Foruminlägg av Henrik Modin

< < < 1 2 > > >
#1
•
10 juli 2011 kl 13:52
Gilla
Springer i Nimbus 12 sedan ca 45 mil. Inga konstigheter. Känns kanske lite tunga och klumpiga när man springer kortare och vill fartleka. Angående hälisättning så kräver de rätt mycket disciplin i steget för att komma ned med framfoten, men det går rätt bra. Kvalitetsmässigt tycker jag de är kanon.
#2
•
29 mars 2013 kl 17:47
Gilla
Jag ser till att springa i kläder som inte rör sig över bröstkorgen med armpendlingen - kletar på rätt friskt med vaselin också. Skäms nästan över mängden vaselin som förebygger skavsår här och där när jag springer längre pass. Men hellre det än att få ont.
#3
•
23 april 2013 kl 20:30
Gilla
Mitt i inov-8-hyllningarna kommer jag med mina val;

Rejält kladdigt - Salomon s-lab Fellcross med rejäla dubbar. 4 mm drop, ganska stum och tung - 335 g i min strl (47). Ombonad känsla och mycket trygghet. Känns inte minimalistisk trots litet drop och avsaknad av dämpning.

Torrare förhållanden, stigar liknande - Salomon Sense Mantra. Inte sprungit mer än 50 km i dem, men de är grymt sköna på fötterna, lite mer dämpning än fellcrossen, så man kan hålla på länge på grus/asfalt utan att känna sig spöad i fötterna. 6mm drop, så hyfsat mini. Lättare än fellcrossen, 310 g i min strl. Bra löpkänsla.

Jag har ett par roclite 285 också, men de har inte riktigt fått chansen ännu, köpte de under vintern. De kommer få sitt att göra i fjällen i sommar, eller på lidingöloppet i höst.
#4
•
22 maj 2013 kl 20:11
Gilla
Jag är väl lite där också. Det är svårt att veta hur man ska lägga upp det. Jag har både lopp och långpass över 30 km, sprang Stockholm förra året och det var det värsta jag gjort.

Sprang Lidingö Ultra för ett par veckor sedan och det var klart positivt att det började kännas slitigt först vid 40/42 km. Visserligen gick jag kategoriskt i alla uppförsbackar, stannade och pratade med funktionärerna vid samtliga kontroller och gick i mål på blygsamma 5:35 - men det var liksom avsikten med det hela - ett myslopp.

Jag siktar på att hålla ett tempo på strax över 5. "Väggar" jag lite så gör det inget. Då sänker jag tempot och myser. 2012 hemska 4:12 ska krossas. :D

LL30 2:50, 10 k 43:45, Gbg i helgen 1:47.
#5
•
22 maj 2013 kl 21:02 Redigerad 22 maj 2013 kl 21:13
1 Gilla
@Joakim - jaså du hittade den helgen... Bizarrt. Långpasset var grisjobbigt, inget stämde. Och dagen efter kände jag mig lätt som en fjäder och hade kvar i tanken efter 21 k i bra fart. Det är bara att hoppas att jag prickar den formen den 1a.
#6
•
3 juni 2013 kl 18:50
1 Gilla
Jag är grymt nöjd. Kapade nästan 32 minuter från förra årets helvetes-mara. Släpar på 90 kilo och har inte hållit på mer än ett par år så jag är vrålnöjd med 3.40.41.

Tycker att jag kunde disponera som jag tänkt mig. Först paceade jag för 3.30, men brände mig lite efter 25 (klassiker?) och slog av på tempo. Höll ändå i med jämnt tempo och hade en kanonupplevelse överlag.

Ont i musklerna - ingen biggie - och höger fotled djävlas lite grann. Lugn och ro några dagar gör nog tricket.

Grymt jobbat allihop!
#7
•
3 juni 2013 kl 18:59
1 Gilla
Det blev bra för mig. Över linjen på 3.40.41. Ger ett medeltempo på 5.14 som var ungefär vad jag hoppats på.

Nu laddar jag för framtida utmaningar. Allt är fantastiskt!
#8
•
5 juni 2013 kl 20:05
Gilla
#626 - Det är väl gängse praxis, men det är inte alla som har närvaron mitt i smeten. Framför allt inte efter 25-30 km då folk går in rätt djupt i sig själva och har sina inre samtal.

Tyckte själv att jag var väldigt alert och med på omgivningen. När jag kom in på stadion och tog emot publikens jubel ;-) fick jag också speakerns uppmärksamhet. Något som jag hörde efteråt - när asics.tv släppte klippen från loppet. Hörde inte ett skit när jag sprang upploppet.
#9
•
9 augusti 2013 kl 20:08
Gilla
Upplever ungefär samma sak. Markant var på seedningsloppet till Gbg i Mantorp där jag tyckte att jag låg och pustade i bra marschfart medans andra såg märkbart plågade ut. Hade loppet ganska bra utstakat utifrån min kapacitet, kunde skruva upp lite sista kilometern och spurtade lite de sista hundringarna. Gick förbi en del snubbar som lät som "the big bad wolf".

En klok man sa till mig att om man vill springa snabbt, länge, så ska man undvika att bli andfådd. Jag tycker att jag är andfådd när jag måste lämna mitt normala andningsmönster på 2:3 (dvs 2 inandningar, 3 utandningar i takt med löpsteget) och gå upp i frekvens till 2:2.

Det trådskaparen beskriver kan jag uppleva i slutet av repetitioner när jag tränar brant backe, men då närmar jag mig patologisk lufthunger. :D
#10
•
20 september 2013 kl 20:42
Gilla
Själv har jag gått ned typ 17 kg med löpning och dragit ned på raffinerat socker och kolisar.

Jag mår toppen av att undvika bröd, pasta, ris, liknande. Min mage går som en klocka och jag känner mig piggare, inget muller eller massa gaser och besvär från magen.

Har en ganska tråkig kost egentligen, äter en fet youghurt med bär och nötter till frukost, sallad med bönor, kikärtor, kyckling eller skaldjur till lunch. Vardagar äter jag frukost till middag alternativt någon sån klassisk lchf-rätt - bacon och ägg eller bara några ägg. Jag trivs med det, men känner ett ganska starkt sug efter chips. Jobbigt.

Tydligen något på gång på måndag rörande sjukvårdens rekomendationer kring kost och fetma. Ska bli intressant att se om det blir någon jordbävning.
https://www.kostdoktorn.se/massiv-nyhet-om-fetma-pa-gang
#11
•
22 september 2013 kl 08:21
Gilla
#62 Ja, jösses vilken ultradebut! Vilken styrka!
#12
•
22 september 2013 kl 10:11
Gilla
Anmälan klar 09:00. Den blev ju en snackis med en gång när de tillkännagav den, så jag tänkte inte chansa. Tog väl 30 minuter. Räkna med 20 minuter nästa år.

90 km är långt. 8-)
#13
•
23 september 2013 kl 07:32
2 Gilla
Nu är utredgningen publicerad.
http://www.sbu.se/sv/Publicerat/Gul/Mat-vid-fetma-/
#14
•
24 september 2013 kl 23:32
Gilla
Egentligen är det ganska basic (om man får tro folk som Tim Noakes). Stoppar man i sig kolisar så triggas kroppen till att ta hand om den snabba energin. Samtidigt hämmas förbränningen av den lite mer svåråtkomliga energin - fettet. Insulinet har prioritet i kroppen. När det omedelbara behovet är tillfredsställt lagras överflödet. Boom.

Äter man mat med lågt värde enl. glykemiskt index, eller undviker dessa till förmån till proteinrika/fetare livsmedel stimuleras kroppen till att förbränna fett. Insulinnivåerna sjunker och glykogendepåerna räcker längre.

För mig - som långsam löpare - funkar det jättebra att skära ned avsevärt på kolhydrater. Ska jag springa ett lopp kan jag sträcka mig till att dra en rejäl portion pasta dagen innan och kanske unna mig en macka till frukost-youghurten. Jag tar bubblet i magen med ro. Det är ju trots allt bara att släppa sig. :D Sträcker mig till att ta sportdryck / gel under längre lopp.

I slutändan är trots allt fysiologi bara fysiologi, oavsett vilka bokstavskombinationer kvällspressen tillskriver det hela.
#15
•
15 oktober 2013 kl 22:00
Gilla
Att det skulle vara omöjligt att springa hårt och långt på lågkaloridiet får ni nog ta med Timothy Olsen som slog banrekord på Western States 100 i fjol. ;-)

Det är nog så att man får experimentera lite och lyssna på det som passar. Jag för min del kan gå upp ett halvkilo bara jag går för nära chipshyllan i snabbköpet. Håller mig undan från vitt mjöl och raffinerat socker och kolisar i största allmänhet och mår jättebra, äter gott och trivs.
#16
•
20 januari 2014 kl 20:09
3 Gilla
Hemma hos oss har det periodvis varit lite sura miner. Frågan "vill du att jag ska sluta springa?" har alltid genererat ett nekande svar.

Nu har fru upptäckte crossfit och tränar - om inte lika mycket som jag - en hel del själv och det är en heeelt annan ton i skällan. Det är som att hon börjat knarka endorfiner hon också och förstår precis vad det handlar om.

Sen det där med manligt och kvinnligt... Att kvinnan skulle vara så komplex att det krävs böcker som är dubbelt så tjocka som manligt dito för att förstå sig på? Bullshit. Skapat av män för att det gynnar män. VI är så djävla enkla och DE är så komplexa och omständliga... Va??

Surt att patriarkatet förgiftat så mycket.

Heja er tjejer, ut och spring!!
#17
•
20 januari 2014 kl 20:16
Gilla
Stämmer in i hyllandet. Jag har sprungit typ 80 km i mina - både i våt skog och i snöig skog och de är fantastiska. Lite knepiga på ren asfalt, men det kan man stå ut med. Lätta som sjutton (237 g strl 46!), bra markkontakt och fantastisk grepp (blankis undantagen). Gillar den tighta passformen, men håller med om att de är väl hårda här och där. Antar att man vänjer sig.

Hittade mina för 699 och hade behov av en sån sko. Bingo för mig!
#18
•
20 januari 2014 kl 22:38
Gilla
@Johan: Det borde du! :-)
#19
•
24 januari 2014 kl 19:30
Gilla
Acceleritas-modellen stämmer in bra - men hälkappan är långt ifrån mjuk. Vet inte om man kan misshandla den på något vis för att den ska mjukna.
#20
•
3 februari 2014 kl 21:03
Gilla
Det är skitroligt! Vid spåret där jag brukar springa finns en - numera stängd - raststuga med bl.a. bastu. Söndagkvällar är bastun öppen och tjejen som ser till att det funkar hälsar alltid glatt och igenkännande.

Även om det finns inslag av upprepning så är det kul när någon man egentligen inte känner ger en bekräftelse.
< < < 1 2 > > >