Lutning lägger du ju vanligen på för att simulera lite luftmotstånd (krävs en liten högre ansträngning när du måste "klyva luften" när du springer framåt på barmark, vilket du inte behöver göra på löpbandet) som du saknar på löpband.
Det går inte att generellt säga att si och så mycket lutning på xx fart motsvaras av en annan fart men med xx lutning. Men vi får också skilja på två saker:
1) Den hastighet som en fart+lutning på bandet "motsvarar" på fast mark
2) Den ansträngningsgrad (i klartext energikravet, enklast mätt på submaximala belastningar som den mängd syre som kroppen måste förbruka för att utföra arbetet) som det kostar att driva kroppen på bandet
Nr 1) vet jag inte så mycket om gällande rent tekniska fysik-grejer som säkert spelar in.
Fysiologiskt är det svårt att ge några generella beräkningar eftersom indviduella faktorer som löpekonomi, löpteknik, olika muskulär styrka i olika delar av kroppen, och kroppsstorlek (stor kropp = mer luftmotstånd på fast mark, behövs mer lutning för att få samma motstånd på bandet)
För att få förutsättningar som liknar platt banlöpning under perfekta förhållanden behöver de flesta nånstans mellan 0,5-0,9 grader lutning, (0,87- 1,57%)
Nr 2) påverkas också av indviduella faktorer som löpekonomi, löpteknik, olika muskulär styrka i olika delar av kroppen, och kroppsstorlek. En bergslöpare får det inte lika jobbigt med ökade lutning på bandet som en banlöpande medeldistansare. Lite grovt kan vi ändå säga att en grad ökad lutning (1,75%) motsvarar 1km/h ökad fart - sett till energikravet, mätt som den mängd syre som kroppen behöver för att utföra arbetet.
Om 11km/h 1grad lutning har ett syrekrav på 80% av vo2max, så har även 12km/h utan lutning eller 10km/h 2grad lutning samma syrekrav. Ungefärligt, medeltal.
