Lidingöloppet 2013 - Stockholm

08.00 Dags att vakna, müsli, macka och gott kaffe
10.00 Lidingö here we come
Vi hittade en bra parkering för bilen vid Kyrkviken
Jag som skulle hämta nr-lapp i 1C fick köa medans mina kompisar bara rann igenom i 4an och 5an ;)
Som alltid blir man sugen på att köpa extra grejer på mässan, gick all in på Ormsalva med chilli ??? Bara att testa
På utsidan, sittandes på tartanen, fixar vi med de sista prylarna och lyssnar på speakern och målgång 15km
Vädret är skönt med sol men så fort solen går i moln blir det väldigt kallt (förkylning?)
11.45 och det är hög tid att ta sig till start 12.30 för min del.
Superställströja under linnet och långa tajts, redo för kyla och ev regn

Jogg med löpskolning och jag bestämde mig för ca 4km för att vara ordentligt varm i kroppen
Träffade bla Erik Fries och Niklas Holmström och som de nämnt i sina race report –trevligt att träffas
Synd är att man inte hinner slänga käft längre ett par minuter innan start
Spanade efter Staffan Dalhgren utan lycka

Av med överdraget med en minut till godo och som flera andra skriver så går starten mer eller mindre mitt i en mening när speakern tjötar ;)
Höll mig på vänster sida för att inte dras med då några andra gjorde tvärtom för att vara snabba till 90-gradaren in på grusvägen
Blev helt förvånad när vi stod stilla i 5 sek innan alla löpare, joggandes på stället, började röra sig framåt.
Ivern att ta sig fram och öka farten ledde till många stop n go, ingen större skillnad mot starten i 4:an året innan !!!!
Allt kändes OK så långt och det kan man se på följande tider. Vad som också är tydligt är att jag bara var tränad för 5-8km och då kan man hålla ut lite längre men inte mer än så.

Plats________Tid______Sträcka__Fart___Placering
=======================================
Stockby______00:06:41___06:41___06:41___5115
Ekholmsnäs___00:28:10___21:29___04:33___3349
Hustegaholm__00:49:23___21:13___04:41___2865
Fågelöudde___01:13:17___23:54___04:47___2726
Grönsta______01:44:54___31:37___05:50___3525
Abborrbacken_02:14:53___29:59___06:35___4406
Förvarning____02:47:11___32:18___07:10___5229
Mål_________02:48:31___01:20___04:26___5205

Första 5an var riktigt skön
Andra 5an var helt OK på den enkla delen av banan
Tredje 5an fick jag börja kämpa och nästan direkt efter 15km passeringen var det som om någon hängde ett blytäcke över mig
Den träning jag hade bakom mig och den lilla energin i kroppen räckte inte längre. Nu tappade jag inte några sekunder per km längre utan betydligt mer. Magen började köra ordentligt och jag misstänker Pripps sportdryck. Nu var det mer eller mindre för sent att reparera med att bara dricka vatten. Bulle var uteslutet så en bit saltgurka och vatten blev receptet. Mitt lilla Enervit koncentrat räckte bara en kort kort stund.

Jag funderade mkt på frågan ’varför springer man inte bara fortare, vad begränsar mig?’ Några av de bestående intrycken var att jag sparade mig för att alls klara hela distansen. De flesta andra med ambition hade klivit av direkt men jag tänkte att man kanske kan träna på något annat när man bränt den fysiska kapaciteten. Jag hade ju inte räknat med att magen skulle rasa och det var otroligt nära skogsbesök för att leta efter Ulrik / Ralf. OK positiva tankar gäller nu, kan jag springa 5km till, nej fan OK då tar vi elljuspåret 2.5km det funkar ? och i sakta mak rullade det på i mkt hög 5-fart !!! Kan inte komma ihåg när min energi tagit slut på det sättet senast.

Jag hör speakern på Grönsta och jag funderar allvarligt på att kliva av, den tanken har i princip aldrig slagit mig innan. En ’vilja’ av att ändå genomföra och se vad som händer tar mig gåendes förbi duscharna fram till vätskan. Lite gurka och vatten, stannar och stretchar vaderna eftersom jag tycker att det drar lite. Joggar 15m till backen men börjar gå direkt, konstigt nog så är det inte så många som springer om mig. Nu har jag ont som fasen i höftböjarna och i varje utförsbacke strålar det smärta genom framlåren. På väg ner mot havet bort mot Aborrbacken är det en väldigt brant utförslöpa, jag tror det är i denna som Erik springer om i bra fart. Själv gör det så ont att jag nästan tvingas stanna och gå nedför. Nu vet jag att jag är väldigt nära min gräns men joggar hjälpligt vidare och tack och lov någorlunda ok spår bort till backen.

Den här gången är det bara skönt att gå hela Aborrbacken, jag blir omsprungen av några men det berör mig inte längre utan ser andra som också har problem. Någon går och svär fly förbannad av att springa in i väggen –detta är katastrof säger han bla. Bakifrån hojtar en kille –sådana backar har ni inte i Lerum, nä Lerumsloppet och Lerum Vildmark är inte lika tuffa. Strax därefter hör jag –Heja Lerum från en passerande löpare. Det är klara tecken på att det ser riktigt jävla illa ut och farten är mkt dålig ;) Ler lite för mig själv och tänker på 2012 och hur pigg jag var, det är så här det känns. Ibland har jag varit smått irriterad över långsamma löpare som är helt slut och går mitt i banan, nu vet jag att de gör sitt bästa knappt kontaktbara ;)

I vissa backar raglar jag mer fram än joggar, har klara problem att hålla rak kurs. Det gör så jäkla ont och just passera gränsen mellan gång och jogg är värst. I skogen innan golfbanan känner jag igen känslan när båda vaderna börjar dra ihop sig, kastar mig mot ett träd och stretchar för att mot bort krampen. Nu har jag någon slags matthet i kroppen där pulsen gått ner 15slag och inget händer, framsida lår känns som om någon slår en hammare i, höftböjarna strejkar och jag måste anpassa mig med ännu mindre steg för att inte krampa i vaderna. Det öppnar upp sig och jag ser Karins backe på andra sidan, jag vet att den tidigare varit större spöke än Abborrbacken men i år har jag givit upp fler km innan så det var lite mer s att jag såg fram emot den då det inte var långt kvar till mål. Nu kommer man att klara hela vägen tänkte jag.

En kille i rött linne framför mig leder med 5m och det går inte kapa en endaste cm, fan vad ila det ser ut tänker jag och inser att jag ser lika dan ut ;)
Han tar några joggingsteg in i backen och leder med 7m men efter backen kommer jag in i något rull och är förbi
Sista 2km blir väldigt korta av någon anledning och när jag svänger in på upploppet chansar jag på en spurt
Jag har stickningar ner i armarna, halvkramp i vaderna och bara ont i låren/höftböjarna, försöker ställa om löpstilen så att allt går in i låren och tar mig springandes in i mål

Hänger på staketet 2m innanför mållinjen, efter en bra stund kommer jag upp gåendes och får min medalj. Följer lämmeltåget mot vätskan, en mugg cola och en med blåbär. Haltar bort mot överdragen och det är först 200m bort som jag lyckats dricka upp båda muggarna. Jag har så ont och haltar och går så illa att folk bara tittar och flyttar sig ur vägen som för en spetälsk. Väl borta vid väskan kan jag inte stå utan rasar ihop, får fram en plastpåse som jag kan sitta på och nu börjar helvetet. Nästan oavsett position så är det någon muskel som krampar, sitter där och slår på låren för att motverka (redo för dårhuset) Efter 10min har jag fått på mig överdragsbyxor. Jackan kan jag inte knäppa dragkedjan på eftersom jag skakar så mkt, det tar sin tid. Efter en stund har jag torrt på överkroppen (4 lager) buff på skallen, jacka och löparhandskar. Värsta frossan går över och jag kommer upp i stående position för att ta mig bort till målfållan där kompisarna snart skall komma.

Över en timme senare ses vi till slut i vimlet och då har jag haft div fross-attacker och lyckats dricka 3dl vatten.
Kompisarna bär all utrustning och de får ändå sakta ner för jag kan knappt gå, tur att vi har en XC60 som man bara kan ramla in i
Hittar ett sittläge i baksätet utan kramkänning och funderar på hur omöjligt det skulle vara med en ultra ;)
Guds gåva till löparen öl, varm dusch, ledstänger och senare en säng :D

Snälla kompisar har man som dukar fram ölen med tilltugg för att ’fira’ och fler timmar senare har vi tagit oss ut till en resturang
Något påverkad av öl och gott rödvin landar vi 500m senare på en karaokebar ;) Där kan man ta kvällens sista öl och lyssna på spännande uppträdande
Kompisarna skall ta en liten whisky hemma, där någonstans försvinner jag bort, somnade mitt i en mening i soffan. Får hjälp till sängen och sover gott till morgonen efteråt
Kanske var det alla promenader från mål till bilen osv som hjälpte till för jag vaknade aldrig med kramp under natten
Dagen efter var ledstängerna i trappan kvar och tur var väl det annars vet jag inte hur jag skulle komma ner till parkeringen. Detta måste bara upplevas av den som inte testat, antagligen var det långt långt kvar till gränsen men kul att testa lite

Nu är det två dygn efter loppet och jag kan inte gå obehindrat och absolut inte i trappor nedför
Jag är jävligt revanschsugen inför 2014 men skall jag vara skadad och sjuk innan loppet så är det nog bättre med en DNS