Välkomnar alla bloggläsare (och andra också förstås) till mitt livs första webinar. Måndag den 17 juni klockan 13 ska jag försöka svara på frågor om det här med löpning, glädje och hur man kan göra för att komma igång. Webinaret är kostnadsfritt och du som vill ställa frågor till mig kan göra det Som deltagare får man även möjlighet att köpa min bok - Långsamt är också framåt
High Coast Ultra 130 k lämnar ingen oberörd. Här kan ni läsa min racereport från ett lika vackert som jobbigt lopp längs höga kusten.
1 juni 2019 blev datumet jag begick maratondebut på riktigt i och med att jag sprang Stockholm marathon. Utanför Stockholms stadion gick starten och det var en peppad nummer 1400 som startade i grupp C klockan 12. I början av loppet gick allt enligt plan. Första milen gjorde jag på 45:15. Första halvan på 1:35:59. Men, vid cirka 29 kilometer slår krampen till.
Eftersom jag gillar löpning och nya rundor blev jag genast intresserad av detta lopp när jag hörde talas om det. Det var Emma som ville springa ett maraton före midsommar och varken Köpenhamn eller Stockholm passade in i vår budget just nu. Så jag messade Anders som föreslog detta lopp som passade oss alla. Danskarna är duktiga på det här med...
I helgen fick jag chansen att smita hemifrån och samla lite höjdmeter / kilometer på annan ort. En sån chans kan man ju inte låta gå till spillo, speciellt när det bara är fem veckor kvar till Lavaredo och högsta punkten här hemma hos mig är Tornberget med sina hisnande 111 meter över havet. Så, mot fjällen! Efter nästan 7h i bilen landade jag äntligen utanför Wibergs hotell i Idre, jag har ju lite...
Att vara ultralöpare är lite som att jaga regnbågen. Hela tiden flyttas målet, alltid lite längre undan, aldrig kommer vi i kapp. En regnbågslöpare känner man igen på deras varma, ödmjuka och inkluderande...
Hur kommer det sig att löpare är som allra smartast när vi rehabbar en skada och inte springer? Är det så att det krävs en skada för att vi ska stanna upp och få lite distans till vår egen träning?Det är väldigt lätt hänt att det blir för mycket av det goda innan en viktig tävling, och att träningen bara räknas i antalet löpta mil.
Det kändes som att jag var på väg att göra mitt bästa maratonlopp – istället blev det typ mitt sämsta. Ett ras, som dock inte berodde på att jag gått ut för hårt i värmen utan om en protesterande vadmuskel. Trist! Men trots raset var jag glad ändå i mål.
Vänner, jag vet inte vart jag ska börja. Har nog aldrig känt mig så här fysiskt och psykiskt utmattad någonsin. Sitter och tuggar sakta på en salt fisk och funderar på hur man ska beskriva gårdagen. Smärta, glädje, panik, lugn, rädsla, glädje och sorg i en enda stor berg-och-dalbana. Dagen började lugnt med att jag tog sovmorgon, begrundade vädret, och vid 12-tiden åt jag...
Ont i höften och tveksam start. De få löpstegen mellan toaletten och starten känns inte helt hundra men jag ger det ett försök. Loppet är ett typiskt omklädningsrumslopp. Vi står och trycker i omklädningsrummet för att skydda oss mot den isande vinden innan start. Jag träffar nya och gamla bekantskaper, snackar klädval, strategier och bara allmänt minglar. Jag älskar omklädningsrumslopp! Några ska...