Ultravasan 90 2017

Irene

1968 • Åstorp

#21

•

31 december 2016 kl 18:00

Gilla

#20, mysigt!

Mattias Appel

1988 • Vendelsö

#22

•

20 januari 2017 kl 12:23

Gilla

Hej, när ni springer era långpass är ni i princip oberörda efter, eller är ni trötta i musklerna?

Tycker det är svårt att veta vilken fart man skall ligga på på långpassen.

Johan Holmberg

1977 • Avesta

#23

•

20 januari 2017 kl 14:56

Gilla

#22. Jag försöker köra sakta och titta på pulsen.

Peter P

1965 • Kungsholmen

#24

•

20 januari 2017 kl 15:44

Gilla

Beror på längden. Tar de 4-6 timmar så ligger jag på rygg resten av dagen trött i hela kroppen och mentalt, 2-3 timmar så är jag relativt oberörd.

Mattias Appel

1988 • Vendelsö

#25

•

20 januari 2017 kl 20:48

Gilla

Tack för svaren.

ni som tränar inför ultravasan, (eller liknande lopp) kör ni era långpass i den farten som ni har tänkt hålla på själva loppet eller snabbare/långsammare?

Mathias Johansson

1967 • Torslanda

#26

•

20 januari 2017 kl 21:25

1 Gilla

Långpassen mycket långsammare men en hel del pass mellan det i tänkt ultra fart eller något högre. Gillar att göra många pass i backiga spår betydligt långsammare än tänkt tävlingsfart för att bygga styrka och uthållighet. Går då på känsla och/eller puls. Ungefär en gång per månad kör jag ett långpass i mer tänkt ultra fart. Nu är jag novis på detta med bara ett par 100 km lopps under bältet men jag känner att just backträning har gett mig mycket och att den långsamma löpningen bygger bra uthållighet även i farter högre än tränad fart. Det är ofrånkomligt att krokna på de sista milen men eliten sackar ca 15% och vi mer dödliga uppemot 40%. Intressant är att all statistik pekar på att kvinnor sackar mindre än män då de är helt klart bättre på att börja försiktigare på både träning och race. Mitt mantra är att försöka hålla en ansträngningsnivå som motsvarar inte över 155 i puls för mig( jag har ca 193 som max puls) om loppet är över 50 km. Maran snittar jag ca 163. Inför Shagri-la merri 100( 3500 meters över havet och med dryga 7000 positiva höjdmeters stigning) så låg jag klart sist de första 2-3 milen för att sluta 8:a då jag malde på lugnt och stadigt både upp och nerför. Majoriteten av passen går således långsamt men ett par mil per vecka får gärna vara i ultrafart eller högre. Jag hoppas springa Vasan i år men primära målet är annars Comrades . Har haft en dålig höst med dubbla bråckoperationer, muskelbristningar et.c men nu har jag börjat mala på lite lätt igen och hoppas vara uppe på tillräckliga distanser i februari igen. För min del är just LSD passen de roligaste.

Mattias Appel

1988 • Vendelsö

#27

•

20 januari 2017 kl 21:48

Gilla

Tack för ett bra svar!
Vilken % av maxpuls har ni på era långpass?
Mkt frågor nu.. :)

Mathias Johansson

1967 • Torslanda

#28

•

21 januari 2017 kl 10:38

Gilla

Puls är lite farligt att gå helt på. Du kan lätt ha 10-20 slag upp eller ner beroende på dagsform, temperatur, vätskenivå etc. Försök hitta en ansträngning som motsvarar max 80 % och helst lägre av din genomsnittliga puls på ett antal pass under motsvarande förhållanden. Puls är bara ett lätt sätt att ange ansträngningen så man lär sig att känna av detta. Kör jag backigt eller terräng så håller jag mig under 80% och om det är mer slätt ner mot 60% men oftast runt 70-75%. Kroppen har olika sorters muskelfibrer och de tränas olika bra i olika farter. Var inte rädd för att lägga in gångpromenader både på lopp och under träning. På en ultra använder du inte de snabba särskilt ofta, om du disponerar krafterna bra, så koncentrera dig på olika aeroba nivåerna. Buud brukar säga att du kan inte bara springa långsamt om du vill ha bra tid på en ultra men majoriteten av träningen skall ligga där men kanske 20% eller så kring tröskeln för att helt enkelt höja den. Om du bara vill klara av det med mycket nöje så fokusera på LSD. Det är märkligt hur långt man kan mala på om man bara sänker farten lite grand. Jag har bara tappat mitt goda humör en gång på en ultra men då hade de visat oss fel så vi sprang tror jag 25 km extra under natten på hiskeliga obanade stigar. Annars brukar jag verkligen njuta av loppen. Det är ju miljön, människorna, naturen man vill uppleva. Det är en enorm fördel om man kan njuta av själva resan. Mitt i särklass bästa ultra minne är från 3 marathon in 3 days där man sprang en dag i regnskogen, en dag i djungeln och en dag på ett skogbeklätt berg. De loppen är alltid med mig under all träning och håller hjärnspökena borta. Lycka till!

Kinsei

1974 • Malmö

#29

•

21 januari 2017 kl 16:46

Gilla

Jag tränar mer lättsinnigt. Nu under vintern kör jag som vanligt med regelbundna långpass på 25-35 km. Framåt sommaren tänkte jag klämma in ett par längre turer. Men då blir det helt utan plan eller struktur eller koll på puls, utan mer som långa utflykter till fots, kanske med paus för att köpa glass eller dricka:-). Men så är mitt mål bara att ta mig igenom loppet huvudsakligen springande och utan några skador. Jag hade ungefär samma upplägg inför Swiss Alpine och det funkade bra.

Patrik Magnerius

1968 • Kållered

#30

•

21 januari 2017 kl 19:14

Gilla

Mathias: Men om pulsen går högre eller lägre ett pass jämfört med ett liknande, tidigare pass så beror det ju på något - dagsform, temp, vätska etc - och då är det ju andra fysiologiska villkor. Det är väl snarare ett argument *för* att följa pulsen? Den visar ju liksom på något. :)

Mathias Johansson

1967 • Torslanda

#31

•

21 januari 2017 kl 19:28

Gilla

Nu är jag lekman på detta men av de undersökningar jag läst in mig på så är det typ mittokondrietillväxt och kapilärdensitet man är ute efter och de sammanfaller med en viss normal puls. Pulsen å andra sidan kan variera om du t.ex just har ätit, det är varmare än normalt etc. Detta ändrar pulsen men inte nödvändigtvis musklernas ansträngning i samma grad. Att skallen signalerar något annat är en annan sak. Jag påstår inte att jag har rätt, bara att det för mig inte funkar så bra med ren puls. jag har sprungit 10 km lopp snittande 98% av min maxpuls utan att för den sakens skull jobbat hårdare fysiskt än svalare lopp. Annars är jag helt med Kinsei, det är ju liksom bara att ge sig ut och njuta av träningen. Fånga dagen i träningen, så underbart. Jag är tveklöst en dopamin junkie men det är ren njutning att bara glida fram och vara.

alex

1980 • göteborg

#32

•

22 januari 2017 kl 08:13

Gilla

Ni har väl rätt bägge två, pulsen säger något men när behöver man lyssna..? Det kan vara mer relevant på submaximala intensiteter, dvs mer långpass än 10 km lopp.

Men delvis blir väl också intensiteten en funktion av längden på passet, dvs är passet tillräckligt långt (>3-4h) blir det svårt att köra det "för hårt" och ändå genomföra passet, i alla fall så länge man inte har tävlingsliknande näringsintag. I ett större perspektiv än det enskilda passet finns det såklart skäl att inte slita ner sig så mycket med långa stenhårda pass att övrig träning blir lidande. Många av de fysiologiska anpassningar man är ute efter tränas ju minst lika bra även på lägre intensitet.

Patrik Magnerius

1968 • Kållered

#33

•

22 januari 2017 kl 08:47 Redigerad 22 januari 2017 kl 09:04

Gilla

Ja, det är nog dumt att tro att man på några pulsslag när kan pricka in t ex precis under, på eller över laktattröskeln (som t ex i exemplet med 10k-lopp), men däremot kommer man nog ganska långt om man försöker hålla sig i en specifik zon, ungefär.
Kan man lika gärna göra det på känsla? Ja säkert, men då gäller det att man känner rätt. :)

En stor fördel med att köra mot puls är att pass som har helt olika förutsättningar blir jämförbara på ett sätt som de inte är om man bara stirrar på tempo: Olika väder, terräng, utrustning.

Edit: Personligen tycker jag det är enkelt att känna när jag ligger runt laktattröskeln men helt omöjligt att känna om jag är runt den aeroba tröskeln. Den sistnämnda är väl mest relevant för ultraträning och då blir ju pulsmätare väldigt bra att ha.

alex

1980 • göteborg

#34

•

22 januari 2017 kl 10:51

1 Gilla

Den aeroba tröskeln är också mindre distinkt dvs det finns runt fatmax ett ganska stort spann där fettförbränningen är hög, se bilden. Det kan vara ett område på 10-15 slag man kan hålla sig inom om man går efter puls.

Styra efter puls är inte så bra men det är bra om det är det bästa man har, kan vi sammanfatta det så? ;)

Patrik Magnerius

1968 • Kållered

#35

•

22 januari 2017 kl 12:14

Gilla

Absolut. Så pratar väl oftast naturvetenskapen?
Jag vet inte vad som skulle vara bättre att använda sig av om man vill mäta? Finns det nån sån pryl så klickar jag på köp! :)

Åsa

Gällivare

#36

•

1 februari 2017 kl 20:50

3 Gilla

Hej all ultralöpare!
Ooohoooo!!! nu har jag klickat på "anmäl mig" knappen och det var lite läskigt, blir mitt första ultra, har sprungit nga maror innan.
Hur tänker ni på energi intag under loppet? har ni med er eget eller tar ni det som bjuds efter banan, räknar ni ut vad som behövs i energiintag?

Evald Ammerlind

1962 • Skirknäs

#37

•

1 februari 2017 kl 21:03 Redigerad 1 februari 2017 kl 21:04

Gilla

#36. Behöver inte ta med dig något, det finns i överflöd allt du kan tänka dig... Själv så hade jag hjälp som servade med resorbdopat vatten och lite russin/nötter efter vägen... Något annat ville jag inte stoppa i mig eftersom jag har tränat in mig på att gå "tom" sedan åratal tillbaka.

Lycka till, kommer att gå bra bara du inte "springer ihjäl dig" första halvan.

Stefan Lindberg

1962 • Brunflo

#38

•

2 februari 2017 kl 07:07

Gilla

En praktisk fråga. Under vinterveckan finns ju möjlighet att bo på skolor i närheten av målet i Mora. Är det någon som vet om detta erbjuds under UV? Och bokar man i förväg i så fall?

Bengt

1979 • Vallentuna

#39

•

2 februari 2017 kl 07:47

Gilla

#36 Precis som Evald skriver så finns det gott om energi utefter banan. Det finns ingen anledning att ta med sig eget, om det inte är så att man vill ha något speciellt. Annars serveras allt möjlig utefter banan. Pankakor, pasta, smågodis, frukt.. Ja det är bra service..

Jag hade med mig en liten flaska (2dl) med vatten som jag höll i handen hela vägen. Inte heller nödvändigt, men ändå skönt att ha något att smutta på under de sista milen.

Patrik Magnerius

1968 • Kållered

#40

•

2 februari 2017 kl 09:24

2 Gilla

Finns det banan på banan?

Sorry, kunde inte låta bli. Bor för nära Göteborg. :)