Tokyo Marathon

Efter vanlig minutiös morgonrutin vid en marathonloppsdag var man nu på plats. I ett småkyligt Tokyo efter morgonregnet (8 °C), mulet och lite vind. Det var nu det gällde som många gånger innan - att prestera ytterligare ett PB. Lite svårigheter att hitta startområdet som hade flera olika ingångar beroende på vilket startfält man skulle till. Tiden började rinna iväg och snart skulle bagageinlämning och startfollor stängas. Säkerhetsgenomgång tog också tid och toaköer var långa redan innan. Beslut togs att hoppa över toabesöket. Kände att det var ok ändå.
Väl i startled två kom en kille från Sverige fram till mig och vi pratade en stund innan start. Ett par andra svenskar hälsade på mig också. De såg att jag var svensk pga mina svenska flaggor på kinderna. Tog av mig sopsäcken som jag haft som vindskydd och en långärmad tröja.
Starten gick och det blev mest trippande i början så jag tog det lugnt och lät ”massan” trängas. Ingen idé att passera startlinjen om man inte kan springa ordentligt. En hel del löpare sprang i sopsäckar och olika utstyrslar. Japaner som av någon anledning hamnat i första startled och som inte verkade vara så snabba löpare. Fick kryssa mig fram eller passera vid sidan när tillfälle gavs. Första km blev 4.58. Förlorade cirka 45 sek där, tänkte jag, som kommer ta en mil att springa in. Kollade klockan efterhand. Svagt nerför visste jag att det var. Tio km tog 40.55. Inte så illa med tanke på en långsam första km. Min grovplanering var att det skulle gå på 40 min. Fick fortsätta att tänka på tempot, tekniken och inte tappa fokus. Men försökte ändå titta lite på omgivningen med olika byggnader, uppträden och publiken som passerades. Det är mäktigt. Tempot var högt och ingen tendens till magproblem efter uteblivet toabesök innan start eller något annat. Allt var bra. Flöt på. Drack inget första milen. Men sen drack jag då och då. Tror jag drack vid fyra vätskestationer, men då mer än ett glas vid varje station. Provade aminosyra som jag köpt på mässan. Ett pulver som var lätt att ta med sig. Skulle motverka trötthet. Lite svårt att få i sig bara. Tog detta vid ett tillfälle precis innan 20 km. Min andra mil hade en tid på runt 41.15. Lite över planerat 41 min. Fortfarande släpade jag efter lite sen startens trängsel. Men marginal finns ändå för en bra sluttid. Halvan passerades på drygt 1.27.
Mötte täten både på herr- och damsidan då bansträckning löpte ut en lång sträcka och vände sedan tillbaka. Det peppade en del att se dessa topplöpare på riktigt. Mötte dom ännu en gång då banans sträckning gick ut och tillbaka på samma sätt som tidigare. Sträckningen var mycket raka partier och inte många tvära svängar. Km efter km avverkades och jag började närma mig kritiska 30 km då man inte vet vad som händer efter det. Det är då det verkligen gäller att kroppen inte sviker. 30 km klarades av på medelmåttiga 2.05.25. Den tredje milen således runt 43 min. En minut över, - planerat var 42.
Min grova planering var 40+41+42+43+10 minuter in i mål vilket skulle bli 2.56. Planen var högt satt medvetet. Intog två gel under hela loppet. Passerade mitt hotell vid 35 km och vinkade till hotellpersonalen som stod ute och hejade på mig. Än så länge kändes allt bra. Inget fel på tempot. Plötsligt kom tretimmarsfarthållare och började prata med mig. Jag sa att det blir PB igen precis som i New york och han uppmuntrade mig att hålla farten uppe. Ökade lite och sprang före honom men sen kom han igen. Fick släppa en aning men behöll kontakten. En farthållare till sprang på högersidan. Hade tittat på km-skyltar och min klocka hade visat mer. Kanske låg jag inte så bra till trots allt. En skylt visade två km till mål och jag tittade på klockan. Och insåg att hur fort jag än sprang klarar jag inte tre timmar. Nytt PB skulle det i alla fall bli. Men tack vare att jag sprungit halvmilsloppet dagen före kände jag till området. Lite senare såg jag att lite längre fram skulle det svänga och upploppet komma. Tvåkilometersskylten var inte att lita på. Fick ny energi från ingenstans och ökade till upploppet. Höll upp tre fingrar i luften och vinkade till publik och kameror. Sprang över mållinjen på tiden 2.59.15.
Kippade efter andan likt astmaanfall. Fick inte luft. Fick komma in i läkartältet och återhämta mig. Glädjetårar var inte långt borta. Pratade lite med en kille där inne i tältet. Berömde varandras prestationer. Efter målgång stötte jag på farthållarna och berömde dom för väl genomfört lopp. Vid bagageutlämningen blev jag intervjuad av tv. Alla frivilliga i utlämningen bugar och klappar för alla löpare som kommer in där.
Lite dubbel seger för mig nu – både 3-timmargränsen spräckt och worldmarathonmajors genomförd. Alla sex klara.
Så här en vecka efter har ruset och känslorna fortfarande inte lagt sig. Suger på den ”karamellen” ett tag till. Tokyo rekommenderas – både som lopp och som storstad.
//Henrik ?