I run my way

Äventyrslöpning

Löpning för mig är inte bara träning... Löpning är för mig så mycket mer (numera, det har inte alltid varit så... så ha förtröstan om det låter onåbart...)

Löpning är för mig njutning, återhämting och ett sätt att umgås. Det är också ett fantastiskt sätt att uppleva olika miljöer!

Jag vill också ha variation i min löpning för att inte bli uttråkad och tappa njutningen med att springa.

Igår begav jag mig därför ut på äventyrslöpning! Alldeles fantastiskt och något jag varmt kan rekommendera!

 

Jag mötte upp med en löparvän i stan, sen tog vi bussen en bit ut på landet... sen sprang vi hem. Enkelt va?

Det fantastiska i det hela var förstås den, av min vän, noga utvalda vägen hem och ett alldeles utomordentligt sällskap!

För mig slog det fullständigt slint och jag skuttade iväg som en yster kalv och tjoade om än det ena än det andra vackra jag såg... Jag får helt enkelt erkänna att min löpcoach-kollega har rätt... Jag är naturromantiker!

 

Vi tog en alldeles fantastisk väg längs Svartån, det är som att springa helt i en bubbla... Så nära staden men ändå helt avskärmad, vi mötte några löpare och promenerare men annars kände vi oss helt själva i universum.

Sommaren bjöd på fantastisk inramning med grönska, perfekt temperatur och blå himmel med små fluffiga vita moln som gav skön skugga mellan varven.

Fälten var alldels gröna och böljade och det var verkligen ett alledels ljuvligt litet äventyr! Kan knappt vänta tills jag får springa den här sträckan igen när fälten är gula och skördeklara och kanske med en doft av höst i luften...

Sträckan vi sprang är den del av banan till #brr "Black River Run" och det var inte utan att jag blev lite sugen på att testa... Vi får se...

 

Sista kilometrarna avslutades i stadsmiljö och jag kan knappt bärga mig tills jag får åka på löparäventyr igen! Ta en buss du också... Eller spring ut och åk buss hem... Var lite äventyrlig vettja :-)

Jag åker snart igen... det är ett som är säkert!

 

5 kommentarer till inlägget

1973 • Växjö
#1
3 juli 2019 - 07:37
Ja, det gäller att hitta sin grej och inspiration annars blir löpningen som ett segt måste man snart slutar med.
1994 • London
#2
4 juli 2019 - 13:42
An adventure is exciting, so it deals with inspiration and control. An adventure removes you from your customary range of familiarity, which leaves you engaged and intense. An undertaking is troublesome, fun, and perhaps groundbreaking. http://www.essayempire.co.uk
1981 • Västmanland
#3
4 juli 2019 - 15:53
Ja, visst är det så @Anders
Inser också att ju mer jag orkar i min löpning desto mer benägen är jag att ge mig ut på äventyr och kunna njuta...
Så budskapet är nog att hålla i och hålla ut... Det är ju verkligen mödan värt :-)
1981 • Västmanland
#4
4 juli 2019 - 15:56
Oh, yes @Steven
And the more I run, the more I enjoy running cause I get stronger and my endurance increases...
So I just hope that people who starts to run, keep running. It just gets better and better!
Thomas Lummi
1967 • Tyresö
#5
13 juli 2019 - 09:29
I vintras, när snön hade kommit till Stockholm, sprang jag i skogen. Det var helt obanat, och snön yrde. Det var så roligt, men sååå jobbigt med alla höga knän.
Äventyrslöpning är kul. Sprang i juni på stigar i Tyresö, stigar man inte visste fanns. Så najs!
Nu ska vad/hälsena rehabas...så det blir försiktig löpning nu.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.