Sista lördagen i november var vi ett litet gäng från klubben som höll fast vid vår tradition att springa Lund Runt. Det officiella loppet lades tyvärr ner efter 2022 års upplaga. Men vi har kört på gammal gpx-fil sen dess i slutet av november varje år sen dess. Helt ok väder och fyra startande, varav tre som sprang hela varvet i år efter ett sent sjukdomsfall. Sprang i lugnt sällskapstempo och kände oss klart nöjda med oss själva efteråt.
Runt 21 km i närheten av Nöbbelöv blev det helt plötsligt väldigt tyst tills vi konstaterade att alla hade tankarna på en annan klubbkamrats fru. Till vårt försvar mötte hon upp precis där med en egenkomponerad vätskestation med kaffe, godis, läsk och alkoholfri öl året innan och det var väl egentligen tanken på det som lockade...
300 mil
Den sjunde december passerade jag en drömgräns på årsbasis som jag nog egentligen aldrig trodde att jag skulle kunna nå själv – 300 mil. Egentligen bara en siffra som alla andra, men samtidigt en siffra som alltid känts extremt avlägsen. 2022 var första gången jag kom över 200 mil och 2024 första gången över 250, så jag har aldrig ens varit i närheten tidigare. Men också något som jag faktiskt är stolt över att ha åstadkommit. Lite av ett bevis på både dedikation, kontinuitet och dårskap.
Samtidigt som jag har ökat volymen har jag lyckats bibehålla en konstant och regelbundet fokus på att behålla fartinslag, vilket bådar gott inför framtiden. Jag anser mig ha en så pass hög veckovolym att jag de facto kan tänka i 80/20-termer och där gör jag min snabba del.
Tänker också att just volym är en fantastisk bas att bygga vidare gällande allt inom löpning och förhoppningsvis även gör att jag kan bli snabbare, åtminstone några år in på 40…
Låååångsiktigt maratonmål (läs: med årtionden som måttstock)
Kopplat till mitt tävlande skulle man antingen kunna se årets resultat som en språngbräda mot att drömma att passera vidare gränser – 3.15 / 3.10 / 3.00. Men jag tror inte att jag skulle kunna behålla min löparglädje med ett så tydligt och utpräglat resultatfokus. Och troligen inte kunna hålla mig skadefri sett till min arbets- och övriga livssituation. Med det sagt, inte uteslutet att den bana jag är inne på med min träning i övrigt även kan leda till fler bra resultat – men det är inte den vägen jag vill ha som fokus med min träning.
Istället har det blivit klubb 100 som är det stora luftiga framtidsmålet, inspirerad av en klubbkamrat. Dvs. 100 genomförda (officiella) tävlingar på marathon-distansen eller längre. Idag har jag 24. Dvs. 76 kvar till det där målet. Och merparten vill jag ju helst kunna bocka av utan alltför mycket lidande.
Med fem lopp om året skulle jag kunna vara klar tidigt 40-tal. Med vissa avbrott och hinder på vägen är det kanske troligare att tro att jag kan bli klar någon gång på 50-talet. Leker man med tanken att jag skulle klara detta tills jag går i pension (och antar att jag har lyxen att kunna göra det vid 65 års ålder) skulle det innebära ca. tre lopp om året – 25 år i rad.
Lite avskräckande, men också konstigt nog en motiverande tanke. Det är något jag kan se framför mig som en klart motiverande faktor under lång tid framöver – åtminstone när jag tittar framåt idag.
