Löpning Träning 69 inlägg 8748 visningar

Veteranklasser

1957 • Tidavad
#1
25 maj 2016 - 18:10
Gilla
Hmmm, sneglar lite på statistik, tycker att det är intressant och en bra morot i min egen träning.
Jag tillhör själv M55 ett år till där de bästa svenska tiderna från 2015 års utomhustävlingar är.

3 000m - 10.32.70, född -60
5 000m - 16.55.79, f -57
10 000m- 34.13.58, f -57
Halvmaran - 1.14.53, f-57
Maraton - 2.49.08, f-58
Det är väldigt bra tider men vad är realistiskt att göra för en vanlig motionerande gubbe,,
går det att komma i närheten av dessa tider ?
< < < 1 2 3 4 > > >
1963 • Bromma
#21
27 maj 2016 kl 12:53
6 Gilla
Själv började jag löpträna för nästan prick 10 år sedan. Jag har tidigare formulerat det ungefär som att jag då var som ett fabriksnytt exemplar av en gammal bilmodell. Förmodligen hade jag en bra och outnyttjad talang i botten (mina barns löparegenskaper tyder på det). Med för mig optimala utvecklingsförutsättningar lyckades jag utveckla min löpförmåga utan allvarligare skador. Några av nycklarna var sannolikt: successiv övergång från styrketräning till löpning; erfarna tränare, lagom utmanande program och bra träningssällskap; initial inriktning på längre distanser.

Jag hade förmodligen lyckats bra även som senior om jag hade börjat som ung, men sannolikt blivit långt ifrån lika framgångsrik som jag nu blivit som veteran. Framför allt för att konkurrenterna är betydligt färre, vilket i sin tur beror på att leden tunnats ut och att de fd elitlöparna som fortfarande är aktiva har tappat mer, inte bara relativt sin ålder, utan beroende på sin längre aktiva karriär. I 70-årsåldern lär jag också vara relativt sett mer sliten än de av mina konkurrenter som börjat senare i livet än jag.

I övrigt kan jag bara hålla med Bo, Oldboy, Tore m fl om era iakttagelser av åldersförändringar. Åldersfaktorn ger successivt något lägre maxpuls, något mindre maxstyrka/explosivitet, något sämre syreupptagning och (ffa skulle jag säga) något sämre återhämtning. Det sistnämnda gör att man inte fysiskt kan hantera lika mycket kvalitetshöjande träning som tidigare. Man kan optimera allt möjligt annat: träningsformer, kost, sömn, rörlighet, styrketräning, men veckans dagar är bara sju. Givet att man optimerat allt annat, får man helt enkelt finna sig i en successivt lägre högstanivå. Så i detta krympande glas får man som veteranlöpare bli alltmer noggrann med vilka ingredienser man blandar i sin träningscocktail. I min ingår numera daglig yoga, 7 timmars sömn, regelbunden löpstyrka och 1-2 prehabbesök per månad hos naprapat/massör.

Vad jag tror är viktigast för att nå sin bästa nivå med stigande ålder är att vara lyhörd för kroppen och lägga energin på de faktorer man kan påverka. Startsträckan efter skada blir allt längre, så kontinuitet är viktigare än någonsin. Men köp inte regelmässigt åldern som begränsande faktor! Så länge jag har jämnåriga och äldre medtävlare som är snabbare än jag, så är det bara att träna på. Det är i alla fall lika roligt nu som då. Och fortfarande utklassar jag den 10 år yngre och hyggligt vältränade Gunnar som precis hade börjat springa.
Oldboy
1952 • Danderyd
#22
27 maj 2016 kl 13:37 Redigerad 27 maj 2016 kl 13:40
2 Gilla
Tack för ditt långa, intressanta inlägg Gunnar!
Nedanstående började jag skriva innan, sen tog jag lunch och fortsatte...

Fauja Sing, hur gammal var han när han började tävla? Har gällande världsrekord på maraton från 91 år, av någon obegriplig anledning slutar statistiken vid 93 http://www.arrs.net/SA_Mara.htm

Ed Whitlock hade gjort ett längre uppehåll innan han gjorde come-back i mogen ålder, satte världsrekord vid 68 och har nyss satt världsrekord på halvmara för 85-åringar. Men nästan 10 minuter!!!
Det finns singulära individer......just Ed Whitlock är jag sur på, han har nämligen i en intervju avslöjat att han inte tycker om att springa! http://www.runnersworld.com/masters/ed-whitlock-and-the-age-of-simplicity
Men han gillar att sätta rekord och han sabbar statistiken för oss andra äldre löparnördar genom att pressa ner rekordtiderna med många minuter. Hemligheten? Dagliga 3-timmarsjoggar! Fast inte nu längre tror jag.

Allt detta som inledning till att jag inte tror att kommande 100-åringsrekord sätts av några som börjat vid 80. Snarare av nån som joggat då och då men börjar springa mer efter pensioneringen. Det tar nog längre tid att bygga upp vad som krävs i högre ålder. Å andra sidan blir nog träningen mindre intensiv och sliter inte ut en lika fort. Men det är bara en gissning. Och en förhoppning:-)
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#23
27 maj 2016 kl 14:04
1 Gilla
Jag tror att rekorden t ex i 90-årsklassen och uppåt teoretiskt sett borde kunna komma att sättas av en potentiell grupp av framtida löpare som har ungefär "spontanidrottat" allsidigt från ungdomen och även därefter dvs som har, likt många i senioreliten, lagt grunden under många ( i vårt fall många extra) år inför mer målmedveten grenspecifik träning inkl långlöpning, men ändå inte satsat på den senare förrän låt säga 5-10 år innan tänkta framtida toppresultat.

Det finns väl flera fysiologiska och biomekaniska anledningar som t ex bra koordination etc att påbörja denna grundläggande rörelseskolning m m redan som ung, även om det är på senålderns höst som toppveteranresultaten sedan ska nås, men ändå bevara kroppens ännu"oförbrukade" status och potential till den sena veteranelitsatsningen inleds.
Alexander Leskovec
1964 • Nybro
#24
13 oktober 2017 kl 18:03
Gilla
Intressant tråd! Jag började i princip springa löptävlingar 2013, jag har förbättrat mej ständigt fram till årsskiftet 2016-2017 då jag väldigt förvånad (och ledsen) konstaterade att jag blivit sämre.

Letar i olika trådar efter en rimlig förklaring, det jag konstaterat för egen del är att andningen helt enkelt inte hänger med, jag blir oerhört andfådd då jag försöker springa fort. Det som oroar mej mest är att denna nedgång ska fortsätta i samma takt även i fortsättningen.

Fick rådet att springa supertusingar, så ser det ut för mej i dagsläget...
1963 • hunnebostrand
#25
13 oktober 2017 kl 18:53
1 Gilla
Kul tråd som jag missade då det begavs sig för ett år sen. Har själv som morot att jämföra mig samt slå jämnåriga. Att som löpare försöka hålla formen och inte tappa från år till år är en utmaning . Tror att konsten att hålla form, motivation, samt den mentala tuffhet som krävs skiljer sig åt från person till person. Mina stora utmaning ligger i att hålla mig ifrån skador som hela tiden avlöser varandra. Har försökt att gå upp i både volym samt kvalitet men bara dragit på mig skador. Det jag märkt är att med stigande ålder blir det viktigare med lugn uppjogg så senor o muskler är ordentligt varma innan snabbare löpning. Då jag ofta pratar med jämnåriga ute på tävlingar verkar det vara ett gemensamt problem med stigande ålder.
1971 • Nykvarn
#26
13 oktober 2017 kl 19:17 Redigerad 13 oktober 2017 kl 19:28
1 Gilla
I takt med att mina PB'n från 2014 sedan dess bra varit svåra att nå har det blivit allt mer motiverande att jämföra med mina ålderklasskollegor. Även om jag känner mig sämre nu än för ett par år sedan så gör jag fortfarande samma resultat som för fem år sedan på vissa distanser så någon åldersförsämring är inte här ännu.

Jag har ett par veteran-DM-medaljer i M40 från vintermaraton i Stockholm, drömmen vore att någon gång ta en VSM-medalj men jag är lite för långsam på alla sträckor generellt för att de ska vara realistiskt :)
Oldboy
1952 • Danderyd
#27
13 oktober 2017 kl 23:11
Gilla
Alexander, jag tycker att du ska undersöka din anding!
De vanliga sätten att nå sitt max tror jag är att man antingen får en bred topp, ligger kvar på samma nivå ungefär, kanske ett par år - eller så får man något avbräck och lyckas inte komma tillbaka, det kan vara svårt att motivera sig för en satsning på minst ett år om man haft en envis skada t ex.
Själv har jag förmodligen peakat nyligen, svårförutsägbara episoder av förmaksflimmer gör fartträning besvärlig. Det finns en risk att jag ävergår till ultralöpning om farten går ner för mycket.
Tore Axelsson
1957 • Torsby
#28
14 oktober 2017 kl 13:10
9 Gilla
Vet inte om det var förmaksflimmer som "slog ut mig", sommaren 2016. Men efter att ha blivit obegripligt trött och orkeslös i två tävlingar, så tog jag ett mycket långt uppehåll från all träning. Jag har fått mitt hjärta undersökt av specialister och det finns inga fel, som gör det farligt att träna. Det var det beskedet jag ville ha och är nu åter igång.
Jag är inte uppe i full träningsvolym än, men kroppen svarar bra på den träning jag genomför - åldern till trots. Glädjen över att kunna ta i och försöka jobba sig tillbaka är mycket stor. Motivation slår det mesta även i gubbåldern.
1963 • Bromma
#29
14 oktober 2017 kl 17:13
Gilla
Glädjande nyheter att du kan träna på ordentligt igen, Tore! :-D
Johan Pihl
1975 • Olofstorp
#30
14 oktober 2017 kl 18:17
Gilla
Riktigt kul att höra Tore! Vi har saknat att bli frånsprungna av dig ;)
1954 • Falun
#31
15 oktober 2017 kl 08:27
1 Gilla
#28 "Jag är inte uppe i full träningsvolym än" . Då är det rätt bra att vinna med 3 min på LL10 i M60.
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#32
15 oktober 2017 kl 11:36
Gilla
Eftersom det ser ut att jag slipper operera min häl så funderar jag på att försöka mig på en liten M60-satsning nästa år. Vore intressant att testa 10 km på LL.
Tore Axelsson
1957 • Torsby
#33
15 oktober 2017 kl 13:47
Gilla
Tack för återkopplingen till mig!
Men vart tog trådens startare Tomas Karlsson vägen? Vad blev det av hans försök att förbättra sig som löpare?
Jag delar gärna med mig av mina erfarenheter av att träna tämligen hårt vid denna ålder. Kom igen gubbar!
1963 • hunnebostrand
#34
15 oktober 2017 kl 14:30
Gilla
Har sneglat lite på jämnårigas löpardata här på jogg. dels för att få ett hum om hur mycket volym samt kvalite som krävs . Har tyvärr inte en kropp som håller för volymen som många i min ålder klarar av. Störst problem får jag av långpass i tröskelfart (mitt emellan bekvämt och obekvämt) .Undrar hur många av er gör för att slippa skador.Är förvånad över hur många som klarar stora volymer upp i åren. Har några i min ålder här ute på västkusten som springer dubbelt så mycket som mig per år.Skulle vara roligt att få veta hur många mil Tore klara att springa per år .Då både du samt några andra är stora förebilder för många av oss åldrande löpare.Med några andra menar jag Gunnar D,Anders D,B G,Samt några till,just Anders sprang låga 33min på milen förra veckan vid 53 års ålder så hatten av. Hade varit enormt roligt att ta del av hans dagbok
mvh Ove
Tore Axelsson
1957 • Torsby
#35
15 oktober 2017 kl 15:07
Gilla
För min del ligger veckodosen för närvarande mellan 50 - 85 km. Hoppas att bygga upp mig till 80 - 110 km/vecka under vintern. Långpass i tröskelfart låter för hårt tycker jag. Snabbdistans som jag kallar det (det hette så tidigare) löper jag ofta, men distanserna rör sig mellan 20 - 35 min. Anders Dahl är oerhört bra och en genomsympatisk person. Sin träning får han väl redogöra för själv, men vi har ju pratat en del om träning och han löper mycket i ganska högt tempo. Det gäller förstås att träna så att kroppen tål hög fart - annars blir det negativ respons. Vill du löpa stora volymer, se då till att det inte går fortare än att du kan prata tämligen obehindrat med en löparkompis under tiden. Det finns flera vägar till framgång, men bra en leder fram till målet - och det är den som man klarar att följa över tid. Drömmar är sällan hållbara i den här branschen utan se väldigt realistiskt på din förmåga. Utgå från hur din form ÄR NU.
1963 • hunnebostrand
#36
15 oktober 2017 kl 15:29
Gilla
Tack ! Där får jag kanske ytterligare en morot att försöka nå upp till dom volymerna. Då en viss herre från Bromma har öppen dagbok börjar jag förstå vilka volymer man bör komma upp till. Förstår att vägen dit är snårig och full av hårt jobb.Får hoppas på en skadefri vinter med kanske lite lägre fart . Kontuiniteten av träning har jag då idrott i olika former varit en stor del av mitt liv, löpningen har dock inte alltid varit huvudidrotten. Men på senare år har den komma att dominera
Mvh
Ove
1963 • Bromma
#37
15 oktober 2017 kl 16:19
1 Gilla
Cirka 60-70 km/vecka verkar kroppen acceptera. Men genom att ersätta måndagens distanspass med spinning har jag fått lite bättre kontinuitet och fortfarande bra nivå på de två kvalitetspass per vecka som kroppen medger. Får se hur jag gör längre fram i vinter, men sannolikt ökar jag inte träningsmängden, utan ersätter det ena kvalitetspasset med något lite mer tävlingslikt. Det är hållfastheten och återhämtningsförmågan som sätter gränserna för mig numera, inte orken.
Tore Axelsson
1957 • Torsby
#38
15 oktober 2017 kl 16:41
3 Gilla
Gunnar är klok som vanligt och letar efter vägen som är hållbar mot målet! Så är det och en åldrande kropp måste hanteras mer varsamt. Att öka volymen är inget självändamål om det ger problem. Det kan vara mer givande att löpa mindre, men att lägga in lite tuffare tag emellanåt. Detta tror jag dock att var och en måste anpassa sig till själva, då individens respons på olika sorts träning är individuell. Jag tror dock att det går att ge kroppen små doser med friskare fart, kanske varje dag - och nå långt. Några korta backsprints - och eller stegringslopp kan vara nog. Att träna sig helt slut några gånger i veckan kan vara tuvan som stjälper lasset.
1954 • Falun
#39
15 oktober 2017 kl 17:37
2 Gilla
Detta med mängd i hög ålder är ju som sagt individuellt och på hur hårt man kör. Återhämtningen är inte som i unga år, det är väl alla eniga om. Annars finns ju exempel på löpare med mängd utöver det vanliga. Då tänker jag på Björn Suneson som tränar mer än någon annan per vecka och ändå tål det. Sannolikt för han inte kör fartträning. Han vann i alla fall VSM i M65 i maraton igår, även om han undrar: "Varför kommer inte de bästa veteranerna när det anordnas SM i maraton? "

1957 • Tidavad
#40
15 oktober 2017 kl 18:27
2 Gilla
Hej, kul att tråden har vaknat till liv igen och det är väldigt intressant och inspirerande att ta del av era erfarenheter.
Jag försöker hitta min väg att förbättra mig och det har inte gått spikrakt mot uppsatta mål.
Sista loppet förra året (okt 2016) gjorde jag ca 46 på milen och det primära målet då var sub 45 för att sedan gå vidare ner mot sub 40.
2017 har inte gått som jag hade tänkt eftersom jag har dragits med olika skador, utvecklingen har snarare gått bakåt än framåt.

Lärdom av detta är att en äldre kropp(i alla fall min) behöver längre återhämtning. Man får lära sig att skynda långsamt även om man tycker att tiden börjar bli knapp.
Jag kämpar vidare mot utsatta mål och tycker att det är förbannat roligt och intressant att se om träningen ger resultat och kroppen svarar som jag vill.
< < < 1 2 3 4 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.