TävlingsberättelseI julas var jag på middag med goda vänner och efter lite vin blir jag som vanligt mycket mer positiv till livets utmaningar. Vi bestämde och bokade att vi skulle springa stafett på Helsingborgs Marathon 13 september, 1 mil var. Fint så.
Våren gick utan träning och laganda. Livet kom emellan med allt vad det kan innebära. Sjukskrivningar, barn som kommer till världen, en spanjor i Spanien och en trebarnspappa. Sommaren kom och nu börjar stressen infinna sig som den alltid gör hos mig inför ett lopp. Under våren blev jag sjukskriven för utmattningsdepression. Läkaren ordinerade träning, kroppens naturliga lyckopiller. Men jag klarade inte av att träna trots att det alltid varit min källa till att må bra. Så där sitter man i soffan och är stressad men pallar inte att snöra på sig några löparskor…
Då kom laget och räddade mig. Trebarnspappan tvingar oss att börja ”regga” våra löparrundor. Så från soffan såg jag laget vara ute och springa. Då väcks lagandan i mig. Fick på mig skorna och gav mig ut. Reggade rundan och då kom det. Peppen och hejaropen från mitt lag. Bra jobbat Åsa! Bra tid!
Utan laget hade jag aldrig kommit igång och aldrig tagit mig till starten i Helsingborg. Men där på race day var jag så peppad och endorfinerna flödade. Mitt lag undrade nog om jag gick på något mer än bananer. Men träning är det naturliga lyckopillret och tillsammans med laget så kan du inget annat än att springa och vara glad.
Endorfinerna och stämningen längs banan tog mig i mål på tiden 56 minuter. Jag var så glad och nöjd! Totalt fick laget Knut tiden 3.37, målet var under 4 timmar. Så dagen avslutades med en ny middag och mer vin. Så nu är nästa lopp också bokat, det blir Valencia. Fint så.
Team Knut you are my heros!
Totalt var det 1500 löpare och 400 staffetlag som sprang Helsingborg Marathon. Sveriges nästa största maratonlopp. Sträckan går igenom Helsingborg med omnejd, en naturvacker bana där man även springer genom inomhus arenan i Helsingborg. Därmed Europas första maraton som går inomhus.
