Långpass med schvung

Sex veckor kvar till Lidingöloppet. Det kändes på sin plats att lägga in ett till sånt här tufft långpass för att aktivera lite muskelfibrer som inte får jobba till vardags. Tre Umara-gels som färdkost för att känna in hur de funkar. Nåt slags genrep alltså, fast utan backar.

Vetefan om jag vågar öppna snabbare än så här, det kändes rätt kontrollerat men jag tror farbror Bonk legat och lurat bakom nåt vindpinat hörn om jag lagt mig konsekvent några sekunder snabbare. Eller så stänger man av alla receptorer och bara kör? Kanske är det jag borde träna på, mer än något annat.