Oslotrippelen - Oslo

Maran - riktigt trevlig (3:58:55)
Öppnade lite snabbare än jag planerat, men det handlade om 5:10 snarare än 5:20-5:30 så det var OK så länge jag inte forcerade. Gick till och med 2 ggr under de första 5 km där det var motlut. Jobbade in några minuters försprång som jag sedan gjorde av med på toabesök, längre motlut, vätskekontroller. I stort ett rätt jämnt lopp som kändes bra i princip hela vägen.

Vila 20 min

Halvmaran - omänsklig (2:28:31)
Efter den ändå rätt lugna maran trodde jag att jag sparat mig bra för att kunna hålla nästan samma tempo på halvan, men uj vad fel jag hade. Gick första 500 metrarna för att komma igång, men när jag försökte jogga tog det emot i låren. Det blev ett jäkla slit och från att ha räknat med 17min/ 3km på maran började jag räkna med 18, 19, 20 och slutligen 21 minuter, dvs, 7 min/km som ett OK tempo. Började fundera på om jag ens skulle hinna in till milstarten men hade ju lite tillgodo från maran så det var bara att försöka jogga på. Kan inte påstå att det kändes bra en enda gång under 2,5 timme, men jag misstänkte också att en målgång faktiskt hade ett värde i sig. Gissade helt enkelt att alla startande förmodligen inte skulle fixa det.

Vila 10 min

Milen - jobbig men uthärdlig (1:07:57)
När jag stack ut på milen sa jag till Krister och Johan att de inte skulle räkna med en tid under 1:20. Men direkt när jag startat kände jag att det nu plötsligt kändes bättre. Kanske var det de lägre förväntningarna. Det invanda ultra-löpsteget, den korta vilan vad vet jag? Jag öppnade i alla fall mellan 6 och 6:30 tempo och det kändes rimligt hela tiden, fram till 5 km där jag nog hade behövt en lite sockertopp, men nu fanns det bara vatten i kontrollerna. Fick därför gå ner i tempo för att kunna tillgodogöra mig energi i rätt takt. Avslutade i 7 min tempo, hade nog kunnat öst på lite mer med socker i systemet, men inget som hade gjort mer än någon minut på sluttiden.

Väldigt skönt att få avsluta med en go känsla och jag kan lugnt säga att jag är revanschsugen till nästa år. Upplägget är riktigt kul och nu vet jag ju lite hur jag ska tackla det ... tror jag.

Stort tack till Krister och Johan som supportade och hejade under och efter loppet. Man hade inte direkt nån pejl på vad man gjorde mellan loppen utan virrade mest, kanske inte så konstigt.