Löpning Skador & Rehab 21 inlägg 21211 visningar

Där small vaden igen. *suck*

Per
1975 • Nyköping
#1
14 augusti 2017 - 21:08 (Redigerad 14 augusti 2017 - 21:10)
Gilla
Lite deppigt här nu, vaden small igen.

För att göra en lång (och trist) historia kortare så hade jag samma problem för fem år sen. Plötslig smärta/kramp i vaden efter 2 eller 10 km löpning i kuperat motionsspår, som gjorde det omöjligt att fortsätta springa. Och därefter känningar som satt i några dygn, med smärtor ffa i trappor. Läste massor och testade allt möjligt, men landade ändå i att rätt riktad stretching skulle göra susen.

Sen gick det bra att smyga igång igen nåt år senare, kanske tack vare flitigt stretchande, och jag har sprungit de senaste två åren på motionärsnivå utan känningar. 2.33 på Lidingö förra året var jag nöjd med, likaså 1.38 på Göteborgsvarvet i våras, och drygt 200 km under juli var det längsta jag sprungit nån månad. Allt utan vadsmärtor eller andra krämpor, och jag var taggad för nytt Lidingö om en dryg månad och kanske mitt första maraton i Paris till våren.

Så plötsligt i lördags smäller det till i vaden igen, halvvägs in i min vanliga runda i normalt tempo. Lite molande först, men efter ytterligare en kilometer är det tvärstopp, med smärtor på insidan av vaden, i den djupare muskulaturen - precis som de återkommande huggen för fem år sen. Stretching på plats gör varken till eller från precis som då, och det är bara att linka hemåt. Två dagar senare är det fortfarande ömt vid tryck, och när jag testade löpbandet i lugnt tempo idag två dar senare kommer smärtan tillbaka.

Så, något konkret tips hur jag ska bära mig åt för att snabbare komma till en korrekt diagnos och behandling den här gången? Man kan ju googla och läsa hur mycket som helst, men det spretar våldsamt, både i föreslagna diagnoser (kramp, muskelbristningar, förstorade vadmuskler, höftsträckare osv..), och än mer i vad som är rätt väg att gå för att hitta tillbaka till löpningen utan att förvärra en skada.

Kan en kompetent läkare etc göra en undersökning och konstatera vad som faktiskt är problemet? Tips på vart man i så fall ska vända sig?

Tacksam för alla förslag och råd, det här är inte roligt.

Per

< < < 1 2 > > >
Mattias
1974 • Borås
#2
14 augusti 2017 kl 21:37
3 Gilla
Stretching gör inte ett skit för att bygga upp vadmusklerna. Kan snarare göra det värre efter en bristning. Muskeln behöver bli starkare och läka efter bristningen och då fodras styrketräning. Tåhävningar med viktmotstånd, ökande allt eftersom man blir starkare.
Birgitta Wallenborg
1964 • Moheda
#3
14 augusti 2017 kl 21:40
1 Gilla
Det är inte helt ovanligt att det är rumpan som är för svag eller ojämnt stark. Ta kontakt med en bra sjukgymnast/fysioterapeut eller naprapat för att få hjälp att ta reda på varför vaden tar stryk av att springa
Oldboy
1952 • Danderyd
#4
14 augusti 2017 kl 22:22
2 Gilla
Det låter avgjort som en muskelbristning, på din beskrivning är det inre vadmuskeln (Soleus) som gett sig. Absolut bäst är att besöka en naprapat eller en sjukgymnast med idrottsinriktning för att få en korrekt diagnos och ett träningsprogram, gärna med en uppföljning. Idrottsläkare går förstås också bra men du blir ändå skickad till sjukgymnasten för ett rehabprogram.

I boken "Motions- och idrottsskador och deras rehabilitering" finns rätt utförliga beskrivningar av hur man behandlar vadmuskelbristningar, du hittar den nog på biblioteket. Men eftersom det inte är första gången rekommenderar jag fysioterapeuten i stället för boken eller webben.

Det räcker inte att muskeln läker, den måste också bli starkare för att skadan inte ska komma tillbaka. Det är det du missat första två gångerna. Och/eller nån obalans i muskulaturen. Det går rätt fort att få muskeln att läka så att man kan smyga igång löpningen men det tar månader av rehabträning för att få tillbaka styrkan - nu bör du dessutom få den att bli starkare än innan. Jag har haft bristningar som tagit ett halvår att rehabträna bort sviterna av, då har jag varit uppe i 60 kg belastning på axlarna vid excentriska tåhävningar på ett ben i taget. (Träna alltid båda - troligen är den andra också för svag.)
1974 • Mölnlycke
#5
14 augusti 2017 kl 22:26
Gilla
Hade samma i fjol! Ett jävla elände. Gick till en naprapat och fick nålar i alla de muskelknutor som jag hade, ca 5-10 behandlingar. Därefter långsam uppbyggnad och numera mycket foamroller. Orsaken kan du också reda ut men ofta är det "överansträngning" i kombination med lite skavanker i höft, lår eller liknande som #3 säger. / henrik
1975 • Hammarö
#6
15 augusti 2017 kl 07:45
Gilla
Jag lider med dig, jag hade liknande problem i våras. Under ett pass så bara nöp det till och efter ytterligare två km så var det bara att linka hem. Svinont på insida höger vad. En månad innan Stockholm Marathon! Testade mycket lugnt efter en veckas vila och då funkade det i sex km, sen bara att bryta. Jag var helt övertygad om att det var en rejäl bristning, men gick till en massör jag varit hos tidigare och som jag har stort förtroende för. Hon hittade en kraftigt krampande muskel inne i vaden som hon knådade upp under tre behandlingar. Därefter följt av ordentligt med stretching samt träningsförbud i tve veckor. Kunde genomföra maran utan känningar i vaden (utebliven träning gjorde iofs att maran kändes förjävlig ändå). Jag har inte haft problem i vaden sedan dess, men hälsenorna krånglar så någonting är det som inte är bra. Orsaken vet jag alltså inte, men det jag ville säga är att det inte nödvändigtvis behöver vara en bristning utan kanske "bara" en kramp. Antagligen är vi många som borde lägga lite mer tid på att stärka muskulaturen lite mer och inte bara springa.
Kämpa på så är du snart på banan igen!
Anna Sundqvist
1974 • Luleå
#7
15 augusti 2017 kl 08:58
Gilla
#3 som min sjukgymnast sa "it´s all about the ass"
Per
1975 • Nyköping
#8
15 augusti 2017 kl 09:20 Redigerad 15 augusti 2017 kl 09:23
Gilla
Stort tack för inspelen. Bristning i vaden känns absolut som en trolig diagnos, och om smärta med tåhäv på böjt ben ska smärta mer än med rakt ben så pekar det helt klart mot soleus snarare än gastrocnemius.

Då hittade jag fram till den här tråden, där det mesta redan skrivits kanske. http://jogg.se/Forum/Trad.aspx?subid=44888

Förmodligen var det inte så smart att ställa mig på löpbandet igår, två dagar efter brottet, för att "testa lite". Och jag kan ju gräma mig över den där kilometern med tilltagande känningar innan det definitiva brottet i fredags, när jag hade kunnat stanna och slippa hela klabbet. Men nu gäller det att se framåt!

Vila från löpträningen i minst två veckor känns (tyvärr) givet, inte minst med tanke på att det är en gammal skada som även då gick upp efter att jag testat med flera veckors vila. Lättare promenader kommer det ju att bli hur som helst även under vilan, kanske till och med kort och LÄTT löpning för att "få muskulaturen på plats" efter en vecka? Massage och lätt stretching inte fel under tiden, och med början om ett par veckor blir det tåhävningar med tilltagande belastning. Efter två-tre veckor börjar jag växla upp löpträningen igen, kanske på mindre kuperade rundor till att börja med, för att inte belasta vaden för mycket i onödan. Hur låter det?

Jag ska försöka få råd och om möjligt en diagnos på plats hos något proffs på idrottsskador också, men det känns inte helt enkelt. Jag har testat, och det verkar svårdiagnostiserat, även för de som är insatta. Kanske hade personen jag träffade senast (jag kan inte titlarna, någon på vårdcentralen kunnig på idrottsskador) sneglat på länken nedan, och kom fram till att det nog sannolikt ändå inte handlade om en bristning? https://medibas.se/handboken/kliniska-kapitel/ortopedi/patientinformation/ben-ankel-fot/vaden-muskelbristning/
".. Sveriges främsta och mest omfattande kunskapsstöd för hälso- och sjukvårdspersonal.."
"Diagnosen är i regel lätt att ställa eftersom den skadade märkte direkt när det hände – många kan berätta att de hörde en liten smäll, ett ”popp”, i underbenet följt av smärtor, svullnad och stelhet. Eftersom brustna muskelfibrer blöder blir underbenet de första dagarna efter skadan svullet och missfärgat av blod under huden, blod som rinner ner mot fotleden.

Vid undersökning ser man att underbenet är svullet och missfärgat. En tid efter skadan kan man hos vissa se och känna en fördjupning i underbenet där bristningen finns. Om foten böjs passivt med fotryggen uppåt, något som gör att vaden sträcks, ger detta upphov till smärtor. Samma sak sker om du blir ombedd att böja foten nedåt medan den som undersöker dig håller fast foten."

Jag hörde (så klart..?) ingen smäll, och min vad är inte synligt svullen eller missfärgad av blödning.

Nåväl, man får väl helt enkelt leta vidare efter en mottagning med rätt kompetens, och få ett bra rehabprogram.

Som sagt, stort tack för inspel och idéer!

Per

Dalby
#9
15 augusti 2017 kl 09:42
Gilla
Vad har du för drop på skorna? Så fort jag springer med 0 - cirka 4 mm i drop så känner jag av vaderna. 8 mm eller över - > inga känningar. I kombination med tåhäv kan det kanske vara något att testa.
Per
1975 • Nyköping
#10
15 augusti 2017 kl 09:55
Gilla
Jag använder New Balance 1080 för mängdträning, just nu v6 med 8 mm drop. Inga stygga skor direkt alltså.
Hobbylöparn
Östermalms IP
#11
15 augusti 2017 kl 10:25
Gilla
Promenader först, sen försiktig träning.

Ta med en tvålagers planka till jobbet, kan du göra tåhävningar flera gånger om dagen.

Jag hade också problem för några år sen, men blev av med det helt efter tåhävningarna.

Möjligen att dra ned litet på tempot på "vanliga" träningsrundor. Osäker hur fort du springer. Men att köra alla rundor nära max sliter också hårt på vader och hamstrings.
1968 • Alvesta
#12
15 augusti 2017 kl 12:26
1 Gilla
Det mesta redan skrivet.

Det jag märkte när jag hade mycket problem med vaderna var att när jag väl skulle komma igång igen med löpning var att stiglöpning var mycket lindrigare för vaderna, helst med mycket rötter och knixig terräng så man blir tvungen att ta kortare steg samt variera steglängden. Vaderna protesterade inte så mycket då.


Oldboy
1952 • Danderyd
#13
15 augusti 2017 kl 14:39
Gilla
Per, det är oftast inte så kraftiga bristningar som den där "diagnoshjälpen" beskriver. Jag har haft kanske tio muskelbristningar, de flesta i höger vad men också vänster samt baksida lår och framsida lår...och bara fått blåmärke en eller två gånger och möjligen en liten grop en gång.
En bristning har kommit smygande, kändes under fartökning men upphörde när jag återgick till distansfart. Men smärtan kändes när jag stretchade. Dessa två tecken räckte för att en idrottsläkare här på jogg skulle kunna ge diagnosen muskelbristning. Har några gånger varit osäker på om det varit kramp eller bristning men när måttlig stretch inte hjälpt har jag dragit den korrekta slutsatsen att det varit bristning (inte smart att stretcha direkt i o f s men jag trodde mer på kramp....).

Tycker ditt rehabförslag låter vettigt. Det ska inte smärta när du går eller börjar springa, då är det för tidigt. Smärtar det vid tåhävningar har du för hög belastning - i början kan man behöva avlasta genom att köra båda benen samtidigt. Det påstås att en blandning av excentriska och "vanliga" (koncentriska) tåhävningar ger snabbast effekt. 3x10 tåhävningar på vart ben en gång om dan (eller kanske fler gånger men det är under vilan muskeln stärks, en vilodag i veckan är nog inte fel). Om du känner dig trött i vaden efter passet men inte har ont har du lagom belastning. Långsamt ner på ena vaden (när du är stark nog för det) och snabbt upp på båda brukar jag köra.
Henrik Karlsson
1975 • Väjern
#14
15 augusti 2017 kl 18:13
Gilla
För att fortsatt få löpspecifik träning är det bara att bege sig till närmaste bassäng och springa fram och tillbaka i vattnet. Grymt tråkigt men riktigt effektivt.
Mikael Lipschütz
1974 • Mölndal
#15
27 mars 2018 kl 13:33
Gilla
Trodde det var träningsvärk i vaderna. Efter några dagar försvann det i höger vad men vänster vad fortsatte bråka. Stelt, som en betongklump, högt upp utsida vaden.
De första dagarna försvann det onda efter löppasset men till slut hade jag ont även vid vanlig gång.
Särskilt besvärligt var det att gå i trappor. Nu har jag vilat 1 vecka och allt börjar kännas rätt bra igen. Ska smyga igång med lite lätt löpning imorgon.
Oldboy
1952 • Danderyd
#16
27 mars 2018 kl 17:12
1 Gilla
Sällan man får bristning samtidigt i båda vaderna, låter som en överansträngning. Har jag också haft, då hjälpte några gångers massage av en fysioterapeut samt löpvila och mycket stretch, en minut i taget. Kolla först vilken av musklerna det gäller så att du stretchar rätt. Fortsätt stretcha efter varje löppass, en minut per muskel.
Mikael Lipschütz
1974 • Mölndal
#17
28 mars 2018 kl 14:43
Gilla
Tack Oldboy!

Har inte vågat stretcha vaderna. Börjat med tåhävningar igen, samt stretch av sätet (som kanske är den stora boven i dramat?)
Funkade att springa 5 km idag i måttligt tempo. Känner nu drygt 2 timmar senare att vaden "jobbar" men det gör inte ont.

Oldboy
1952 • Danderyd
#18
28 mars 2018 kl 19:53
Gilla
Efter några dagar får man stretcha även en muskel som blivit uttänjd, "brustit" som vi brukar säga. Försiktigt, det ska inte kännas någon antydan till skarp smärta. Men är det överansträngning kan det kännas en dovare smärta som man kan kontrollera, "skönt ont" som min sjukgymnast sa. Inte för mycket bara. Känns det bara stelt och stramt är det lugnt, då behöver muskeln mjukas upp. Foamroller mm är säkert också bra i så fall (har aldrig provat själv).
Mikael Lipschütz
1974 • Mölndal
#19
28 mars 2018 kl 21:58
Gilla
Inte så ontbi vaden längre. Nu känns det mer som en lite "brännande" känsla mer på framsida/utsida skenben. Märkligt
Per
1975 • Nyköping
#20
5 maj 2018 kl 11:59
3 Gilla
Hej igen!

Tacksam för alla goda råd från Oldboy mfl i augusti, och med tanke på andra som kanske stöter på tråden med liknande problem tänkte jag att det kan vara bra med en "Hur gick det sen?".

det var ju tvärstopp för löpningen efter den 12 augusti, försiktiga försök på löpband dagarna efter och även två veckor senare bekräftade att det inte fanns ett dyft att hämta - vadsmärtan tillbaka direkt. Då hade jag väl redan en hygglig ide om vad det handlade om, och också något hum om vad jag skulle göra åt det, med hjälp av er.

Så efter två veckor fick jag tid hos Nyköpings Strands Sjukgymnastik, där jag upplever att jag fick väldigt bra hjälp. Att det med all sannolikhet handlade om en rätt kraftig bristning i Soleus var nog klart, likaså att det var vila med behandling, och därefter försiktigt återuppbyggnad och styrketräning som gällde för att först läka, och sedan bygga styrkan som ska se till att problemet inte kommer tillbaka - vilket påpekades här också.

Något jag däremot inte hade koll på innan var att jag har betydligt sämre rörlighet i högra fotleden än den vänstra, möjligen kan det också ha haft betydelse för bristningen, som uppstått när jag ökat mängden löpning och tryckt på mer i backarna. Om jag sätter foten i golvet med tå och knä mot en vägg, så kan jag sedan flytta vänsterfoten bakåt och nudda väggen med knät utan att lyfta hälen, till dess att tån är ca 13 cm från väggen. Vid samma övning med högerfoten kommer jag bara knappt 8 cm från väggen med tån. Det var en intressant insikt, och möjligen orsakat av broskbildningar efter en mycket kraftig stukning när jag var barn. Kanske har den begränsade rörligheten bidragit till att muskelbristningen uppstått när jag börjat trycka på i backarna.

Så det blev vila från löpningen förstås, konditionsträning på motionscykel istället, och ffa långsamt stegrande styrkeövningar för vadmuskulaturen, plus rörlighetsträning för fotleden. Tåhävningar med stegrande belastning och balansövningar.

Efter 5 veckor sprang jag en första försiktig (och rätt nervös..) löprunda, 5 km i sakta mak med långa delar promenader ffa i backarna. Funkade ok, men kändes stelt i vaden förstås. Under oktober kunde jag öka lite, men höll mig till flack terräng och mellan 5 och 10 km i lugnt tempo (5:30- 6:00 min/km). Stretade på någorlunda med rehabträningen under hösten och vintern, mycket tåhävningar på en egensnickrad bräda framför skrivbordet på jobbet..

Under december kunde jag köra min standardrunda i skogen på 15 km igen, och även mitt standardpass på löpbandet innan styrketräningen; 5 km i 4:30-tempo med 3% motlut - det kändes otroligt bra!

Sen rullade det väl på hyggligt, och även om vintern inte alltid är så inspirerande så hade jag ett försiktigt hopp om att faktiskt kunna springa mitt första maraton i Paris i början av April, som jag faktiskt anmälde mig till i september några veckor efter att vaden small. Det blev en del mil i Icebug, och trots en del sjukdom fick jag till tre tremilspass under mars månad utan att vaden protesterade allt för högljutt.

Och den 8 april stod jag på startlinjen på Champs Elysees, och var rätt taggad inför loppet som var dryga milen längre än jag nånsin sprungit. Stod i 3:45-fållan, som kändes som en rätt optimistisk tid när jag knappade in anmälan med en kraftig vadbristning ett halvår tidigare. Men det flöt på riktigt fint, åtminstone led jag inte alls av vaden, att låren började stumma rejält efter 35 km var en ny upplevelse, men knappast något oväntat. I mål på 3:37:31, det fick jag definitivt vara nöjd med, och hela helgen blev en fantastisk upplevelse med familj och vänner på plats.

Så - stort tack för era goda råd, de hjälpte mig definitivt att hitta rätt förhållningssätt till skadan! Nu är jag på banan igen, och har ett hum om hur jag ska träna för att undvika åtminstone just det problemet framöver.
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.