Äntligen! (Kanske, eventuellt, förhoppningsvis)

Drygt 6 veckor sedan LL och bara några få testrundor sedan dess med knän som egentligen blivit sämre under tiden. Dessutom 3 veckors rejäl förkylning och humöret har ju inte varit på topp direkt. Snarare är det hopplöshet och frustration som regerat.

Idag var förkylningen fortfarande inte borta men jag har varit duktig med min rehab sista tiden och blev återställd i knän 1,5 dygn efter förra testet, så tänkte att det var dags att prova igen.

Kändes överraskande bra och var helt underbart att slippa tänka på knäkänningar för varje steg första 6 km. Tvingade mig själv att inte köra snabbare än 5.30 tills det var mindre än 2 kvar. Ökade lite där och kände av vänsterknät sista biten, men det var iaf ingen smärta. Vilken lycka! Sjukt vad mycket man tappat sedan LL - låg ju över 190 i puls då och då trots att jag inte ens var andfådd. Räknade till 15 steg mellan inandningarna när pulsen låg på 185 vilket normalt brukar innebära rejäl ansträngning.

Nu gäller det bara att ha disciplin med rehab och köra försiktigt så kanske det går att få ordning på det här till slut!