Löpning Övrigt 41 inlägg 5385 visningar

Mina älskade ben/Min första mil

1988 • Mariestad
#1
26 november 2007 - 20:47 (Redigerad 30 december 2006 - 00:00)
Gilla
Den 23:e augusti i år sprang jag mina första stapplande metrar. Jag minns att jag orkade springa 2 min i början. Sedan var jag slut och sprang och gick resten av de 2,28 kilometrarna. Då sprang jag i min storebrors gamla fodrade träningsbyxor och en grön bomullst-shirt, skorna som var några år gamla hade jag lånat av min syster.

De första gångerna jag sprang orkade jag allt mer, 3 minuter, 4 minuter. Tillslut orkade jag 10:33. Det var en stor dag för mig, det kommer jag ihåg. Det var den längsta jag någonsin orkat springa sammanhängande.

Även fast jag varken sprang långt, fort eller i rätt kläder så var det roligt ändå. Att få komma ut och prestera. Det var något som jag aldrig varit van att göra. Så hade jag min kusin som är en inbiten löpare och som peppade mig. Det är hennes fel att det blev så roligt att springa.

När jag fick lön nästa gång köpte jag skor för 700 kr, träningskläder, en vindjacka och en iPod. Så hittade jag till och med springsockar för halva priset i Örebro. Jag var fit for fight, redo för många mil.

Sen dess har jag stapplat på. Den andra stora milstolpen i min löparkarriär var när jag sprang 6,5 km för första gången. Det längsta jag sprungit innan det var 2,5 km. Jag sprang på 45:58. Det var den 6:e oktober. Då var jag stolt. Jag hade aldrig sprungit så länge förut. Jag blev glad, och peppad.

Min kusin som är friskvårdterapeut och jag lade upp en strategi, en plan. Innan den 13:e december skulle jag ha sprungit en mil. Och ikväll, den 26:e november gjorde jag det.

Det blåste ute, det var kallt, det var måndag, jag var trött. Men jag for ut ändå, jag visste vad som väntade. Lugnås elljusspår. Det är roligt att springa där, skönt. Nästan aldrig någon mer än jag. Så hade jag min iPod och min ljudbok. Så jag sprang och frös första kilometern. Jag knöt händerna och drog jackärmarna över. Men jag fortsatte. Så sprang jag ännu mer, och mer.

2,5 km, 5 km, 7,5 km. När jag väl var inne på sista varvet så sprang jag inte. Jag svävade fram. Spurten de sista hundra metrarna gjorde att jag svävade ännu mer. Så kom jag fram till bilen och stannade tiden. 01:04:29. 1 mil.

Jag var inte dödligt trött heller. Jag hade ingen blodsmak i munnen, inget mjälthugg, ingen värk i mina vader. Jag hade orkat ett varv till, minst. Men nu var det milen jag hade siktat på, och jag gjorde det.

För 14 veckor sedan var jag stolt över mina 2 minutrar. 10 timmar och 47 minuter senare i joggingspåret är jag fortfarande stolt, över att jag började. Ikväll sprang jag en mil. Ikväll är jag bäst i världen.

Mina älskade ben, jag ska aldrig sluta springa.

< < < 1 2 3 > > >
1985 • Solna
#2
26 november 2007 kl 21:06 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Härligt jobbat!
Paolina
1985 • kristianstad
#3
26 november 2007 kl 21:23 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
SUPER BRA GJORT !!!!! DU har tagit dig förbi en milstolpe som för många är svårt att knäcka !!!!!!
Jonas Utmanaren
1961 • Stockholm
#4
26 november 2007 kl 21:48 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Ha, ha, ha. Härligt.
Underbart.
Super.
Grattis!
1985 • Floda
#5
26 november 2007 kl 22:05 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Stort grattis! Underbart att höra! :)
1966 • Karlstad
#6
26 november 2007 kl 22:15 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Du har just beskrivit vad allt handlar om.
Skitbra för att citera idoljuryn.
selma
1978 • Stockholm
#7
26 november 2007 kl 22:27 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
FANTASTISKT!!! Stort grattis!!!

Roligt att ta del av din historia! Vad kul att du minns både datum och kläder...skriv ut& spara, det blir ett trevligt minne för din del!
Torbjörn Aronsson
1966 • Tranås
#8
26 november 2007 kl 23:33 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Helt suveränt!
Det var mycket inspirerande att höra din historia och känna din glädje. Stort grattis!
Henning Looström
1973 • Lund
#9
27 november 2007 kl 06:32 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Härlig läsning och härlig utveckling!
Fortsätt älska dina ben!
Charlotta Sahlström
1972 • Täby
#10
27 november 2007 kl 06:40 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
SUPERGRATTIS TILL DIN FÖRSTA MIL!!! Var jättestolt över dig själv nu!!! Och det glädjer mig att du blivit "taggad" nu. Jag minns själv glädjen över att ha sprungit min första mil...obeskrivligt. Många kramar från mig och lycka till i fortsättningen. Komihåg att det skall vara kul:-)
Helene Berggren
1973 • LJUNGBYHED
#11
27 november 2007 kl 07:05 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Hurra! Vad duktig du är! Fortsätt kämpa mot nya mål...
1988 • Mariestad
#12
27 november 2007 kl 08:42 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Åh tack och tack och tack och tack alla! :D

1988 • Kungälv
#13
27 november 2007 kl 10:15 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Stort grattis, jag är jätteimponerad!
Jag minns också hur det var att ta sig över milgränsen första gången, det gjorde jag tillsammans med min far för ett par år sedan, känslan var helt fantastiskt! Hoppas detta gav dig självförtroende och mersmak av att fortsätta med längre löprundor. Och nu vet du att även om du ibland är sypfärdig av trötthet vid sju kilometer så klarar du tio km när du är i toppform. Vill man så klarar man mycket! :) Grymt, tjejen!
1988 • Mariestad
#14
27 november 2007 kl 10:35 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Hanna: Ja, verkligen! Jag trodde inte att långa rundor var min grej, men de sista 5 kilometrarna bara njöt jag. Det var så himla skönt och jag längtar tills nästa gång jag ska springa igen :D
1981 • Dals-Ed
#15
27 november 2007 kl 11:27 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Härlig historia och kämpa på bara! :)
Håkan Melinder
1971 • Upplands Väsby
#16
27 november 2007 kl 11:48 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Jätteinsprierande! Kul för dig. Du skriver dessutom underbart, nästan så att man blir rörd. Lycka till framöver.
1965 • Gislaved
#17
27 november 2007 kl 12:12 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Blir riktigt glad när jag läser sådant!Kanonbra gjort.Du kan vara riktigt
stolt över din prestation.Hoppas på fler inspirerande rapporter.
1978 • Göteborg
#18
27 november 2007 kl 13:02 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Underbar historia att läsa. Håller med Håkan, det är så man blir lite rörd och samtidigt minns jag tillbaka till mina första stapplande steg i löparspåret. Bland de som är inne här kanske inte en mil är så mycket men det är ändå en ganska liten del av befolkningen som klarar av att springa den sträckan!

Grattis, och fortsätt kämpa!
Steelfire
1979 • malmö
#19
27 november 2007 kl 15:37 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
vilken underbar historia! tack tack! Du är bäst i världen, hihii.
1987 • Mariestad
#20
27 november 2007 kl 16:09 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
härligt kämpat, många ger upp där efter tre minuter, men du kämpade på. åsa är bra på att peppa hon :P
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.