I run my way

Pandemi, svackor och virtuella lopp

Formen var stigande, eller i alla fall på en hög platå (ordet som vi har koll på just nu)... sen kom det en pandemi... Jobbet eskalerade och helt plötsligt bestod livet av jobba, äta och sova... Hade jag inte haft min runstreak hade jag varit ett ännu större vrak. Nu masade jag mig ut mina korta rundor och träffade mina löparvänner på måndagar (och tur var väl det också...)

Nu är läget lite mer stabilt och livet börjar återvända. Jobbet rullar mer som vanligt nu och vi håller nu på att ställa om till att jobba med vårat ordinarie jobb samtidigt som vi ska tänka in covid-vården i vår vardag under en lång tid framöver... Att nya diagnoser kommer har vi i sjukvården länge varit vana vid... men den här gången kom den verkligen med dunder och brak...

Löpformen då, vad hände med den? När det var 10-timmars arbete och knappt lediga helger försvann formen illa kvickt. Jag förstod att det berodde på den mentala påfrestningen, så snabbt kan ju inte fysiken försvinna nämligen...
Jag fick jobba på att acceptera läget och finna mig i att formen skulle komma tillbaka om jag bara hade tilltro till det... och det gjorde den <3

Långpass i grönska med ett nyss fallet vårregn! Kan det bli bättre! Utforskade nya vägar och bara "äventyrssprang", helt fantastiskt!!

Nu ägnar jag mig åt att planera deltagande i virituella lopp! Väntar på min första medalj från @coronamilen och kommer anmäla mig tlll den andra upplagan. Tänk vad praktiskt! Ingen specifik tid och plats att infinna mig på utan bara ut och spring när det passar mig. Prestera tid eller bara spring, det kan jag också välja själv.
Har du sprungit några virituella lopp? Vad tycker du om idén?

Bjuder på en bild från dagens gröna runda och hoppas på att snart få visa upp både en och två medaljer :-)

Spring snyggt, och tvätta händerna ;-)

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.