Löpning Avancerad träning 15 inlägg 4039 visningar

Farteffekt av backintervaller

2009 • Klippan
#1
8 februari 2021 - 13:10
Gilla
Hej!
är där skillnad på utvecklingen av fartförmågan på att träna intervaller i backe gentemot på slät mark?
1971 • Nykvarn
#2
8 februari 2021 kl 13:17
1 Gilla
Backlöpning är ju löparens styrketräning och du får ju en helt annan belastning både på muskler och på hjärta-lungor vid löpning i backe jämfört med löpning på flacken så ja!
2009 • Klippan
#3
8 februari 2021 kl 14:46
Gilla
Tack för svar.
Kan minskade farteffekten kompenseras av att springa på i överfart neråt?
Carl Lernberg
1976 • Hässelby
#4
8 februari 2021 kl 16:38
1 Gilla
Min uppfattning är att nerförslöpningen inte brukar vara syftet med backintervaller utan bara en konsekvens (för att kunna springa uppför backen igen). Ner för backen brukar man springa lugnt och avslappnat, lite som joggvila. Vid backintervaller på löpband tror jag det är vanligt att man helt skippar nerförslöpning.
Så mitt svar är att man inte ska springa järnet nerför backar under backintervallpass utan snarare använda den delen som återhämtning.
Har Staffan andra tankar? :-)
1971 • Nykvarn
#5
8 februari 2021 kl 16:52
2 Gilla
Instämmer med Carl, använd löpningen tillbaka ner som aktiv vila.

Styrkan (och konditionen) som löpningen uppför ger gör att du orkar stå emot krafterna i fotisättningen bättre utan att "sjunka igenom" och därför kan generera mer kraft ner i marken i fotisättningen vid löpning på flacken. Mer kraft ner i marken betyder mer returenergi tillbaka via senorna vilket ger ett längre löpsteg vilket ger högre fart!

Alltså, uppförslöping ger styrka som ger fart.
Carl Lernberg
1976 • Hässelby
#6
8 februari 2021 kl 16:55 Redigerad 8 februari 2021 kl 16:55
Gilla
Sedan tänker jag att det är en fördel att ha tränat backintervaller när man springer lopp med rejäla backar. Som till exempel Västerbron på Stockholm marathon eller broarna över Göta älv på Göteborgsvarvet :-)
Mikael Fågelborg
1978 • Hässleholm
#7
8 februari 2021 kl 17:03
1 Gilla
Man får inte glömma bort den skadeförebyggande effekten som backlöpning ger heller. En stark kropp klarar av fartträningen sen som ju sliter hårt på kroppen.
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#8
8 februari 2021 kl 18:04
3 Gilla
Jag körde backe som tröskel när jag var yngre, hade en lång backe på 4 km och 110 meters stigning som jag körde flera gånger i veckan. När jag kom upp vände jag och släppte på utför, passade perfekt som lunchpass då rundan blev ganska exakt 1 mil.
1974 • Stockholm
#9
8 februari 2021 kl 20:18
Gilla
Känner någon till en backe i Stockholmsområdet med en profil ungefär som #8 beskriver?
2009 • Klippan
#10
8 februari 2021 kl 21:48
Gilla
Hej allihopa!
Tack för tillgången till värdefull erfarenhet och kunskap.
Ses kanske i en backe en dag ;0)
1957 • Torsby
#11
9 februari 2021 kl 09:57
Gilla
Lydiards klassiska backträningsprogram inkluderade även utförslöpning, som en ingrediens. Han hade tre olika sorts sätt att attackera uppför: löpning med höga knän, bounding - mångsteg och springing - maximal studsinsats på varje steg. Den senare varianten var den som genom finländarna drevs fram på sjuttiotalet och som Gärderud tog till sig.

För 42 år sedan fick jag och kompisen L - E Nilsson (27.58 10 000 m) direktundervisning i metoden av Gärderud. Tre år efter OS - guldet var detta och gissa om man var eld och lågor! Gärderud byggde upp ett stenhårt program åt Lasse, varav backstudsen blev en viktig komponent. Han säger själv att det den träningen som förde honom till toppen. Notabene! Den metoden måste man närma sig försiktigt genom att vänja sig succesivt, annars kan det bli skador. Studslöpningen kombinerades med snabba intervaller över 200 m, endera under- eller ovanför backen, beroende på terrängen. Ingen träning ger högre puls än denna !
1967 • www.sapiens.se
#12
9 februari 2021 kl 10:32
2 Gilla
Väl medveten om att jag går lite utanför frågan men jag tränar definitivt utförslöpning i backe. Inte för att bli snabb på platten utan för att vara snabb och tålig i utförslöpning. Minns fortfarande när jag distanserade en i övrigt jämnsnabb kompis med 100 meter på en 400 meter lång utförslöpa. I 25% lutning...

Tävlar man fellrunning ibland så är det en absolut nödvändighet att dels palla utförslöpningen och dels att vara snabb i den. Som bonus får man tåliga framsidor för sista halvan av maraton. :-)
Carl Lernberg
1976 • Hässelby
#13
9 februari 2021 kl 10:48
1 Gilla
Springa fort utför eller inte beror väl egentligen på syftet med passet. Om man t.ex. springer 10 x 200 meter backe (eller hur lång backen nu är) kan det vara nice att använda nerförsbacken som aktiv vila. Om man däremot springer t.ex. kuperat elljusspår eller över en bro känns nerförslöpningen i habilt tempo som en naturlig del. Min subjektiva åsikt.
1967 • www.sapiens.se
#14
9 februari 2021 kl 11:23
1 Gilla
Precis Carl. Det har med syftet med passet att göra. Jag har massor av olika typer av backpass i min arsenal att välja på beroende på vad jag vill uppnå.
Mikael Lipschütz
1974 • Mölndal
#15
9 februari 2021 kl 11:28
1 Gilla
Har du ett sub79 halvmara backpass? :)
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.