Ultraintervall 5/8

Förjävligt rent ut sagt. Fräscha fötter, vader och lår men vadbensskadan kändes av hela vägen. Det som gjorde det hela till en mindre trivsam upplevelse var magkramperna som började efter 3 km. Därifrån var det bara kamp i 7 km där jag sprang dubbelvikt med små pausar minst varje km. Konstigt, för jag brukar aldrig ha några som helst problem med magen, men tror det har att göra med försovningen vilket gjorde att jag fick äta väldigt tätt inpå detta intervall. Vågar inte chansa mer vad gäller benet så nu blir det att kasta in handduken. Synd att jag blev diskad från tävlingsklassen...