Black River Run 2025 – seger! 🏆

Så stolt att jag tog kampen mot smärtan. Känt mig trött i musklerna en tid och inget undantag den här dagen – värk och tröttma i rumpa och höftböjare redan på första varvet (av tio). Hoppades att jag skulle kunna korta "plågan" genom att avverka loppet så fort som möjligt, så gick ut hårt och var först in till varvning – 50 miles-löpare inkluderat. Orkade (förstås) inte hålla det höga tempot utan mattades av varv för varv, och sprang med rätt mörka bryt-tankar varv 3–4. Tänkte att jag hade sumpat loppet med den optimistiska starten, men bestämde iallafall att fortsätta och ta det varv för varv. Delade upp loppet "före-pacers" och "efter-pacers" och hittade motivation i att vänner och familj faktiskt avsätter tid till att hjälpa mig. Även om kroppen blev mer sliten, och fötter och andra kroppsdelar började skava och värka mer efterhand, så är min upplevelse att varv 5 – 10 kändes som ungefär samma kamp mot smärtan. Efter fyra varv låg jag 15 minuter före tvåan i loppet – en marginal som stod sig ända in i mål (som närmast 8 minuter). Jag tänker nu att jag vann loppet tack vare min hårda öppning, för om vi hade sprungit jämsides och det hade utvecklats till en kamp om vem som allra mest ville vinna, så hade jag kanske fått se mig besegrad.

Jag är så tacksam för alla som hjälpte mig under loppet – såklart allra främst sofia ekehult som var med mig precis hela dagen, supportade mig och sprang det sista varvet tillsammans med mig, Christer Tinnerholm som supportade och har ovärderlig erfarenhet och kunskap om ultralöpning, och Johan Hansson , Marko Suonpää och Jonas Hermansson som supportade och pace:ade mig i mörkret. Det hade aldrig gått vägen utan er hjälp. 🙏