annons

Holger Danske – aka. Helsingör Marathon

Årets sista lopp. Blev en härlig avslutning på året.

Tanken med anmälan och min tolv maror på tolv månader utmaning handlar mycket om att behålla glädjen i att försöka träna strukturerat, men samtidigt inte lägga för mycket fokus på enskilda lopp som det annars har blivit mycket under 2025 där allt har varit underordnat PB-jakten i Malmö.

Väl på plats i startområdet (en parkeringsplats i anslutning till Helsingsörs badmintonhall) måste jag erkänna att motivationen inte var där till att springa över huvud taget. Men det släppte när vi kom igång och solen sken.

Banan

Mestadels asfalterat. En klassisk out-and-back. Första svängen kom efter drygt 16 km. En högersväng följt av en vänstersväng 50 meter senare. Det var de enda svängarna på hela banan.

Runt mitten var den någon kilometer grusväg, annars asfalt på trottoar eller cykelbana hela vägen. Totalt 175 höjdmeter, vilket för alla utom oss plattlöpare är att betrakta som närmast platt.

Runt omkring

Detta kändes som ett lopp för riktiga entusiaster som vill hålla igång hela året. Det fanns en total om tre ställen med vätska, dvs. fem vätskestationer med tanke på att den tredje var vändningen. De hade vatten och läsk och vid något ställe chips.

Mitt lopp

Hade en tanke om att springa första halvan mot en sluttid på 3,45 och sen höja tempot under andra halvan. Märkte redan efter de första kilometrarna att tävlingsskor och Nomio gjorde att det blev naturligt att istället ligga med km-tider motsvarande ca 3.40.

Vände på ca 1,49,30 med en känsla av att ha tagit det relativt lugnt. Men det just vid vändningen som de mesta höjdmetrar låg och märkte att jag hamnade i lite av en dipp under 4-5 km precis efter mitten av loppet. Bristande motivation helt enkelt.

Men sen märkte jag att de närmast framför mig verkligen behövde kämpa och då började tävlingshornen växa en del. Tempoökningen var inte jättepåtaglig, men under andra halvan rörde jag mig från plats 33 till 20 i totalen (70 som kom i mål).

Stannade klockan på 3,35,30 efter en tempoökning från 40 km in i mål och fick till en trevlig negativ split och ett riktigt bra pass utan känslan att ha tagit ut mig alltför mycket.

Just det sista säger mig att jag har utvecklats ordentligt på det senaste året. Min tredje bästa tid på maran och fem minuter från platsen innan. Och den gången var jag helt slut och fick superkramp efter målgång.

En sak som säkert bidrog till att jag kunde hålla mig så pass fräsch hela loppet är ju också att jag drog i mig 270 gram kolhydrater och någon mindre mugg med cola under loppet. Märker verkligen en skillnad i form av att kroppen håller bättre av detta.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.
annons