Löprunda Tjuvkil i snö, regn och hård vind

När jag stack ut snöade det och hade snöat hela dagen. Vinden ökade och snöandet tilltog. Vägarna var oplogade och snön moddig o blötare o blötare. Snöandet blev regn som piskade in i ansiktet. Dubbla handskar men gradvis försvann känseln i fingrarna. Den blöta snön gled undan under fötterna, mina Icebugs fick inget grepp. I varje steg gled foten tillbaka ett halvt steg i någon obestämd riktning.
Till slut hemma igen utan känsel i händerna, svårt att få av sig handskar, knyta upp skor osv. Det gick till slut! In i en lååång varm dusch, på med flera lager varma kläder och sen varm mat i magen! Sakta återgår jag till att bli en fungerande normal människa utan självömkan…
Visst är det underbart att få komma ut i naturen, man känner sig så frisk o stark efteråt… Eller inte?