4 november 2006 kl 22:07
Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Det blir sällan som man tänkt sig. Lilla parveln börjar få tänder och sov inget vidare i natt. Det gjorde han dock när det var dags att ge sig av till Skatås. Hade inte hjärta att vecka honom då, så vi blev försenade till Skatås.
Besviken insåg jag att jag inte skulle ha en chans att värma upp till starten 11:45. Det skulle vara helt meningslöst att springa ett 9 km-lopp ouppvärmd och jag hade ingen lust att riskera att skada mig. Så vad gör man?
Jag gick upp och fråga om det fanns någon senare start - och det fanns det: Långa banan kl 12:00. Den var i och för sig dubbelt så lång som Tj-rundan, men det hade varit en besvikelse att åka hem utan att springa. Efter att konstaterat att de som skulle springa Långa banan såg ut som människor, beslöt jag mig snabbt för att göra en efteranmälan.
Uppvärmning han jag givetvis inte med till denna start heller, men eftersom tempot är något lägre under långa lopp och distansen såpass att en långsam start delvis kan tas igen under loppet, beslöt jag mig för att köra de två första kilometrarna som uppvärmning!
Detta gjorde att jag i början av loppet hamnade bland de sista, men under loppets gång kunde jag masa mig fram till en skaplig placering med tanke på att det inte direkt är någon distans jag tränat för.
Lite kul var ju i alle fall att min långsamma start ledde till att jag fick springa om löpare under hela loppet ända in i mål. Endast en löpare sprang om mig under hela loppet, och det i slutspurten. Och det gjorde han med råge.
Två frågor ställde jag mig efter loppet: (1) varför springer folk i allmänhet för snabbt i början av loppen? och (2) varför springer inte folk snabbare i nerförsbackarna?
Totalt sätt var det en lyckad dag i Skatås, och jag får väl ta mig en funderare på vilken distans som ska satsas på till nästa år. Uppenbarligen klarar man ju oxo den Långa banan. Kanske ska man dock satsa på en bättre uppvärmning tills nästa år, oavsett distans...
Nästa lopp får dock bli Sylvesterloppet (31/12).
