Slätlöpning (alltså på asfalt, betong, löparbanor, grusvägar etc…) hamnar på en stark tredjeplats på listan över de mest extrema saker jag utsätter min människokropp för. Våra kroppar är designade för att springa. Absolut. Men när de designades fanns inget så stumt, monotont och själadödande som exempelvis asfalt. Det skulle möjligtvis vara sand isåfall. Men den är jag rätt övertygad om att stenåldersmänniskan undvek i den mån det gick.
Slätlöpning är ju förstås inte i närheten av lika skadliga som punkt 1 och 2 på listan, så länge den genomförs i balanserad form. Med tillräcklig återhämtning och varvat med andra fysiska aktiviteter. Slätlöpning kan rentav vara hälsosamt, i rimliga doser. Därför får den ha en relativt regelbunden plats i mitt liv. Men jag skulle förstås ALDRIG få för mig att springa så långt eller så mycket på asfalt att jag tvingas köpa skyddsskor (eller mängdskor, som ni andra kallar dem).