En vecka efter det förra testloppet på Milserien, då jag kutade 10 kilometer på 36:14, var det dags för ännu ett löppass med loppkänsla. Tillsammans med ett gäng andra löpare skulle nu halvmaratondistansen avklaras på samma bana. För egen del var målet glasklart. Under 80 minuter var det som gällde!
Ett lopp till förmån för Cancerfonden! 2019 fick min pappa, Thomas, beskedet att han hade en aggressiv hjärntumör. Han gick från frisk till sjuk så snabbt att ingen av oss hängde med. Nu arrangerar min syster ett virtuellt lopp till förmån för insamlingen Spring för Thomas via Cancerfonden! Genomför loppet var du vill och när som helst under hela Maj!
Förra veckan blev omväxlande med både snö, regn, blåst och även tvåsiffrigt med minusgrader. Vintern ville helt enkelt inte släppa taget men nu får det vara nog. Jag vill ha vårvärme NU! För tredje veckan i rad blev det transportlöpning och det börjar nästan bli en trevlig vana. Dock ser jag det inte så förrän...
Med stark tilltro till att kunna köra ett normalt lopp flyttas maran. Vi säger det igen. Planen är alltså ett riktigt lopp. Ett riktigt lopp. Smaka å den svindlande tanken... "Vi har väldigt goda förhoppningar om att kunna arrangera loppet på ett bra sätt den 9 oktober. Det viktigaste nu är förstås att hela samhället samverkar för att få ner smittspridningen så att vi så småningom kan börja öppna upp igen" Samtidigt riktar man nu kritik mot den hårda regleringen av motionlopp och senfärdigheten att få besked.
Under första året med Corona var det många som sjösatte olika projekt som att skaffa sommarstuga, lägga om trädäcket eller köpa hundvalp. Mitt pandemiprojekt blev något helt annat: att skriva en bok.
Det var några år sedan jag sist sprang i ett par skor från The North Face men nyfikenheten över denna nya modell var stor och det var egentligen utan några större förväntningar som jag snörade på mig skorna första gången. Jag har hunnit testa skon på både hårdpackad snö, i slask, lera och på torra stigar...
(varnar känsliga läsare för starka åsikter och bildfattigt inlägg) Först måste jag kanske förtydliga att jag är medveten om hur mycket tid jag själv lägger på lågintensiva, långa träningspass i alla dess former. Det hade jag INTE gjort i samma utsträckning om jag hade haft konkreta prestationsmål och/eller begränsat med tid till träning. Grenspecifika distans-/långpass har fått en status, inte minst...
Tålmodigt har vi, såklart, stått på vänt. Hållit avstånd och tagit ansvar även om vi fallit mellan stolarna när samma restriktioner gällt såväl en trång lokal inomhus som 42,2km utomhus. Samtidigt har Marathongruppen, Svenska Triathlonförbundet och de andra stora gått samman och fört vår talan bakom kulisserna. Nu verkar de blivit hörda. Regeringen har legat på Folkhälsomyndigheten och igår kom nya besked...
Senaste veckorna har vi haft riktig vinter i norra Skåne och tack vare skidåkningen utnämner jag den redan till den bästa vintern på flera år. Nu har vi blidväder med plusgrader och tö istället. Underlaget är inte lika kul att springa i, det är oberäkneligt och halt. Vissa vägar är fulla med modd och lämpar sig bäst...
Ja, corona hände ju men vi ser förbi det här.Då jag under merparten av 2020 bråkade med min höft så är jag en av få som faktiskt inte var missnöjd när loppen ställdes in. Utan stress och deadline på när jag behövde vara hel och i form igen så kunde jag låta det ta den tid som behövdes. I och med mellandagsultran så vågar jag tro på att skadeperioden nu är över!
