Nästan till Sa Calobra

Kanske livets häftigaste cykelpass. Helt fantastiska klättringar i runt 15 plusgrader och solsken upp till närmare 700 meters höjd. Där tog jag faktiskt tog mitt förnuft till fånga och körde inte körde ner till havsnivån för att behöva ta klättringen hem igen. Istället körde jag och Dennis ner och tog en rejäl fika i väntan på Petter som hade betydligt mer att ge.
Vägen ner efterfikat var väldigt kylig och med väntan efter en punkteringslagning blev det rätt stelt att köra i kyla och motvind. Väl nere nära havsnivå kändes det som en tung resa tillbaka med närmare 3 mil men grabbarna tdrog igång lite lagtempo och det var cykelaction som jag aldrig upplevt det tidigare. Kraft, fart och en jävla lekfullhet. Kände mig förvånansvärt start efte senaste dagarnas träning, men en stor del av den känslan får jag nog tacka draghjälpen av mina kompisar för. Kom väldigt bra överens med Merida Lampere Sculturan så kraven till kommande säsong har nog höjts ett snäpp :-)