Löpning • Övrigt • 41 inlägg • 5713 visningar •

Mina älskade ben/Min första mil

Johanna Bredén
1988 • Mariestad
#1
•
26 november 2007 - 20:47 (Redigerad 30 december 2006 - 00:00)
Gilla
Den 23:e augusti i år sprang jag mina första stapplande metrar. Jag minns att jag orkade springa 2 min i början. Sedan var jag slut och sprang och gick resten av de 2,28 kilometrarna. Då sprang jag i min storebrors gamla fodrade träningsbyxor och en grön bomullst-shirt, skorna som var några år gamla hade jag lånat av min syster.

De första gångerna jag sprang orkade jag allt mer, 3 minuter, 4 minuter. Tillslut orkade jag 10:33. Det var en stor dag för mig, det kommer jag ihåg. Det var den längsta jag någonsin orkat springa sammanhängande.

Även fast jag varken sprang långt, fort eller i rätt kläder så var det roligt ändå. Att få komma ut och prestera. Det var något som jag aldrig varit van att göra. Så hade jag min kusin som är en inbiten löpare och som peppade mig. Det är hennes fel att det blev så roligt att springa.

När jag fick lön nästa gång köpte jag skor för 700 kr, träningskläder, en vindjacka och en iPod. Så hittade jag till och med springsockar för halva priset i Örebro. Jag var fit for fight, redo för många mil.

Sen dess har jag stapplat på. Den andra stora milstolpen i min löparkarriär var när jag sprang 6,5 km för första gången. Det längsta jag sprungit innan det var 2,5 km. Jag sprang på 45:58. Det var den 6:e oktober. Då var jag stolt. Jag hade aldrig sprungit så länge förut. Jag blev glad, och peppad.

Min kusin som är friskvårdterapeut och jag lade upp en strategi, en plan. Innan den 13:e december skulle jag ha sprungit en mil. Och ikväll, den 26:e november gjorde jag det.

Det blåste ute, det var kallt, det var måndag, jag var trött. Men jag for ut ändå, jag visste vad som väntade. Lugnås elljusspår. Det är roligt att springa där, skönt. Nästan aldrig någon mer än jag. Så hade jag min iPod och min ljudbok. Så jag sprang och frös första kilometern. Jag knöt händerna och drog jackärmarna över. Men jag fortsatte. Så sprang jag ännu mer, och mer.

2,5 km, 5 km, 7,5 km. När jag väl var inne på sista varvet så sprang jag inte. Jag svävade fram. Spurten de sista hundra metrarna gjorde att jag svävade ännu mer. Så kom jag fram till bilen och stannade tiden. 01:04:29. 1 mil.

Jag var inte dödligt trött heller. Jag hade ingen blodsmak i munnen, inget mjälthugg, ingen värk i mina vader. Jag hade orkat ett varv till, minst. Men nu var det milen jag hade siktat på, och jag gjorde det.

För 14 veckor sedan var jag stolt över mina 2 minutrar. 10 timmar och 47 minuter senare i joggingspåret är jag fortfarande stolt, över att jag började. Ikväll sprang jag en mil. Ikväll är jag bäst i världen.

Mina älskade ben, jag ska aldrig sluta springa.

< < < 1 2 3 > > >
monica fagerström
1964 • malmö
#21
•
27 november 2007 kl 16:17 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Fantastiskt!!!

på coop forum, de stora och välsorterade, finns det en bok som heter " "löpningshandboken " och den kostar 49 skr. Den har för mig varit oerhört inspirerande och där är bra och tydliga löpscheman för att komma upp i först milen och sedan vidare. Själv springer jag för att komma upp i två...gud vad jag tycker du är bra som gav dig ut i regn, mörker och rusk. Själv fegade jag men du ger mig en kick till att ge mig ut idag!!!
Johanna Bredén
1988 • Mariestad
#22
•
27 november 2007 kl 16:35 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Tack och tack återigen för alla snälla kommentarer! :)

Monica: Den boken ska jag kolla efter!

Evelina: Haha, jag tror att hon har pratat om dig någongång :)
Ann-Sofi Eriksson
1963 • örebro
#23
•
27 november 2007 kl 20:48 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Grattis!
Helt fantastiskt! Jag fällde nästan en liten tår när jag läste din historia. Lycka till i fortsättningen!
Benny Jacobsson
1982 • Munkedal
#24
•
27 november 2007 kl 21:13 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Kul att ta del av din berättelse, hoppas du aldrig slutar älska din ben! :)
hans thulesius
1959 • växjö
#25
•
27 november 2007 kl 21:50 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
keep on runnin´!
minns själv första löprundorna utöver de påtvingade jympalektionspassen. Mätte ut telefonkatalogskartan runt kvarteret 1977. Att orka mer än några km utan att få blodsmak var inte lätt. Hemligheten - att hålla nere farten till löjets gräns - tog lång tid att klura ut. Idag blir det lågpulsfart - dina 64 min/mil är alldeles för snabbt för att jag ska orka länge i längden. Lycka Till!
Johanna Bredén
1988 • Mariestad
#26
•
27 november 2007 kl 21:55 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Alla ni har sannerligen gjort min dag, min vecka, hela min månad, mitt år!
Jag är så glad för alla lyckönskningar och det är så kul att ni uppskattar mina ord! :)

Jag suger åt mig som en svamp och kommer att läsa den här tråden så fort motivationen eventuellt sviker. Innan jag bestämde mig för att fara ut och springa i måndags (jag trodde att jag inte orkade) så läste jag litegrann på forumet och där kommer inte motivationen pö om pö utan som en slag mot ansiktet, och det var precis vad som behövdes.

TACK igen! :)
Ingvar Andersson
1954 • Karlshamn
#27
•
27 november 2007 kl 22:44 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Härligt jobbat och lycka till med fortsättningen. Överila dig inte bara.
När jag läser sådana här underbara historier kommer jag att tänka på mina egna första stapplande steg i skogen hemmavid. Alldeles för mycket kropp o alldeles för lite lungor, kändes det som. Det fanns en ek vid en 90-graders kurva som fick bli ett riktmärke. Dit kunde det vara ca 1 km. Första etappen blev att försöka klara att springa dit. Sedan att klara hela rundan ( 3 km). Lyckokänslan för varje avklarad etapp känner bara den igen som varit där. Milen klarade jag en sensommar o 30 kg lättare( jag började på våren). Min fru var orolig att jag hade ramlat o skadat mig för det tog sån tid innan jag kom hem. Det kom som ett infall att lämna slingan och ge mig ut i stora världen. Nåväl, några år senare hade jag passerat mållinjen på Stockholms stadion. Jag hade klarat Stockholm Marathon. Med tår fyllda ögon mindes jag att jag hade samma känsla som när jag klarat slingan första gången.
Det finns mycket att se fram emot. Välkommen i långlöparskaran.
Lotta Huselius
1974 • Hörby
#28
•
28 november 2007 kl 12:12 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Vilken rolig läsnng! Vad duktig du är!
Daniel Adler
1978 • Göteborg
#29
•
28 november 2007 kl 12:36 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Gött, keep up the good work!!!
Kaj Jensen
1955 • Västra Frölunda
#30
•
28 november 2007 kl 13:57 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
GRATTIS!
Härlig läsning :)
Traningsgladje.se
1981 • Stockholm
#31
•
28 november 2007 kl 14:39 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Du bevisade just för dig själv att ingenting är omöjligt. Underbart!

/traningsblog.blogspot.com
Philip Sutherland
1980 • Kungsbacka
#32
•
28 november 2007 kl 20:52 Redigerad 28 november 2007 kl 21:43
Gilla
wii! idag sprang jag 20m till min bil utan att få ont i foten!
Kan låta löjligt men har hoppat på kryckor de senaste 3 veckorna pga en skada i foten jag ådrog mig under fotbollsträning. 20m! haha kändes helt underbart. Skall jogga lite försiktigt på lördag och jag håller tummarna att jag kan börja igen. 3 veckor utan löpning trodde jag inte skulle vara så jobbigt!
Kämpa på alla därute!
Charlotta Sahlström
1972 • Täby
#33
•
29 november 2007 kl 06:44 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
"Löpträningsabstinens" som är högst ofrivllig kan vara ett gissel...jag håller tummarna för dig Philip. Och än en gång en stor kram till dig Johanna (tänker på dig och tycker det är så otroligt bra kämpat och du INTE gav upp i första taget...vilket väldigt många gör)!!! Heja heja på er.
Thomas Trulsson
1971 • Malmö
#34
•
29 november 2007 kl 12:35 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Härligt att höra.. Din beskrivning är väldigt lik min egen historia.. Tror faktiskt den är völdigt lik många av dem som är på Jogg.se:-)
LenaSkimmer
1965 • stockholm
#35
•
29 november 2007 kl 18:49 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
grattis känner igen mej!!!
Johan Moberg
1966 • Trollhättan
#36
•
29 november 2007 kl 21:01 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Underbart....glädjer mig att höra.....skall göra samma sak som du på Må nästa vecka....1 a gången 1 mil...Stort tack ....nu är motivationen på topp...
Sara Bergqvist
1985 • Linköping
#37
•
4 januari 2008 kl 10:43
Gilla
Jättekul att läsa din historia, tack! Jag har själv precis satt upp målet att springa en mil i maj, och har ännu inte tagit första löpsteget. Inspiration som detta är härligt!

footstep.wordpress.com - följ min kamp!
Martin Agronius
1977 • Kiruna
#38
•
4 januari 2008 kl 17:58
Gilla
Jag är inte den som brukar gråta, min fru undrar ibland om jag ens har förmågan. Men det har jag. Din historia tog på rätta stället, nä inte bölade jag men någon tår kom ialla fall. Du skriver vackert och inspirerande. Du är väl medveten om att du också skyfflar motivation i nyllet på oss som hänger här. Du bidrar till ett friskare samhälle! Fortsätt å skriv och jogga å simma å drick öl! Vi vill läsa fler kåserier.
Johanna Lindahl
1979 • Göteborg
#39
•
4 januari 2008 kl 22:21
Gilla
Du är grym!
Jag har samma mål, men är knappt halvvägs ännu. Men det kommer, och jogg.se är en inspiration som sparkar ut en i vinterkylan.
Sven Lundström
1966 • Öjebyn
#40
•
5 januari 2008 kl 00:37
Gilla
Härlig läsning bra inspiration
Innan Januari är slut ska jag ha sprungit en mil jag ochså
har som hållit mig till 8 km hitills
men jag är ganska nöjd ändå för ett år sen var det ungefär lika för mig och vågen stannade först på 134 kg nu stannar den på 100
så nån kväll snart ska jag försöka ta milen på 1 timme håll tummarna för mig
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.