Blogg- och delvis löptorka

Jag är drabbad av bloggtorka, något jag insett långt innan det här inlägget. På sommaren blir det naturligt färre inlägg men torkan har varit mera långvarig än så. Det är inte samma trafik till bloggen längre, vilket säkert har att göra med att bloggar som företeelse minskar i popularitet men det har också att göra med att jag inte skriver lika ofta eller lika bra längre. Det är bara att erkänna!

Mitt syfte med bloggen från början var att skildra min träning och hur den rymdes med familj, jobb och allt annat mitt i livet. Det var länge sedan bloggen var en träningsdagbok och när jag nu avrapporterar min träning blir det inte speciellt intressant tycker jag själv och då kan jag inte förvänta mig att andra tycker det är intressant heller. Självklart beror det på att min träning just nu inte är så spännande. Jag tränar med en bra volym och har också variation på passen men fokus och målsättningar saknas vilket gör träningen uddlös. Tävlingslusten lyser dessvärre också nästan helt med sin frånvaro och så har det varit en längre tid, vilket ytterligare gör träningen mer konturlös. Det är lite för många lugna distanspass och för få pass som lyfter mig och även om jag fortfarande försöker träna i olika farter och variera passen beroende på vad jag framför mig är det halvhjärtat jämfört med för några år sedan.

Det händer inte heller ofta att jag får små underfundiga idéer eller gör iakttagelser under mina löppass som räcker till ett helt blogginlägg. Återstår de längre texter jag ibland skriver i krönikeform, texter jag lägger mera krut på och som ofta blir vällästa och ibland också väcker debatt, som t ex inlägget om SOK uttagningskriterier nyligen eller det äldre inlägget om den grabbiga löpningen.

Med löpningen känns det som om jag borde göra något för att åstadkomma en förändring men vad detta något är står inte klart för mig! Jag var innan semestern inne på att jag nog skulle försöka springa lite försiktigare, i farter jag behärskar och i farter som motsvarar där jag är nu istället för där jag vill vara och det jobbar jag fortfarande med, med en del "återfall" i form av för snabba stegringslopp i sommar. Ett trevligt distanspass i veckan med en mycket snabbare löpare än jag bekräftade också de tankarna.

Jag är och kommer naturligtvis alltid vara en "gubbe" och föredetting men nu känner jag tyvärr mig som en föredetting jämfört med mig själv och det är värre.

Vill jag fortfarande utvecklas som löpare? Ja, men viljan är just nu inte lika stark som förut eller så är det bara en demotiverande nedåtgående spiral där halvdålig form ger halvdålig träning vilket ger halvdålig form.

Tycker jag fortfarande det är roligt med löpning eller värt tiden jag lägger ner på det? Tveklöst ja! Löpningen är en given del av mig och jag har svårt att se mig själv vara utan den. Den ger mig mervärde på så många sätt, fortfarande!

Ska jag springa mera? Tveksamt om motivationen räcker för det just nu eller om det ens är rätt väg att gå. Dessutom får jag då prioritera löpningen hårdare i min vardag och då blir det på bekostnad av familjetid vilket jag inte vill.

Borde jag springa lite mindre, färre pass för att istället vara fräschare till de viktigare passen? Kanske, det är en tanke jag lekt med en del i år då jag oftare känner mig förkyld, trött och lite sliten, men samtidigt, väldigt få löpare blir bättre av att springa mindre. Jag uppskattar de lugna distanspassen för just vad de är, lugna, sköna, avkopplande, för det mesta i alla fall. En del är ju faktiskt bara tråkiga och slitsamma och kunde jag veta innan passet vilka de är skulle jag gärna hoppa över dem.

Löpning i Oxvreten. Foto: Philip Persson, med tillstånd.

Jag har funderat flera gånger på att avsluta bloggen. Att sluta på topp är det redan för sent för, då skulle jag slutat för ett bra tag sedan och det är inte helt enkelt att säga hej då till något jag hållit på med så länge och som gett mig mer än jag någonsin kunde ana när jag började skriva sensommaren 2009. Jag gillar fortfarande att skriva och det här är mitt lilla hörn där jag kan göra det. Jag uppskattar kontakten med er läsare även om ni blivit färre, och att ni kommer fram och hälsar på de mest oväntade ställen, som nu senast under semestern på Öland till exempel.Tack för det!

Jag ser mig själv som en uthållig person som inte ger upp så lätt. Jag har alltid bloggat ärligt i både med-och motgång eftersom jag tycker det blir intressantare att följa så. Men nu har jag inte haft några direkta med-eller motgångar på ett tag och bloggandet liksom löpningen har därmed blivit spretigt, och saknat både skärpa, riktning och inspiration.

Jag tar gärna hjälp av er läsare, finns det något ni saknat på bloggen, något ni vill att jag ska skriva om?

Tills vidare kommer jag fortsätta som jag gör. Tidigare pauser har alltid resulterat i både saknad och skrivklåda. Att sluta känns fortfarande drastiskt och jag ger mig tusan på att jag då helt plötsligt skulle få ett lyft i både löpning och bloggande och få massor att skriva om. Så jag fortsätter. Det blir nog färre inlägg där jag bara avrapporterar träning (i alla fall om träningen fortsätter som nu) men förhoppningsvis en bra kvalité på de inlägg jag väljer att publicera.

Det finns tecken på att jag är på väg uppåt igen vad gäller löpningen och då kanske blogginspirationen följer efter. Jag har fått till en hel del bra träning i slutet av semestern och nu åter i rutinerna. Om tre veckor ska jag springa halvmaraton igen och där har jag tänkt bevisa för mig själv att jag fortfarande kan springa halvmaraton under 4 min/km i snitt. Ett kortsiktigt och tydligt mål! Långsiktiga mål finns också men nu är det här inlägget tillräckligt långt varför ni får läsa om dem någon annan gång! Se där, lite av den "gamla" Staffan som skymtar bakom den här grå bloggtorkan!

snabba shorts och skönt linne packade för tusingar på bana på lunchen!

7 kommentarer till inlägget

1978 • Varberg
#1
23 augusti 2016 - 19:49
Du e grym Staffan! Alltid lika trevligt att läsa så fort det kommer ett nytt inlägg! Fortsätt bara fortsätt att blogga!

Bästa hälsningar robban
1976 • sävsjö
#2
24 augusti 2016 - 07:51
Alltid lika inspirerande att läsa din blogg och att följa dig..Det gör min träning lättare.
Magnus Sjöberg
1977 • Trelleborg
#3
24 augusti 2016 - 11:45
Staffan, jag har följt din blogg i princip sedan du började, så här kommer några av mina reflektioner...

- Bloggandet som fenomen har minskat i utbud, det märker jag inte minst på mig själv som aktivt följde ett antal bloggar för 3-4 år sedan men nu inte följer någon utan endast tar del av blogginlägg via jogg.se lite mer slumpmässigt.

- Möjligheten till interaktion mellan oss löpare har ju utvecklats mycket av jogg.se genom åren med gilla-knappen, möjligheten att följa löpare, kommentera pass, blogg mm. Förr var externa bloggar det enda sättet att följa en löpare lite mer aktivt.

- Jag tycker många av er bloggare som finns kvar har för höga ambitioner. Det är inte "fint" att skriva om varje träningspass och använda bloggen som en dagbok, utan helst ska det vara långa resonerande texter, ibland undervisande, ibland provocerande. Jag tycker tvärtom, ta en blogg som rock n´roll-Tove. En anledning till att den bloggen blev så populär var ju att den uppdaterades frekvent och med redovisning av i princip varenda pass. Även tex din egen blogg, Lennarts på den tiden den var bättre och Daniels hade ju som utmärkande drag att ni skrev om den löpning ni utförde i vardagen och att ni skrev om det ofta. Skillnaden kanske är att ni fick mer respons då. Idag hamnar man ju emellanåt i långa diskussioner i kommentarsfälten efter någons pass, diskussioner som förr oftare fördes i bloggarnas kommentarsfält.

- En anledning till dina färre inlägg tror jag är att allt det som var nytt för dig med löpningen då väckte ditt intresse och det kändes angeläget att berätta för oss som läste. Du har förändrats för att du har hållt på med löpning så länge och det mesta är inte nytt längre. Men många av dina läsare är säkert nya och skulle uppskatta den gamla sortens inlägg.

Det var några av mina funderingar. Men det viktigaste tror jag är att du inte bryr dig så mycket om oss som läser, utan skriver det du känner för, när du känner för det. Då blir bloggen bäst.

Det du skriver om din egen löpning känner jag igen mig mycket i, men det får jag återkomma till i ett pm framöver...
1971 • Nykvarn
#4
24 augusti 2016 - 14:14
Tack snälla Robban och Simon!

Tack för att du tog dig tid att skriva detta Magnus och jag tror du träffar rätt i din analys! Ja, det finns fler möjligheter att interagera idag och det där med höga ambitioner stämmer nog bra också. Det är oftast när jag beskriver t ex en eller ett par veckors träning i ett inlägg som jag själv tycker att det blir ointressant, kanske är det då bättre att faktiskt bara skriva om ett löppass istället, t ex fick jag några tankar efter dagens tusingar på bana som kan bli ett inlägg :)

Det blir nog bäst, när inläggen kommer spontant som du säger, och det blir nog bäst när jag inte tänker så mycket :)
1973 • Växjö
#5
27 augusti 2016 - 13:05
Vilket sammanträffande. Jag känner precis igen det här och har gjort det under en ganska lång period. Jag har själv haft en lång svacka och känner mig också som en före detta blek kopia av mitt gamla jag i en nedåtgående spiral. Harvar på med min träningsdagbok en division under dig kan man säga och tanken att lägga ner har slagit mig ibland, men på svaret varför jag ska fortsätta svarar jag alltid - vad skulle jag annars göra om jag inte släpande mig ut i spåret? Sitta i soffan och dega ihop totalt? icke!
1971 • Nykvarn
#6
29 augusti 2016 - 14:22
Hej Andreas, tråkigt att läsa! Det går ju upp och ner över tid men blir tråkigt när det mest är ner under en längre period. Men som du mycket riktigt påpekar, det är roligt att vara i någorlunda form också vilket flertalet män i vår ålder inte är. Det är en drivkraft i sig, sedan tycker jag att bara det att jag springer regelbundet året om är en viktig drivkraft, det är verkligen inte många som faktiskt springer året om, om man tittar utanför sådana som hänger på jogg.se Kanske är det så enkelt och banalt att det är roligt att vara hyggligt bra på någonting....
1973 • Växjö
#7
4 september 2016 - 12:05
Förstår inte hur folk kan vara löpare om de inte springer året om. har jag uppehåll mer än två veckor känns all gammal träning helt bortkastad för då är jag på nollpunkten igen. Klar folk kanske är i simhallen eller kör spinning eller nåt. Själv står jag inte ut mer träning på samma fläck. Jag behöver någon visuell stimulans.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.