Skymningsrunda bland rovfåglar och kor på Näsby fält

Sprang en skymningsrunda som en slags skön vardagsterapi blandat med lite lätt spänning regisserat av moder natur och hennes vingförsedda och fyrbenta (ja, inte samtidigt...) invånare.

En rovfågel som ville visa mig att jag minsann skulle passa mig jävligt noga och inte få några idéer som äventyrade hens (förmodade) bo och blivande ungar som antagligen låg i närheten av den slingrande grusväg vi (jag och M) tassade fram på.

En flock kor (och tjurar?!) som hade sent kafferep mitt på vägen mellan två färister och som väldigt ovilligt flyttade på sig så att vi kunde tråckla oss förbi.

Hade en känsla i kroppen i den sköna, stjärnklara sen-augusti-kvällen att jag skulle kunna springa/jogga hur långt som helst. Utan att kunna bli trött. Men stannade efter att rundan var till ända.

Körde ryggövningar på yogamattan efter hemkomst. Måste bli en daglig ritual igen. Mår så bra av det.