26 september 2008 kl 13:42
Förlåt Oskar! Det var inte meningen att driva med dig på allvar ;)
Tror egentligen att jag vet vad du menar - ibland när man springer upplever man det som om det är plätt-lätt! Benen går av sig själv, det är hur lätt som helst att andas och när man sneglar på klockan så håller man ett mycket högre tempo än vad ansträngningsnivån säger att man borde hålla. Du kan ha "drabbats" av vad som kallas Runners high.
Låt dig inte avskräckas av att vi roat oss på din bekostnad! Spring på i full galopp!
Hoppas vi ses i Pildammarna!