Gold coast airport marathon - Gold coast

Ju mer jag tränar, desto sämre går det...

Har snittat mellan 80 till 100+ km i veckan på senare tid men ändå gör jag årets sämsta insats, 3:48 mot de
3:20 jag satsade på. Hur som, det var en kul mara. Flög ner till Guld Kusten via Beijing med 4 timmars stopp over tid där
och sedan till Sydney för att byta till inrikesplan upp till guld kusten.
Resan gick riktigt bra. Hade dock missat att boka rum för första natten så det enda som fanns kvar var ett backpacker rum. Billigt
men rejält stökigt och slitet. Mestadels ungdomar som var där för att festa och surfa. På vårt rum var det dock ett par andra äldre löpare
så en del roliga pratstunder där. Vi hade en stuntman med, kul typ med hur många skador som helst. Inga planer på att sluta med den han gjorde dock, benbrott är något man får räkna men typ.

Körde en Teriyaki chicken på subway som carbo upladdning. Expon var lite av en besvikelse. Var där bara någon timme innan de stängde så i princip allt var slutsålt. Ville få tag på en singlet men det var kört i min storlek. Fick min BIB dock men ingen plastpåse för bagage droppen. Hem och tidigt i säng. Rätt lång resväg med ca 16 timmar på planen och 10 timmar på flygplatser. Bara 2 timmars tidsskillnad. Eftersom jag hade jobbat i princip dygnet runt för ett par major incidents vi hade haft på jobbet dagarana innan så var jag rätt trött. Fukosten vid 4 var ännu en chicken, plus en liter mjölk. Checkade ut från rummet vid 5 och tog mina saker till det hotell där jag skall bo de andra dagarna. Klart bättre men de hade inga rum för första natten. Tydligen är det 16000 löpare varav de flesta är
influgna för loppet så stort tryck på boende. Gratis buss och spårvagn i hela guldkusten under dessa dagar. Riktigt bra. Deras
spårvagnar är helt nya och riktigt trevliga. Praktiskt och tog bara 18 minuter till start området. Nästan bara löpare på tåget. Gott om toaletter och rätt lätt att hitta saker och ting. Det var nog bara ca 4000+ löpare som skulle springa full marathon och resten halva.
Fantastisk soluppgång över havet! Riktigt vackert. Lämnar in kläder och lite efterloppetmat i droppen och beger mig till starten för lite uppvärming. Känns så himla skönt och hela kroppenär rätt full av spring. En del känningar av högerfot som alltid men även knäväck men sådant bryr mig inte nämvärt om nu. Ser eliten starta och sedan är det vår tid. Drar iväg i ett skönt tempo som innebär ca 165 i puls/4:35 i tempo. Min marapuls ligger annars i spannet 170-175. Trevlig bansträckning med mycket vackra vyver över havet och de första surfarna som redan är ute. Svalt med ca 20 grader. De har vattenstationer väldigt tätt, tror det bara går i snitt 2,5 kilometer mellan dem. Dock inte en enda svampstation. Det hade jag behövt. De har någon lokal sprotdryck men jag vågar inte testa den då jag vet hur magen brukar protestera. Vid vattenstationerna har de värmemätare som indikerar hur varmt det är, de står på freezing:-) Helt underbart tycker jag. Tyvärr blir det rätt fort varmare, tror det stannar på bara 26 grader men för mig är det för mycket. Jag klara helt enkelt inte värme. Period. När tempen passerar 25 så står det Cold på indikatorerna. Kan inte undvika att finna det rätt lustigt. Här håller jag på att dö i värmen medan de verkar tycka att det är kallt. Nåväl, så snart värmen ökar så går mitt tempo ner och magen börjar krångla som alltid. Dricker mycket vatten, har med egna gels som jag vet att jag fixar under träning men ändå, total genomklappning. Benen känns helt ok men kroppen vill inte leverera mer. Går upp från 4:35 tempo till 5+ på bara ett par kilomter och får verkligen slita för att hålla ens det. Mycket gående för att lugna ner magen.
Fattar inte detta. Springer jag för mycket på band? för fort på träningen? Har ingen aning. Tog salttabletter för att hålla det i balans men det hjälpte inte idag. Hur som helst. Det var ett kul lopp och underbara människor. En sak jag gillade var att de under sista två milen eller så hade motivational runners. Dessa står längs vägen och börja springa jämte folk som har det jobbigt eller går och peppar.
Hjälper mycket och så är de så himla trevliga och roliga. De gör ett riktigt bra arbete med andra ord. Även publiken kämpar på bra
med att motivera oss med massor av roliga plakat och tillrop. Vänligt, roligt, uppmuntrande. Då våra namn står på få så blir man i regel tilltallad med sitt eget namn när de hejar. Sista kilometrarna går nästan i ett töcken. Jag verkar vara långt ifrån den enda med problem dock. De står folk och vomerar längs hela sista milen och ambulansen åker i skytteltrafik. Sista två kilomterarna tror jag att det låg ett dussin personer avsvimmade på gräset vid sidan av ompysslade av sjuvårdare. Många med dropp så troligen var det värmen som skapade problem för dem med. När vi kommer in för ärevarvet in till mål, ca 250 meter, så springer/går där tre sjukvårdare varav två av dem leder en helt under isen löpare och den tredje springer bakom med enn rullstol ifall han skulle kolapsa.
Tja, vad gör man inte för att komma i mål. Hans fru såg detta och kom springandes helt förtvivlad.

Kom i mål och fick apelsinklyftor att äta, såååå gott. Hur många vattenflaskor man ville ha fick man ta med sig och sedan var det dags för medalj och t-shirt. Klart. Ännu ett marathon till rullarna. Kommer komma ihåg det som riktigt vackert, trevlig och roligt men mycket besviken på att jag ännu en gång klappar ihop så totalt. Nu ett par timmar efteråt så känns det helt normalt i benen och jag har sprungit upp och ner i trapporna för att känna på det. Såg en och annan löpare som har klara problem med att ens gå i trapporna:-)
Skulle tro att det blir lite lätt jogg de närmaste dagarna och på fredag så är det dags för första maran av 3 uppe i Cairns. Flyger upp på onsdag redan. Familjen kommer dit på söndag och om jag överlever de marorna så skall vi ut på tre veckors campervan resa längs med hela Queenslands kust. Med vänstertrafik, kan bli intressant. Summering av deta hela är att jag uppnådda huvudmålet med loppet, ha kul och få se guldkusten. Detta tycker jag att jag har upnått. Tiden var inte vad jag hoppades på men det är sekundärt nu. Det kommer fler lopp redan i år så jag får hoppas att jag kommer på vad det är som gör att jag falerar så när det är dags för race. På fredag är det hur som helst dags för ett djungeltraillopp som tydligen har rätt rejäla höjdskillnader. Klart i stil med Great wall marathon så det lär bli tuft,
men vackert. Det ser jag fram emot nu. Sedan är det inga lopp förän i oktober när jag åker till Yunnan för att springa bland sockertopps bergen. Får hoppas det blir lika bra som det verkar. Skall försöka få platser till Shanghai och eller Beijing med. Vill ha ett lopp i år som i vart fall går under 3:30. Börjar änna gå troll i detta nu. Börjar dock bli väldigt svårt att komma med i dessa lopp i Kina nu. De har helt skippat den engelska delen av siten, även om de fortfarande kallar sina lopp "International" Får se vad jag kan få ihop. Nu skall vi dock först överleva 3 maror i Cairns.

Som vanligt mobbar Garmin mig dock. Efter detta usla lopp så uppgradera klockan mitt VO2Max till 154(från 152) och förutser en mara tid på 3:05. Bra jobbat med statestiken där. Har sett uträkingstabellen för detta men deras implementering lämnar en del övrigt att önska. Nyt PB på halvmaran å andra sidan. Nu var det länge sedan jag sprang halvmara på riktigt men första halvan här gick på 1:39. Man får vara glad för det lilla.

stats för framtida jämförelser:
Medel kandens: 169
Max kadens 187

Höjdökning/minskning 413 meter vardera så rätt platt. Högsta höjd 25 meter