Stockholm Marathon 2012

Mitt livs första maratonlopp blev i 5 grader, ihållande regn och hård vind. Benen stumnade i kylan redan vid ca 15 km, men jag lyckades ändå hålla planerat tempo (5 min/km) fram till 32 km, bl a eftersom jag sprang tillsammans med Micke. Efter 32 km tappade jag dock honom och tempot gick ner de sista 10 km. Smärtan i benen far fruktansvärd på slutet. Efter målgång blev jag snabbt nerkyld och skakade som ett asplöv, så vägen från Stadion till den varma duschen på hotellet var ett maraton i sig. Nu, ett dygn senare känns det som om ben och fötter passerat genom en stenkross. Det får bli en rejäl återhämtning från löpning nu med fokus på andra träningsformer.

När det gäller tiden, så är jag nöjd även om jag hade 3:30 som drömmål. Jag visste från början att det var ett mycket tufft mål och med tanke på att det var min första mara så är jag nöjd. Nu har jag en tid att göra pb på nästa maratonlopp.