Berlin Marathon 2022 - smärta är valbart | Blogg: Anders Örnhed

Berlin Marathon 2022 - smärta är valbart

Trots en inte helt optimal uppladdning men med en riktigt bra träningssommar bakom mig så skulle jag utnyttja de perfekta förutsättningarna på plats för att försöka springa ett så perfekt genomfört marathon jag bara kan. Lyckas jag? Ja då lär det bli ett PB…


Med några veckor kvar (typ 5) så kom då det där bakslaget som vi snart 50-åriga gubbar nästan alltid får, en klassisk överansträngning. Denna gång var det fästet från vaden till knölen på insidan av vristen som blev inflammerat och efter två (för) hårda pass på några dagar så valde jag att bromsa och försöka ta hand om det istället för att bara köra på….
….ja, men blir trots allt klokare med åldern.

Efter att försökt vila och rehaba själv så sökte jag efter en vecka hjälp av en kompis som är fysioterapeut, vilket gav mig struktur + ett läkarbesök där jag fick utskrivet inflammationsdämpande piller för att dämpa svullnad och smärta.


Efter det gick behandlingen bra och ytterligare två veckor senare (sammanlagt 3 veckor) och med drygt två veckor kvar kunde jag genomföra både långpass och lite tempo utan att foten blev sämre igen och jag kände att jag var på banan för ett bra marathon.


Målet med Berlin var från början det hägrande sub3-loppet som jag så gärna vill ha. Jag ska inte skriva en massa i detalj för det har jag redan gjort i detta inlägg men träningen under sommaren (efter att jag kom igång igen efter vårens influensa) gick riktigt bra och jag kände innan skadan att jag var tillräckligt tränad för att göra ett försök. Men efter de 3 veckorna med minimal löpning så planerade jag om och la upp ett rimligt mål på 3:10 där jag skulle lyckas springa ett bra genomfört marathon = jämna km-tider hela vägen in. Så det var med den inställningen jag flög ner till Berlin.


Det finns massor av bra saker att säga om årets lopp, men en pytteliten gnagande sak som jag tänker att jag börjar med så är den ur vägen sen. Jag fick kramp i låren på upploppet och jag tror att det kostade mig dom 11 s jag behövde för att komma under 3:10. Men med det sagt så är jag väldigt nöjd med loppet.


3:10:10

Plats 3240, 467 i h45


Precis enligt grundplan, iaf den ”nya” grundplanen jag fick göra, att ligga lite under 4:30 från start och se vart det skulle leda.

Det ledde till lite drygt 30 km i under 4:30-snitt. Med en sista mil på ca 4:35-snitt. Ca 2 minuter långsammare andra halva (där jag ändå tog ca 600 platser) och ett pb med ca 6 minuter. Jag har aldrig förut lyckats springa ett så pass kontrollerat och väl genomfört marathon, vilket också var ett av mina mål med loppet. Så check på den.


Kampen denna gång (som alltid på marathon) var låren. Resten av kroppen mådde bra, lite skav på mina två lilltår, lite skav under armarna från linnet men t ex senan som var överansträngd kändes bara minimalt. Konditionsmässigt var jag heller aldrig ute på djupt vatten och dessutom gick energiplanen i lås. För första gången köra ett bra upplägg med enbart gel och vatten. Körde Maurten gel 100 med koffein vilket var utmärkt för mig. Ingen syra, neutral och minimal smak, inte det där supersöta som kan fastna i mun och svalj och att konsistensen tillät ett visst tuggande i munnen vilket passade mig.


Men tillbaka till låren, ja dom började ge sig till känna redan halvvägs och blev sen bara värre och värre. Nån stans där runt 32 k så gjorde dom ont på riktigt, och det är där jag tappar lite i tempo även om jag lyckas hålla ihop det bra. I statistiken ser man hur jag tappar ca 10-15 vem i steglängd efter 35 k och hur frekvensen ökar med uppåt 20 steg/minut.

Men det är det som är ett marathon och ”smärta är valbar”, det var iaf det jag upprepade hela vägen in i mål.


Eller ja till upploppet och krampen. Men det har jag ju redan lämnat bakom mig 🙂




Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.