Upp mot Vidova Gora

En rekogniseringsrunda upp mot Adriatiska övärldens högsta topp, Vidova Gora, 780 möh.

Ett pass som fick mig att få härliga Swiss-vibbar. Ett idogt knatande i 12-13 min/km-fart upp för branta steniga stigar i fantastisk miljö. Hade bestämt mig för att knata till klockan slog 19 för att sedan vända hemåt. 18.59 klev jag upp för den sista branten och tittade ut över vattnet, byn Bol och strandtungan Zlatny Rat. Hade fortfarande typ en kilometer fram till själva Vidova Gora, men bestämde för att ta det någon annan dag och istället studsa nerför berget med en och en halv fot (vänsterfoten smärtade rejält pga olyckliga tramp på spetsiga stenar *precis* under den skadade delen). Högerbenet fick ta det mesta av belastningen i utförslöpningen vilket verkligen kändes när jag 45 minuter senare var hemma i huset igen.

En underbar kväll på ett fantastiskt berg.