Dalian 100 Ultra endurance - Kina

Världens längsta 100 km lopp? Alla som sprang fick liknande distans oavsett om de används GPS, GLonass eller Baido. Vad är sannorlikheten, att 700 löpare har fel eller en race director;-) Detta var tveklöst det jobbigaste jag gjort. Distansen är inget problem men terrängen! Första milen vaggade in oss i en lugn skön löpning på broar och genom Bostadsområden men sedan slog dem till. Dalien har många bergstoppar och detta lopp går över alla av dem. Var enda topp skulle vi över. Det var mycket mer bergsbestigning än löpning. Oftast så brant så Great wall marathon kändes som ett upprvärmningspass. Men, från början. Anmälde mig av en ren slump. Hade tänkt springa Dalien stads marathon då jag såg detta. Bra uppvärmning för Shangri-la tänkte jag och anmälde mig. Dem hade lyckats lägga in helt fel belopp för utlänningar så jag betalade 32 renminbi. Påtalade detta på plats och betalade fulla beloppet där. Det är ändå bara 700 och man får mycket för de pengarna. Träningen har sedan varit riktad mot detta men vi har inga berg i Shanghai och detta straffade sig här. Tog flyget hit men i Kina har flyget bara en av 5 luftnivåer att tillgå mot de 4 som vi har i resten av världen. Miltären har fortfande makten i Kina. Jag blev mycket mer försenad än jag brukar så missade briefingen och världefull info där. Fick mitt race kit dock och de har fantastiska frivilliga. Snälla, hjälpsamma och sköna. Lämnar in en drop bag med massor av mat och reservkläder, skor etc. och går till sängs. Upp vid 3 för frukost etc och sedan ner till start som sker 6. Vi är bara 3 västerlänningar och som svensk är man visst extra kul att fota och intervjua. Hinner med 5 intervjuer och över 100 fotosessioner innan start. Starten går nere på stranden i sanden. Inte så bra med mina salomon skor då massor av sand slinker genom överdelen. Starten går hur som helst och det är varmt redan. Under dagen blir det ca 24 så inte så farligt men för mycket för mig. Vi drar iväg och första kilometrarna går över en bro med vacker vy över staden och vattnet. Lite genom staden och sedan börjar det, rejält. Upp och upp på berg, på obanad terräng som består av lösa stenar som far iväg, vassa klippor som sticker upp etc. Riktigt, riktigt jobbigt underlag som bara fortsätter. Rejält brant och när man är uppe på första berget så bär det ner på änn jobbigare underlag för att sedan gå upp igen och igen och igen. Löjligt jobbigt. Jag är lång ifrång ensam om att kämpa hårt här. Många slår sönder sig själva och andra på stenarna. Många trasiga knän som leder till mass avhopp senare under loppet. Vid 56km är det dags för drop bag. Härliga frivilliga som är så hjälpsamma. De sätter allla i en stol och hämtar deras dropbag inom 30 sekunder, allt vi pekar på hämtar de till oss för att ätas, de fyller på vattenflaskor etc. Så härliga människor! Stannar så lite jag kan på dessa ställen då jag ändå måste vila mycket i uppförsbackarna på bergen på gund av dels värmen, dels brantheten. Flämtar värre än under ett intervallpass trots att pulsen är låg. Det är jobbigt, extremt jobbigt. Dessutom springer jag lite fel och får ta ett par backar igen för att komma tillbaka på banan. Fram till 65 stämmer den längd vi får med den som de uppger så allt är lungt men när natten börjar komma och vi slår på huvudlamporna så börjar det komma berg jag inte känner till. Här kommer infon jag inte fått från briefingen. De har lagt på lite rutter, på natten, över några riktigt hemska berg för att göra loppet till garanterat tuffaste i Asien. Tror att de vill ha mer media coverage. Men, att lägga in direkt livsfarliga partier i becksvart mörker är en garanti för att folk skall skada sig. Är livrädd mest hela tiden för att trilla på nervägnnra, plus att jag inte vet hur mycket det är var. Frågar på ett ställe när jag har ca 1 km kvar på min GPS och de säger, 1 kvar. Så skönt! Men, det visar sig att det de menar är att det är en km kvar till nästa matkontroll. Direkt efter kontrollen visas vi upp på ännu ett berg och sedan ännu ett , och ännu ett... Så moraliskt tufft att inte veta hur mycket det är kvar, inte veta hur många hemsska toppat att bestiga. Kämpar på dock för i mål skall jag. Biter ihop och lampan funkar bra, så bra att många kineseser håller sig kring mig för att jag lyser upp så bra. De släpper dock snart då de får problem med knäna. Jag går och svär för mig själv och hatar allt och alla men det får mig att pressa mig fram. Knäna värker, låren värker. Plantar har gjort ont hela tiden. Vänster öra slår totalt lock och hör inget på det mer.Km efter km med samma sak innan äntligen en volontär säger att det är bara 2 km kvar, och det är det faktiskt. Klockan har ingens tröm kvar sedan en tid tillbaka men har slagit på GPS i telefonen. Sista ansträningen och en tjej som följer med för att visa vägen ner till stranden och målet. Så skönt! MAssiv musik, uplyst till max och lång målsträcka med faktiskt mycket folk som hejar, massor av fotografer och high fives. Otroligt skönt att komma i mål. Ny tjej som följer med från målet till kansliet för att lösa allt praktiskt. VI har haft med GPs trackers och chip armband som scannats och nu skall kollas, medalj, brons trofe då jag viss klarat den nivån, en snygg finishers väst, goddies, massor av mat etc. Mat har annars varit mitt stora problem. Tog med massor men i värmen och ansträningen så tog magen stryk. Fick ner tre gels av 20, 2 tailwind av 16 och en del apelsinklyftor. Inget smakade. Egen mat fick mig att spy, testade inte ens den kinesiska. Har legat på krafigt kaloriunderskott hela loppet igenom. Idag gled vigselringen av fingret så har nog gått ner en hel del i vikt. Fick köpte två 20 cl kola vid 80 som gick ner för då var det svalt på natten och då började magen funka igen men ingen tailwind gick ner utan att magen sa ifrån. Drack mycket vatten Bra lärdom dock. Nu ligger jag i sängen med megafrossa men annars är det riktigt bra. Massor av folk som kommer i mål hela tiden hör jag . Bor 150 från målet vilket är bekvämt men det hörs:-) Aldrig igen är väl bästa sammanfattningen av detta. Kul att ha det gjort men detta är inte löpning och ärligt mer farligt än kul. Been there, done that och lagt det till historien. Sidonotering, träffade min vän från 3 marathons in 3 days i Australien igen. 60+ och springer ultra på löpande band. Riktigt kul. Även hans vuxna dotter var med och sprang fast bara 50 km racet.