löpekonomi-/teknik brukar jag lägga mer eller mindre fokus på hela tiden när man är ute, för det var en av dom första grejerna jag kom att tänka på själv- shit jag måste ha väldigt oekonomisk löpstil om man blir så här trött för så lite, så det är vad jag pysslat med i närmare 2 månader nu. Under det 10 km-passet från igår jag skrev om var ett av fokusområdena att försöka hålla steglängden uppe men lugn takt, frekvensen var ca 170 (har korta ben, så ligger högt om man tar i). Bitvis under passet blev det kortare steglängd ändå av gammal ovana, bitvis längre, men pulsen låg ju 190-200 i vilket fall.

Förstår att det låter väldigt skadebenäget när man pratar intervallträning och snabbare fart. Men i mitt fall skulle det röra sig om totalt 8-15 km/vecka som exklusive uppvärmning/nedvarvning/gång skulle bli totala snabbsträckor på 4-8 km/vecka med snälla intervaller (gott om vila emellan).
Att jämföra med om man kör normala planen på ca 20 lugna km/vecka, där kroppen svarar som om det är uteslutande långa hårdintervaller fastän det går i sakta mak.



1980 • Mölnlycke
#9
14 maj 2020 - 16:13
2 Gilla 
Det låter som du fokuserar på fel sak. Du vill behålla frekvensen men korta ner steglängden i lägre hastigheter inte tvärtom.
1984 • Göteborg
#10
14 maj 2020 - 17:56 Redigerad 14 maj 2020 - 18:03
Svar på inlägg #9
Gilla 
Spelar det egentligen någon roll om resultatet i ansträngning är ungefär detsamma?
Från början och normalt sett brukade fokuset vara samma frekvens och kortare steglängd. Det var oskäligt jobbigt, experimenterat med annat, men pulsen är ju för hög i vilket fall. Nu ligger fokuset mest på helheten och att försöka undvika punktbelastning av t ex vader och knän. Men har även klurat på vad som skiljer mellan när man joggar vs. när man springer eftersom det senare är så mycket mer effektivt, och en sak är ju att jag jobbar med längre steglängd och mer aktivt med t ex bäcken/höfter i snabbare fart. Inte för att jag märkt just nån skillnad i ansträngningsgrad i vilket fall i lägre tempo som sagt. Men något är det ju i det högre tempot som är bättre - dvs känns logiskt att klura på vad man kan tänkas göra bra där snarare än tvärtom.

Stegfrekvens och puls upplever jag för övrigt hör ihop, sänker man frekvensen brukar normalt sett pulsen lättare gå ner mot om man håller en ganska snabb frekvens.
1963 • Linköping
#11
14 maj 2020 - 18:50
2 Gilla 
Märkligt det där med steglängden. Jag bryr mig inte alls om steglängden men försöker hålla en bra frekvens. Ligger normalt en bit över 180 oavsett tempo med undantag av ren spurt då den kan gå upp mot 220. Är jag i dålig form är det svårare att hålla stegfrekvensen uppe, då kan den ligga på 177 eller något lägre. Ju bättre form, ju högre frekvens kan jag hålla med samma tempo.

Och pulsen mäter jag inte ens, har en gammal Garmin utan mätning mot handleden och det är mest krångel med pulsband och även lite obekvämt. Går bara på känsla och pulsen får bli vad den blir. Jag vet helt enkelt inte vad den går upp till. Vet sedan tidigare att jag har ett spann mellan en bit under 40 i vilopuls och upp emot 220 i maxpuls men var jag hamnar spelar ingen roll, det är bara känslan som spelar roll.

Springer allt mellan 4:00-5:30-tempo normalt men vid spurt kan jag komma en bit under 3:00 några hundra meter. Kör mest mellanmjölkspass och mycket backar, passar mig bäst.

Har också astma och har nog haft det i många år men det är först i år jag sökt för det och fått bra medicin. Har ansträngningsastma och när den är som värst är det väldigt obehagligt att springa för det är svårt att andas. Blir väl inte helt bra med medicin men betydligt bättre och jag slipper även ha svårt att andas flera timmar efter ett hårdare pass med pip vid andning. Innan jag sökte för det hade jag det så periodvis men nu mår jag mycket bättre med medicin (DuoResp Spiromax). Tycker fortfarande att andningen begränsar men det känns i alla fall inte lika obehagligt att andas vid hård ansträngning längre.
1984 • Göteborg
#12
14 maj 2020 - 20:54 Redigerad 14 maj 2020 - 20:54
Svar på inlägg #11
Gilla 
Låter inget vidare med astman, bra att du hittat medicin som hjälper!

För egen del tror jag inte det är flåset i sig som begränsar, isf kanske syreupptaget i blodet? Eller något helt annat. Hade man kört nästan ett helt pass på över en timme i pulsspann 190-200 utan mediciner så skulle man liksom ha märkt att man inte kunnat andas, långt innan förmodligen.

"Vet sedan tidigare att jag har ett spann mellan en bit under 40 i vilopuls och upp emot 220 i maxpuls men var jag hamnar spelar ingen roll, det är bara känslan som spelar roll."
Det var lite så jag kände också, och att det nog bara skulle vara jobbigt att se skiten när man ska sätta igång från noll, men när det inte känns som det ska var det ju ändå en bra check med bandet för att se om det verkligen kunde stämma med känslan. Inklusive det där att jag upplevde snabbintervaller (och t o m backintervaller) som lindrigare än joggingrundorna. Å andra sidan blev man kanske bara ännu mer förvirrad av att få dom konstiga resultaten bekräftade!

I just en sån här situation kanske det är bättre att ha pulsen som facit än bara tänka att man ska ta det lugnt eller korta steg eller vad man fått lära sig normalt sett ska funka, för det funkar ju tyvärr inte som det ska. :/
1984 • Göteborg
#13
14 maj 2020 - 21:03 Redigerad 14 maj 2020 - 21:06
Gilla 
Just det, kan ju försöka förtydliga det där med frekvensen;

" Ju bättre form, ju högre frekvens kan jag hålla med samma tempo."

Det är utifrån det påstående jag drar parallellen stegfrekvens och puls, för pulsen skvallrar ju om formen (och annat också förstås). Så vill man sänka arbetspulsen har jag tidigare brukat lyckats bäst genom att sänka stegfrekvensen till en som är mer lagom för dagsformen och den ansträngningsgrad man vill hålla. Iofs inte så relevant nu, för har som sagt inte märkt någon skillnad.
1963 • Linköping
#14
14 maj 2020 - 21:25 Redigerad 14 maj 2020 - 21:25
3 Gilla 
Du kanske behöver träna på att separera stegfrekvens och driv framåt.

Jag brukar ofta fokusera på att hålla en bra stegfrekvens men om jag är i dålig form kompenserar jag med att sänka tempot, alltså mindre driv framåt, snarare än att reglera med steglängden och därmed också sänka stegfrekvensen.

Prova att springa med 180 i stegfrekvens på stället, det är väl inte så jobbigt? Reglera sedan ansträngningen genom att reglera hur mycket du driver på framåt och låt steglängden bli vad den blir utan att kompromissa med stegfrekvensen. Nu är 180 iofs inget heligt men kan ju vara ett bra riktvärde att hålla sig kring.
1984 • Göteborg
#15
15 maj 2020 - 09:08 Redigerad 15 maj 2020 - 09:37
Svar på inlägg #14
Gilla 
Har lite svårt att hänga med i sammanhanget? Tänker du det som en långsiktig strategi och betyder det isåfall att du tycker det är OK med passen på 190-200 i puls för att på lång sikt ändå jobba på tekniken/det långsammare? Om ja, är detta baserat på antaganden/förebyggande åtgärder (att man bara kör korta pass eller går mycket emellan t ex) eller tänker du att pulsen under träningen och stressen på fysiken av att jobba så högt inte spelar någon roll?

Att springa i 180 på stället i nån minut lär ju inte vara så jobbigt som sagt, fast det i sig ger ju ingen löpträning. Att springa i 180 i säg 2 km, det ger mig 190-200 i puls, men det ger en frekvens på 170 också, inte märkt den skillnad som jag som sagt trodde man skulle få genom att ändra frekvens, vare sig uppåt eller nedåt.
Det är ju något med tidsaspekten och den halvlåga intensiteten (kanske fettförbränningen? eller syreupptag... eller jag vet inte) inte tekniken (i huvudsak i alla fall) när det knappt ens hjälper att gå emellan. Jag var ju som sagt inne på själv först att jag måste ha världskass teknik och har därför försökt öva på den, men för orkens skull borde man ha märkt en förbättring isåfall på 20+ pass. Man borde ha märkt stora förbättringar överhuvudtaget på 20+ pass om man startat på ungefär noll. Det har jag iofs också men fortfarande så stora begränsningar att man fattar att något är fel.
Inte fortfarande känna som att man väggar efter ett par-några kilometer i lugn fart. (Särskilt när man känner sig aningens piggare efter samma sträcka i högre fart, skitskumt. Men ur tidsaspekt har det iofs tagit kortare tid för samma sträcka.)
merlin
1985 • Karlsborg
#16
15 maj 2020 - 11:12
Gilla 
Jag minns när jag skulle börja löpträna. Det hände ganska ofta att jag hade rätt hög puls dom första kilometerna för att sedan lugna ned sig lite. Som att kroppen chockades.

Om du inte känner dig sjuk kan du ju alltid göra ett coopertest i månaden och se vad som händer med pulsen. Eller nåt MAF-liknande test om du vill ta det lugnt.

Hur mycket väger du då och hur lång är du? :)
1984 • Göteborg
#17
15 maj 2020 - 13:08 Redigerad 15 maj 2020 - 13:12
Svar på inlägg #16
Gilla 
Jag känner mig inte sjuk, men samtidigt vet jag utifrån fysikens reaktioner att det är något fysiskt som är fel. Det normala är att jag kan ge mig ut och jogga ca 5 km från otränad bara man tar det lugnt nog. Inte att jag nästan orkar kortare sträcka ju lugnare jag tar det.
En killgissning är att jag hade någon slags infektion i kroppen och att det sitter kvar sviter av det.
Slutar man träna mår man ju bara ännu sämre på sikt, men känns som att träningsschemat behöver modifieras.

Mitt BMI ligger på ca 24. Satsar på att bli av med några kilo men genom att lägga till "extragrejer" mer sällan (ut och öla t ex) och promenera mer, inte nån diet, för jag har redan bra matvanor i grunden. Upplever att andra faktorer än kost/motion (hormonförändringar t ex) spelar mer roll på vikten så ibland väger man oförtjänt mycket och ibland åt andra hållet. Går man på hård diet brukar jag tappa 0,5kg/månad max. Ovärt, ett halvår för 3kg liksom.
1984 • Göteborg
#18
15 maj 2020 - 13:20
Gilla 
justja, angående testen, #16, jag skulle tyvärr aldrig klara av att göra ett MAF-test nu, omöjligt att hålla puls på 140 :P
hålla lite koll på hur pulsen utvecklar sig är säkert en bra idé.
Det jag är ute efter är framförallt resonemang om själva träningsschemat/-upplägget, hur man anpassar det till att inte bli så slitsamt trots att det som normalt sett är det snälla belastar fysiken mycket.

1979 • Göteborg
#19
15 maj 2020 - 13:31
1 Gilla 
En parallell - har sedan mitten av mars haft virus i kroppen (troligtvis corona). Försökte träna lätt ca 2v efter sista symptom (5v efter insjuknande), och fick då mkt hög puls. Resulterade återkommande symptom dagen efter träningen. Har sedan dess lätta symptom som kommer och går, nästan från vecka till vecka. Går nu endast lugna promenader.

Även pollenallergi kan ge ökat pulspåslag...

Jobbigt, men man får sitta lugnt i båten
1984 • Göteborg
#20
15 maj 2020 - 13:46
Svar på inlägg #19
Gilla 
Ja, är ju själv inne på att det kan ha varit Corona, men det var alldeles för tidigt egentligen så det är om viruset var här betydligt tidigare än man trott. Finns ju andra virus också iofs.
Pollen var det lite väl tidigt för i mitt fall, det har ju kommit sen men har inte upplevt att man varit så värst påverkad, bara enstaka gånger och då oftast mer efter passet än att man märker det under.
Låter klokt att ta det lugnt om du fortfarande känner av det!

Det har gått så pass lång tid för min del och allmäntillståndet känns så pass bra att man inte gärna vill begränsa sig till endast promenader, men klart man får anpassa på andra sätt ändå när det känns tungt. Håller tummarna att det är något sånt som går bort av sig själv med tiden.
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.