Vasaloppet

Premiär för Vasaloppet, så det blev förstås pers!

Åkte buss upp med IK Stern tidigt på lördag morgon. Väl framme ordnade jag med namnbytet, och kunde även få ut nummerlappen i Mora i stället för i Sälen som jag räknat med. Skönt! Tog en liten sväng på stan innan det var dags för sista pastaladdningen. Redan klockan åtta var det sen läggdags eftersom det skulle bli väckning klockan 02:30.

På söndagsmorgonen, eller snarare natten, var det bara att koppla på autopiloten för en kvällsmänniska som mig. Jag hade ändå sovit relativt bra i min sovsäck i ett klassrum tillsammans med 15 andra IK Stern:are. Frukost med gröt, mackor, ägg och juice i skolans matsal, sedan ombyte till skidkläderna och uppsittning i bussarna som skulle ta oss till starten.

Framme i Berga by lite före klockan sex, ut med skidorna i startfållan för att markera plats och sen tillbaka till bussen för varmhållning – ute var det minus 15 grader. När klockan började närma sig 07:30 var det dags att ge sig iväg till starten igen. Jag hade bra riktmärken för var jag ställt skidorna så de hittades utan problem. Så var det bara att vänta och hålla värmen fram till startskottet.

Från sista startled där jag stod var det en mäktig syn att se 15000 skidåkare ge sig av. Efter en liten stund började det röra på sig även i de bakre delarna av startfältet. Men fort gick det inte, och efter en kilometer tog det helt stopp när hela fältet skulle uppför den första långa branta backen. Första tre km tog över en timme att avverka! Väl uppe på plan mark släppte det mer och mer, och efter en halvmil det gick ganska bra att hålla eget tempo.

Med tanke på de närmast obefintliga förberedelserna blev jag förvånad över hur bra det gick att staka utan att bli trött. Jag tror jag stakade mer än halva sträckan, överallt där det var plant eller utför. Mitt "hemliga vallaknep*" fungerade också bra; glidet verkade vara lika bra som de flesta andras i utförsbackarna, och fästet var fullt tillräckligt.

Vid första kontrollen i Smågan tog jag en mugg sportdryck, vid de efterföljande även en mugg blåbärssoppa (som inte fanns i Smågan) och en bulle. Dessutom lite sportdryck och kexchoklad vid IK Sterns tre egna kontroller. I Eldris blev det bara en kopp kaffe för att få rätta målspurtskicken. Detta upplägg kändes helt rätt både ur vätske- och energisynpunkt.

Precis som i Engelbrektsloppet var vädret fantastiskt och jag åkte mest och njöt hela tiden. Sol, några minusgrader större delen av vägen och nästan ingen vind. Riktigt mysigt, kanske framför allt uppe på myrarna. Jag kände mig aldrig direkt trött med det ganska lugna tempot jag höll.

Mestadels bra spår utom några få korta ställen där det blev lite strösockeraktigt, framför allt i uppförsbackar där många saxat. Några lite brantare utförsbackar var också sönderplogade, så där var man tvungen att ploga själv. Klarade mig undan från fall, och lyckades med en hårsmån undvika två åkare som föll precis framför mig.

Inför loppet hade jag tre (eller egentligen fyra) mål:
Att komma under tio timmar skulle vara godkänt, under 9:30 ett realistiskt mål och under nio timmar ett drömmål. Dessutom ville jag komma fram innan GPS-klockan dog...

Med några kilometer kvar och drömmålet väl inom räckhåll tyckte jag att det ändå skulle spurtas lite, så jag tog i för kung och fosterland sista biten – vilket tyvärr märktes mer på pulsen än på farten. Helt klart finns det mycket att jobba på när det gäller tekniken...

Min nyinköpta IK Stern-mössa gav upphov till många hejarop, inte minst här på upploppet, vilket förstås taggade lite extra. Väl i mål var jag så glad att jag bara vrålade ett "Yes, där satt den!" och sen hade jag ett stort leende på läpparna resten av kvällen.

Efter målgången var det bara att utnyttja Vasaloppets förnämliga service: inlämning av skidor, buss till dusch där min väska med ombyte väntade, middag, hämta diplom, buss tillbaka, hämta ut skidorna. Allt perfekt organiserat och så gott som utan köer. Så en snabb promenad tillbaka till skolan för att hinna med den IK Stern-buss som skulle avgå mot Göteborg 19:30. Hemma igen strax före klockan tre efter att ha lyxat till det med taxi hem från Heden.

Sammanfattningsvis en riktigt trevlig helg med bra skidåkning i härligt väder. Kanske blir det fler gånger...

_____
*) Hemligt vallaknep: Sicklade belag med en vanlig stålsickel från järnhandeln, förra säsongens tejp som fäste. Enkelt och gediget!