Löpning • Skador & Rehab • 128 inlägg • 42218 visningar •

Hopparknä som vägrar gå över

Andreas Kandre

1968 • Onsala

•

27 juli 2013 - 16:52

Gilla

Jag har lidit av hopparknä sedan cirka ett år tillbaka. Idag kan jag inte springa alls.

Det började med att jag hade ont i vila i vänster knä. Jag kunde vakna på natten av att knät gjorde ont. Det var jobbigt att köra bil längre sträckor. Ändå fortsatte jag att träna, dock minskade jag veckomängden från kanske 6-7 mil/vecka till 2-3 mil/vecka. Sakta men säkert så tilltog smärtan och till slut gick det inte att springa längre. Jag har fått skadan diagnosticerad av ortoped, sjukgymnast och MR-röntgen. Jag gick hos sjukgymnasten ca 10 ggr och jobbade med ett rehabprogram där excentrisk benböj på ett ben var basen. Rehaben gick bra i början men när jag ökade belastningen så fick jag bakslag. Knät pallade helt enkelt inte belastningen. Därefter har jag under perioder vilat helt från knäbelastning. Mellan perioderna har jag försökt att belasta knät men varje gång så blir bakslag. Jag har även testat på stötvågsbehandling 4 ggr. Det gjorde ingen skillnad.

Ortopeden säger att alternativen till rehabträning är sklerosering (man sprutar in nåt skit i knät som på nåt sätt ska göra det bra) eller operation. Hans förslag är att börja med sklerosering och om det inte hjälper så satsa på operation.

Jag har i det längsta försökt undvika detta eftersom det känns som att det alltid är en risk att gå in och börja rota med knät, och knät funkar ju till i stort sett allt annat än just att springa med. Men löpningen är viktig för mig och jag saknar den skitmycket så jag börjar överväga att ta nästa steg. Min sjukgymnast säger att skleroeringen inte har någon bevisad effekt och han är också tveksam till operation eftersom han är tveksam till om det hjälper.

Så nu till den stiora frågan. Vad ska jag göra? Testa sklerosering och om det inte funkar lägga mig på operationsbordet eller hoppas att det blir bättre med tiden?

Tacksam för tips och råd. Vore väldigt intressant om det finns några erfarenheter av sklerosering och operation för hopparknä där ute.

Jag har hela tiden fortsatt att träna hyfsat hårt med simning, cykling (funkar OK men kan kännas lite ibland), rullskidor och styrketräning

< < < 1 2 3 4 5 6 7 > > >

Annica Norman

1974 • Avesta

#81

•

21 juni 2014 kl 22:49

Gilla

Sthlm Norra sjukgymnasik har hjälp mig att få bukt med mitt hopparknä som även inkluderade ruptur och inflammerade slemsäckar. Niclas Norlén. Ultraljudsscanning följt av Chockvågor. Rehab m tung excentrisk träning och sedan försiktig upptrappning av löpning. Jag har lite svårt med backlöpning idag och löpning över 250 mil/år annars är jag återställd med ngt ful och förtjockad knäsena. Jag började träna djupa böj för ett par år sedan för att stärka mina knän och det har gjort susen. Så pass att Lidingö gick fint men som sagt, regelbunden backträning eller FÖR mkt löp är kört. Jag är dock glad att kunna löpa det jag kan med de skador och den vidriga värk jag hade. Håller tummarna att ni blir kvitt era hopparknän. Ville bara berätta att hopp finns om att bli i princip helt bra med rätt hjälp. :)

Magnus

Stockholm

#82

•

22 juni 2014 kl 09:51

Gilla

#80: "Och det styrketränar man bort".

Jo, fast det jag försökte säga är att om du har triggerpunkter i musklerna som har med knäet att göra är det inte säkert att styrketräning råder bot på dessa utan de kan behöva behandlas manuellt eller med foamroller, som tex den här videon visar:
https://www.youtube.com/watch?v=SYNB6tUXnE4

Jag tror en kombination av styrketräning och massage är det mest effektiva och jag blir lite bekymrad då skadade enbart får råd om styrketräning, det verkar finnas kunskapsluckor hos behandlarna här. När jag fått ont i knäet har det alltid berott på stela muskler i låret, och genom att mjuka upp dessa har problemet försvunnit i princip omedelbart (1-2 dagar).

Andreas Kandre

1968 • Onsala

#83

•

24 juni 2014 kl 22:30

1 Gilla

Magnus N
Jag tror inte du riktigt förstår vad hopparknä är för nåt. Det försvinner inte genom att mjuka upp låren under 1-2 dagar kan jag garantera.

Jag har haft problem under två år ,men nu börjar jag äntligen läka ihop. Jag var ute och sprang 8 km idag i ungefär samma fart som jag brukade köra innan och knät kändes inte alls.

Jag tror att jag kunde ha förkortat min rehabperiod tidigare om jag inte hade varit så het på att börja löpträna så fort det kändes lite bättre. Det gjorde att jag fick bakslag otaliga gånger, Efter varje bakslag så var det i stort sett total vila av knät i cirka en vecka. Sjukt irriterande!

När jag till sist bytte sjukgymnast så ordinerades jag löpvila kombinerat med styrketräning under 10 veckor. Basen i styrketräningen var och är fortfarande excentrisk benböj på ett ben, men även utfall, coreövningar och stretching av fram- och baksida.

Denna styrketräning har gett resultat. Jag började därefter springa ca 4 km cirka 2 ggr i veckan och nu har jag kommit upp i ca 8 km var tredje dag. De dagar jag inte springer så styrketränar jag, hemma. Framförallt blir det excntrisk knäböj på kil. Jag vågar fortfarande inte springa fort och intervaller får vänta, men jag är glad bara att det funkar.

Till alla er som misströstar över era hopparknän vill jag säga att det finns gott hopp om att det försvinner, men det gäller att ha tålamod och lyssna på kroppen. Att ha en bra sjukgymnast är inte fel det heller.

Lycka till!

Magnus

Stockholm

#84

•

25 juni 2014 kl 10:04 Redigerad 25 juni 2014 kl 10:19

Gilla

Nej Andreas, om man haft problemen länge och inte gjort något åt dem utan fortsatt springa och förvärra dem lär de inte gå över på 1-2 dagar, där håller jag med. Genom (bitter?) erfarenhet av ett antal skador har jag dock insett att man måste ta itu med problemet direkt, och jag försökte ge lite andra tips om självbehandling som fungerat för mig, och inte bara det sedvanliga rådet om styrketräning man får av tex en sjukgymnast. Om du inte vill ta till dig av dessa är det helt ok, men kanske någon annan får insikt.

Ok, jag ska försöka förklara lite mer hur jag tänker: Vi säger att man tränar för mycket för snabbt och drar på en överbelastning av en eller flera muskler, i detta fall med hopparknä muskler i låren. Det bildas muskelknutar, triggerpunkter eller vad man vill kalla det för. Dessa gör att muskeln blir mindr elastisk och förlorar i styrka och inte kan hålla emot och stabilisera knäet som innan, vilket gör att det får ta mera stryk och alltså uppstår smärta i knäet.

Det är först när du elimininerat triggerpunkten (-erna) i de berörda musklerna som dessa kan återfå full styrka och återigen fungera som de ska. Då minskar belastningen på det utsatta knäet och smärtan i det försvinner. Om du börjar styrketräna hårt innan triggerpunkterna är borta finns det risk för att du utsätter den försvagade muskeln för ännu mer överbelastning och enbart tränar de friska musklerna runt om. Har du tur kan dessa i viss mån kompensera för den försvagade muskeln och du får en förbättring, men som flera sagt i denna tråd finns det risk att du drabbas av bakslag då de omgivande musklerna inte längre kan kompensera. Man måste alltså fixa grundproblemet (muskelknuten) först innan man går på med styrketräning, om man vill bli helt frisk. Nåt åt det hållet i alla fall.

Andreas Kandre

1968 • Onsala

#85

•

26 juni 2014 kl 21:53

1 Gilla

Hopparknä har inget med lårmusklerna att göra utan det är ju en skada i knäsenans infästning i knät. Däremot är det många som menar att stela lårmuskler eller andra muskler, svaga coremuskler eller andra obalanser i kroppen kan vara den utlösande faktor för att senan blir överbelastad. Det kanske är det du menar

Jag håller med dig om att styrketräning inte alltid är lösningen. Jag tror att jag körde för hårt i början, med överbelastning som följd. Samtidigt tror jag inte på vila heller. Jag testade även det en period och det kändes bra ända tills jag belastade senan igen. Då märkte jag att det snarare hade blivit sämre av vilan.

Som alltid så är varje skada individuell och rehaben får anpassas efter den enskildes förutsättningar

Oscar larsson

1975 • Varberg

#86

•

29 juni 2014 kl 18:01

Gilla

Hej Andreas, Sklerosering brukar fungera väl på hopparknän liksom hälseneinflammationer, jag har arbetat med detta under flera år och tycker att det är ett bra alternativ när rehabträningen inte har fungerat fullt ut. Jag har mottagning i Varberg och du får gärna kika in på www.strandortskliniken.se vid intresse. Mvh Oscar

Andreas Kandre

1968 • Onsala

#87

•

30 juni 2014 kl 17:39

Gilla

Hej Oscar,
Tack för tipset. Jag har funderat på sklerosering tidigare men inte riktigt vågat. Nu börjar mitt knä kännas så pass bra att det inte är aktuellt. När jag kollade på detta förut så fick jag en känsla efter att ha läst in mig en del att korttidseffekten är bra, men att effekten klingar av och att man ofta behöver göra om behandlingen. Dessutom tror jag att jag läste att långtidseffekten är tveksam. I rapporten jag läste om så hade två grupper jämförts. En med traditionell rehab och den andra med sklerosering. Efter fyra år så kunde man inte se någon effekt av skleroseringen men det finns säkert andra studier som pekar åt annat håll. Vad är dina erfarenheter? Vilka rekommenderar du ska genomgå behandling? Personligen är jag väldigt rädd för att spruta in grejer i kroppen. Det borde väl finnas en viss risk för komplikationer?

Jörgen Jonasson

1972 • Ljungby (Älmhult)

#88

•

30 juni 2014 kl 22:09

Gilla

Tack Magnus N. 2 ggr massage minskade ner min rehab tid rätt mycket. Kunde köra intervaller i fredags utan minsta känning.

#89

•

1 juli 2014 kl 14:18

Detta inlägg har raderats

Oscar larsson

1975 • Varberg

#90

•

1 juli 2014 kl 14:18

Gilla

Hej Andreas, sklerosering av hopparknä är precis som vid hälsenebesvär något man tar till när rehab inte fungerat fullt ut. Som regel krävs det mer än en behandling, i snitt 2-3 gånger brukar krävas. Å andra sidan är det svårt att rehabilitera hopparknän med traditionell rehab och även stötvåg. Dokumentationen är för sklerosering något sämre på hopparknän än hälsenor men min erfarenhet är att det brukar bli bra. När alternativet är kirurgi som inte heller har så god dokumentation på hopparknän är valet i min bok ganska enkelt :) Bra att du börjar bli bättre i knäna men det är segt och tar tid. Lycka till!

Jakob Widin

1989 • Lund

#91

•

5 augusti 2014 kl 16:34

Gilla

Har ögnat igenom majoriteten av alla inlägg och tycker det är synd att inte fler känner till vad som sker vid ett ingrepp mot hopparknä. Jag gick med hopparknä i båda knäna under ca 4 år och efter dammsugning av nät och böcker åkte jag till Umeå för att få det åtgärdat. Sportsmed i Umeå är ledande på just hopparknä och överbelastade hälsenor. Zlatan, Beckham om många andra elitidrottare har åkt dit för att få hjälp med just sådana problem.

Vid ett ingrepp görs endast två titthål på båda sidor av knäskålen där dem går in med en liten rakapparat och rakar bort den hinna som har bildats och håller knäskålen för tight. Endast lokalbedövning och klart under timmen. Du vilar hela den dagen och får inte stödja på benet, skall helst ligga i högläge hela natten.

Dagen efter operation kommer du tillbaka och har allting gått som det ska får du åka hem. Den rehab som sker är rörelser för benet för att återfå tidigare rörlighet då det blir svullet efter operationen och stelt. Du kan gå dagen efter och efter 2 veckor kan du börja jogga.

Så det är endast ett ingrepp som medför tillfällig stelhet och svullnad som du får gå och röra bort. Efter två turer till Umeå mår båda mina knän bra och problemen har aldrig återkommit.

Capio Artro skall göra exakt samma sak men jag har ingen personlig erfarenhet av dem. Den som forskat på excentriskträning och själva sätten att utföra ingreppet på heter Håkan Alfredsson och finns hos Sportmed Umeå, även han som gjorde ingreppet på mig.

Så skall du välja något annat än att försöka rehabilitera det själv bör du i min mening åka till Umeå. Att en som Zlatan väljer att åka dit för ett hopparknä bör vara ett bra bevis för att dem kan sina saker där.

Lycka till!

1972 • Stockholm

#92

•

5 augusti 2014 kl 21:17 Redigerad 5 augusti 2014 kl 21:17

Gilla

Hej Jakob,
intressant att få din redogörelse för operation och resultat.

Fick du remiss dit eller betalade du operationen själv? Det är nog inte så lätt att "bara välja att åka dit och få det gjort" misstänker jag. Det kanske skulle underlätta för andra att veta hur du etablerade kontakten rent praktiskt, dvs genom en remiss eller privat ordnat.

Jakob Widin

1989 • Lund

#93

•

9 augusti 2014 kl 17:17

Gilla

Absolut det är inga problem.

Eftersom jag snabbt ville bli av med det så tog jag kontakt med dem via deras hemsida. Jag fick förklara vad jag hade för problem och att jag ville komma dit så de fick se på det. Det var tydliga med att dem gjorde en bedömning när jag kom dit och efter det tog beslut om vad som skulle ske. Så jag fick en tid och flög dit helt enkelt och efter undersökning blev det ett ingrepp.

Jag väntade aldrig in någon remiss utan åkte dit som privatperson och fick betala det första ingreppen själv inklusive resa dit och hem. Det blev lite slantar men för mig fanns det inget pris på att bli frisk.

För det andra knäet gick jag genom sjukvård och det började med att gå till vanlig vårdcentral. Sedan blev det ortopeden för en vanlig röntgen och efter det fick jag en remiss till Umeå med betalningstäckning. Så för andra ingreppet betalade jag endast resa dit samt övernattning.

Den kommunala sjukvården är byggd för medelsvensson vilket har sina nackdelar i ett sådant här fall. Vid varje "instans" på väg till en remiss fick jag säga rätt saker för att den ansvariga skulle skicka mig dit jag ville samt göra det så fort som möjligt.

I det här fallet visste jag vart jag skulle och vem som kunde hjälpa mig med mitt problem innan jag gick till läkarna. Men eftersom deras egen stolthet och prestige är hög ville dem göra allt för att lösa problemet på egen hand. Till exempel tyckte en äldre läkare att jag allt kunde öka min muskelmassa på benen och att det kunde lösa problemet. Jag tränade då 7-8 ggr veckan och hade fysiska resultat som matchade de allsvenska.

Tipset är alltså att ta reda på hur din väg till en remiss med betalningstäckning går. Sedan förbereda slagkraftiga argument för att det skall bli så. Det här förutsätter ju även att du testat de grundläggande mot skadan och en operation är legitimerad. Så slåss lite med näbbar och klor så går det.

1972 • Stockholm

#94

•

9 augusti 2014 kl 19:11

Gilla

Hej Jakob,
stort tack för ett mycket bra och utförligt svar. :)

Jag förstår ditt resonemang och tänker ungefär likadant.

Har själv skadat mig - både på jobbet och privat - och är idag hyfsat "skolad" i hur man ska tala för sin sak för att inte hamna utanför maskineriet inom vården samt att komma vidare till nästa instans med minsta möjliga friktion.

cherwil

1974 • Örebro

#95

•

28 augusti 2014 kl 14:51

Gilla

Eftersom svullnaden i knäsenan gick ner efter 12-veckors rehabprogrammet enligt Umeåmodellen, så fick jag börja springa i början på augusti. 1km och sedan ökning med 500m varannan dag. Fortsatte med rehabstyrka 2 ggr i veckan. Så fort jag tog i lite mer än jogg så kom smärtan tillbaka i hopparknät. Nu har jag fått remiss till ortoped och efter att ha läst de senaste inläggen här har jag kontaktat Sportsmed i Umeå för att få hjälp att hamna där. Det lustiga är att eftersom det är minst 8 månaders väntetid i Örebro och det finns en garanti på 3 månader, så kommer det hela gå snabbare för mig. Sportsmed har bara 4 veckors väntetid, så jag behöver bara en remiss från Örebro landsting. Nu gäller det bara att få någon att skicka den remissen...

Andreas Kandre

1968 • Onsala

#96

•

28 augusti 2014 kl 20:27

Gilla

Operation är säkert rätt för en del. Jag hade själv allvarliga funderingar på det när jag var som mest frustrerad för att det inte blev någon bättring. När jag forskade runt bland ortopeder, sjukkgymnaster och självstudier på nätet så blev min slutsats dock att sklerosering och operation ofta är bra på kort sikt, men om man tittar på effekten över längre tid så visar flera studier att det är minst lika effektivt med rehabträning. Man får inte glömma att det alltid finns risker med en operation. Det är ändå någon som ska in och rota i knät.
För de allra flesta så går hopparknä över, men det tar tyvärr skitlång tid. Nu cirka två år efter att min skada uppkom så börjar det kännas riktigt bra. Jag körde Stockholm triathlon i helgen och sprang den avslutande milen på knappt 43 minuter. Det är det snabbaste jag vågat springa på flera år och jag fick inte ens ont efteråt. Nu har jag anmält mig till Göteborgsvarvet 2015 även till Ironman Köpenhamn 2015. Knät är inte helt hundra än. Ibland känner jag av det men jag kan springa 2-3 ggr per vecka och jag hoppas komma igång med mina långpass under hösten.
Det har varit riktigt segt att bli bra från min skada, men nu är jag glad att jag inte lagt mig på operationsbordet.
Min slutsats är att om det är jätteviktigt att bli bra snabbt så bör man överväga sklerosering eller operation, men kom ihåg att det är förenat med vissa risker. Den som har lite tålamod kan trösta sig med att skiten går över så småningom

cherwil

1974 • Örebro

#97

•

18 december 2014 kl 18:21

Gilla

Jaha, efter nästan 4 månaders väntan på ortoped fick jag till slut träffa en. Han sa att det inte är värt att göra något åt det hela, men skulle ändå beställa röntgen. Man kan bara vänta ut skadan som kan ta flera år innan den blir bra. Löpning förlänger perioden då man inte kan springa ännu längre. Alternativ träning rekommenderas. Han trodde inte på de metoder som finns idag med skrapande av knäsena eller t om snittning av knäsenan på längden.

Problemet är bara att jag inte kan motivera mig till själadödande motionscykling och andra skittrista övningar. Har gått upp nästan 10 kilo i år när jag inte kunnat springa. Vette fan hur jag ska gå vidare nu, får kanske försöka hitta något annat som är roligt.

Oscar larsson

1975 • Varberg

#98

•

18 december 2014 kl 21:45

Gilla

Har du ett hopparknä med ömhet precis under knäskålen och kärlinväxt (konstateras med ultraljud eller MR) så skulle jag rekommendera dig att pröva sklerosering.

Susanne Bornmar

1975 • Linköping

#99

•

19 december 2014 kl 08:41

Gilla

Nästan på dagen 2 år sedan jag fick diagnosen Hopparknä.
Jag är fortfarande inte helt bra, men det går åt rätt håll. Kan springa 2 ggr i veckan, försöker trappa upp till 3 ggr men det går så där. Knät behöver ordentlig vila efter ett pass för att jag inte ska få bakslag.
Men jag kan i alla fall numera springa hur fort jag vill och hur långt jag vill, bara jag tänker på löpvila och återhämtning efteråt.
Min sjukgymnast sa till mig att muskler läker ganska snabbt efter ett träningspass. Men en sena behöver 3 dagar på sig för att läka. Och det har jag tagit fasta på...
Men jag är nöjd ändå. Har precis som Andreas i inlägg #92 anmält mig till Ironman (i Kalmar dock) i augusti 2015 och i juni ska jag köra VM i långdistans (triathlon) i Motala.
Tänk att jag skulle bli triathlet. Det har jag mitt hopparknä att tacka för. Även om jag inte kan springa så många mil i veckan som jag vill kan jag cykla, köra spinning, simma och styrketräna. Och ALLA träningspass är extremt viktiga och givande inför kommande mål under 2015.
Men jag förstår dig chrewil, det är jobbigt i början. Man klättrar på väggarna och får panik över att inte kunna springa.
Men försökt hitta nått skoj, nått som är givande och nått som är motiverande. Låt bli att se andra pass än löpning som "rehab" och "alternativträning". Det tar VÄLDIGT lång tid att bli av med ett hopparknä och det måste man nog lära sig leva med... Och då gäller det att hitta nått annat som driver en.
Och nej, ingen operation för mig heller.... Men jag har ett band som jag sätter runt knät vid varje löppass. Har jag inte det får jag mer känningar efter passet. Så det vill jag inte vara utan. http://www.basketshop.se/deroyal-hopparkna--condro-band-p-70-c-160.aspx

Carina

1983 • Tyresö

#100

•

16 mars 2015 kl 12:30

Gilla

Jag hade också någon form av hopparknä men efter en lång period av vila har jag börjat komma igång, men ett bra tips som jag fick från min sjukgymnast när man börjar springa igen är att gå-jogga-springa-jogga-gå. Så man inte börjar från 0 till 100 direkt och att låta det ta tid att åter kunna springa lång distans. Som Susanna säger villa mellan passen jätte viktigt och som sakt det kommer ta lång tid innan knät blir bra igen.

< < < 1 2 3 4 5 6 7 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.