6 juni 2013 kl 19:32
Såhär ser min story ut.
Till att börja med har jag inte slitit ut min kropp med en massa ungdomsidrottande (fotboll osv). Pingis i 7år har inte påverkat denna kropp. :)
Innebandymålvakt under tio år borde ju kunnat förstöra både höfter och knän men icket.
Har utövat löpning sporadiskt sedan 25 års ålder men började springa på riktigt inför Göteborgsvarvet 2011. Eller nja, egentligen kom jag inte igång förrän efteråt. Hade 8 pass innan varvet och var som ett lik efteråt.
Därefter sprang efter joggs schema och gick enbart på tid eller tempo till Stockholm halvmarathon. Tiderna förbättrats ordentligt och tiden på 21K sänktes med 25min.
Skador och sjukdom efteråt har förtagit en del.
Sedan i mars har jag tänkt som min bäste vän Lars, "tid, inte fart". Jag sänkte farten och ökade mängden. För mig har det gjort susen. Sedan är det kanske morfars gener som gör att man är lite seg.
En annan sak som jag får för mig möjliggör detta är att jag är en så kallad "slow metabolizer". Förbränner inte energin i rasande takt direkt. Nackdelen är att man lätt går upp i vikt men som långlöpare tror jag att det hjälper att inte bli skadad och förbättrar min uthållighet.