Fan det planar

Ja det var ju kul så länge det varade. Jag gillar när det går kraftigt framåt vecka för vecka men är inte mer korkad än att jag fattar att det planar ut.  Frågan är alltid när och nu har jag svaret. Idag. Eftersom jag skulle träffa Naprapat-Martin strax efter lunch var det inget annat att göra än att klara av mitt marafartspass innan dess. Det var snorkallt ute i morse och jag chansade på att det skulle vara varmare inne i stan. Det var det men varmt vore synd att kalla det. Solen var på väg i moln och en lätt bris började kännas när jag klev ur bilen inne på Kungsholmen. Satan vad ruggigt det kändes på ren svenska. Vackert men ruggigt. Jag ville testa ett nytt liniment för att se om det värmde bara splitsben men konstaterade snabbt att det funkade inget vidare. Benen kändes som två isglassar både till temperatur och elasticitet. Det blir till att återgå till hästlinimentet för den här temperaturen är normalt inga problem i splits om jag är insmord.

Travade iväg mot Södermalm och över Västerbron. Vackert? Javisst, sjukt fint. Jag har inte sprungit där sen tidigt i våras och jag tröttnar aldrig på den utsikten. Nu var det dock inte utsikt jag var ute efter utan fart och det var inte lika vackert. När jag nu börjat få upp hoppet om att springa bra i Frankfurt blir det plötsligt andra måttstockar än de senaste två veckorna. Jag tittar på vad jag vill göra och inte hur det sett ut och jag konstaterade redan vid Eriksdalsbadet att det här är inte så bra som jag vill att det ska vara. Inte dåligt men heller inte bra. Låt vara att kroppen var i stort behov av en knådning och att benen var iskalla men ändå. Det ska gå fortare och den farten ska inte komma genom att höja ansträngningsnivån utan med flyt. Det är lätt att ge upp i såna lägen men jag är först och främst ute efter träning, inte resultat. Bara att trava vidare med andra ord. Jag tänkte att det är egentligen inte speciellt jobbigt men när jag inte får ut steget kommer inte farten utan att vålda på ansträngningen och den ska inte våldas.

Jag tar med mig att jag ändå höll ett hyggligt  tempo trots att det på det stora hela kändes som en dålig dag på jobbet. Jag kände mig inte ens sliten när jag tog Västerbron på hemvägen utan det var just en dag på jobbet. Värre var det när jag upptäckte att det inte verkade vara någon bra idé att duscha på Krillan som planerat. Som tur var lyckades jag charma tjejerna på Sats att låta mig duscha och byta om där och jag kunde käka lunch hel och ren. Tror även att herr naprapaten uppskattade det. Han konstaterade att det var inga större fel på mig annat än att jag var väldigt stel i ryggen. Precis vad jag misstänkte när jag bokade tiden. Nu hoppas jag att det blir snabbare fötter efter att det är åtgärdat! 26 km in på träningskontot och en nyknådad kropp är inte fy skam på en tisdag.

Höstlöpning

Ha det,

Mackan


2 kommentarer till inlägget

1979 • VESSIGEBRO
#1
1 oktober 2013 - 16:09
Inte illa mackan! Och tack för tipset genom baddaren ang att fixa muggen på marathon hehe
1967 • www.sapiens.se
#2
1 oktober 2013 - 16:13
Det finns alltid detaljer att jobba på Hoffen. :-)
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.