Broarna Runt (DNF)

Åkte på en lågintensiv men segdragen förkylning förra helgen och har inte kunnat springa på en vecka. I och för sig var jag nog frisk nog för försiktig löpning redan igår men då kom det annat emellan. Så idag var det hög tid för veckans första och sista pass. Kändes helt okej nästan hela vägen, även om pulsen låg klart över det normala. Frågan är om jag tappat såpass på bara en vecka eller om det fortfarande är något skräp kvar i kroppen. Planen var förstås att springa hela vägen hem, men på Övre Husargatan var det någon som bytte ut mina ben mot ett par telefonstolpar i ett obevakat ögonblick. Så kändes det i alla fall: ena minuten lätt och fint, nästa minut ett par lår som var totalt osamarbetsvilliga. Bestämde mig att det fick räcka att passera skamgränsen för långpass, 20 km, och tog vagnen hem.