annons
Löpning Kost & Näring 36 inlägg 7356 visningar

Svårt att hålla vikten

1999 • Stockholm
#1
16 mars 2021 - 16:57
1 Gilla
Hej hörrni, jag har ett litet dilemma.
Jag fullkomligt älskar löpning och allt den gör med mig. Sedan något år har jag insett hur fantastiskt bra jag mår när jag springer regelbundet, koncentrationen ökar, jag känner mig både piggare gladare och starkare och blir en mer harmonisk person.
Jag har alltid föredragit långpass före korta och mer högintensiva pass och är ganska uthållig- men jag har svårt att hålla vikten, jag tycker att jag äter mycket och näringsrikt men så fort jag kommer upp i högre träningsmängder så är det som att ett svart hål öppnas inom mig och inget verkar tillräckligt för att hålla kroppen i balans vilket leder mig in i en loop där att jag springer på i några månader, inser att jag börjar bli lite trött och inte längre presterar lika bra, uppmärksammar att jag gått ned en del i vikt och då trappar ned träningen och ser till att äta ännu mer, när jag sedan känner mig lite piggare och mer motiverad så börjar jag om igen.

Just nu är mitt enda mål att bygga upp en hållbar löparkropp och försöka mig på att springa några marathon till hösten, så nu till min stora fråga, är det någon som har några rekomendationer på vad man kan äta på en dag, eller några roliga mellistips, eller tips på hur jag tar mig ur den här loopen?
< < < 1 2 > > >
1974 • Stockholm
#21
18 mars 2021 kl 16:46
2 Gilla
Bra tråd detta. Jag känner igen mig i så mycket. Jag har alltid kunnat äta vad jag vill (fett och gott - fest varje dag) i vilka mängder jag vill (stora) utan gå upp vikt. Inte ens när jag hade 20 år av fysisk inaktivitet var vikten ett problem.
Som ung och hårdtränande magrade jag aldrig utan hade en kropp i balans, men nu som gubbe med ca 70 km/vecka i löpning känns det ibland som att jag håller på att försvinna.
Jag blir mätt när jag äter - men en timme senare vill min mage ha i sig något igen. Dvs - jag är nästan konstant hungrig förutom i direkt anslutning till måltid. Ganska jobbigt tillstånd.

Eftersom jag har familj får mitt mat- och energibehov konsekvenser för andra. Förenklat gör mitt ätande de andra tjocka eftersom vi är lite gammaldags av oss och upprätthåller gemensamma måltider.
Göteborg
#22
18 mars 2021 kl 17:29
Gilla
Det är intressant hur det är olika med vikt och löpning.
Jag springer oftast runt 12-13 mil i veckan. Önskade att det gjorde att jag skulle kunna äta ännu mer då jag inte har några problem att äta rejäla mängder. Men får ändå begränsa mig, har aldrig haft problem att få i mig tillräckligt
1972 • Borlänge
#23
18 mars 2021 kl 21:51
Gilla
Samma sak här. 10-11tim träning per vecka och koll på maten hela tiden. Men att gå ner verkar smått omöjligt nu för tiden.
Annat var det i ungdomen, då kunde jag äta vad som helst.
Kan dock inte påstå att jag "väger mycket" men något kilo bort skulle inte skada löpformen (184/76kg).
1999 • Stockholm
#24
18 mars 2021 kl 22:14
4 Gilla
Tack för allt engagemang, jag tycker själv att det är så viktigt att detta uppmärksammas eftersom media verkligen riktar allt fokus åt andra hållet, så förhoppningsvis kan även andra i behov ta till sig råden i den här tråden! För det et blir ju väldigt lätt så att man tolkar alla generella råd som att de är riktade till ensjälv, även om jag fått inse att det som är hälsosamt för mig inte alltid är samma sak som hälsosamt för gemene man.

Jag har fått lite mer kött på benen och läst på lite mer, har försökt hitta lite enkla sätt att få in mer energi i mina måltider och har även sett till att mixa ihop smoothies så fort jag kommit hem från mina små löp, för det är lättdrucket även när man inte känner så mycket hunger. Jag har även beslutat att jag om jag inte lyckas ”lösa problemet” själv på någon månad ska kontakta en dietist!

Måste också flika in att det nästan är lite komiskt att så många kommit med ”motsatta” råd men jag förstår att det är lätt att dra tankarna dit eftersom hela samhället är uppbyggt på att uppmuntra viktnedgång (och jag inser även att jag kanske inte var supertydlig i mitt inledande inlägg)
1973 • Stockaryd
#25
19 mars 2021 kl 11:03
4 Gilla
Komiskt är bara förnamnet :-)

Men du var jättetydlig om man läser *hela* ditt inledande inlägg och inte bara första och sista stycket, och gissar resten. Det är inte ditt fel att folk inte läser :-)

Be inte om ursäkt för andras misstag :-)

annons
#26
19 mars 2021 kl 12:25
Detta inlägg har raderats
#27
19 mars 2021 kl 13:01
Detta inlägg har raderats
1973 • Stockaryd
#28
19 mars 2021 kl 13:16
2 Gilla
Intressant att du nämner aptiten i kombination med löpning, för jag blir underligt nog mindre hungrig av att springa. Det är, har jag märkt, en dålig kombination om man ska träna mycket. Jag hade samma problem som trådstartaren när jag tränade för Stockholm Ultra.

Mitt tydligaste minne av den vintern och våren var att jag antingen sprang eller satt och surade över en tallrik käk jag inte egentligen ville ha, och vikten bara rasade.

I efterhand har jag förstått att löpning hos vissa kan vara aptithämmande. Varför har jag fortfarande inte begripit däremot, jag trodde att löpning alltid ökade hungern.
#29
19 mars 2021 kl 13:52 Redigerad 19 mars 2021 kl 13:53
Detta inlägg har raderats
#30
19 mars 2021 kl 14:28
Detta inlägg har raderats
annons
1973 • Stockaryd
#31
19 mars 2021 kl 15:26
1 Gilla
Just aptitregleringen är ju svårt eftersom det finns så mycket som reglerar den. Jag märker att jag blir hungrigare om jag äter "sämre" saker, så om man har svårt att låta bli att tappa vikt och samtidigt vill äta bra kanske man får ta strid med sin mättnadskänsla lite grand? Inte sluta äta när man är nöjd helt enkelt? Det är vad jag borde gjort iaf, jag slutade äta när jag var nöjd, och med mitt dåliga signalsystem slutade jag för fort helt enkelt. Jag fick delvis bukt på det genom att börja äta efter schema, kalori in/kalori ut (därav mitt surande) :-)
1973 • Stockaryd
#32
19 mars 2021 kl 15:29
2 Gilla
Jo, egentligen vet jag hur lätt hänt det är, särskilt om man har bråttom. Jag borde verkligen inte kommentera innan jag fått två koppar kaffe, jag är onödigt besk då.

Hoppas du (och alla andra) inte tog illa upp!
Walker67
1947 • Växjö
#33
19 mars 2021 kl 19:09
Gilla
Rubriken "Svårt att hålla vikten" innefattar ju även svårigheter att inte gå upp i vikt, så det är inte konstigt att flera missuppfattade trådrubriken.

Mat är ett komplicerat ämne. Att "tvingas äta" (av sig själv) för att hålla eller inte gå ner i vikt kan ta bort mycket glädje med ätandet. Jag hade mycket stora problem med maten i 25 års-åldern trots att jag åt "normalt". Trots att jag inte var hungrig åt jag och mådde illa efteråt. Jag kom dock på ett sätt att lösa problemet genom att sätta fingrarna i halsen och spy upp maten. Det resulterade i att jag gick ner i vikt och vägde som minst runt 66 kg från att tidigare legat på 71-72 kg och märkligt nog kunde jag prestera hyggligt på tävlingarna. En dag sa jag till mig själv "Det här går inte, nu får du bli asocial". Jag hade kommit fram till att jag var "en långsam variant" dvs det tog lång tid att smälta maten. och införde långa intervaller mellan måltiderna, uteslöt alla mellanmål och började sen må bättre och kom tillbaka till min normala vikt strax över 70 kg. Har nog inte ätit lunch på minst 20 år och mår bra av frukost, nygonthe, middag och kvällsmat. Att klara sig utan mat i många timmar utan blodsockerfall är nog medfött, min syster är likadan.
Frukost spelar in hur länge man varar mätt - grötfrukost ca 2 tim längre än filfrukost i mitt fall.
1984 • Falun
#34
19 mars 2021 kl 23:35
1 Gilla
Något som är intressant (men helt frikopplat från trådstartaren såklart) är att synen på vad som är ”för smalt” också förändras. Det är mycket fokus på kroppshets men samtidigt blir faktiskt världen bara tjockare för varje år. Det finns även studier som visar att det som av allmänheten idag anser är normalvikt när dom tittar på en person hade klassats som övervikt bara för 30 år sedan.

Själv var jag på stranden i somras och kom på mig själv flera gånger att rycka till när jag såg väldigt smala personer. För dom var sannerligen inte i majoritet.

Jag har själv problem att äta mycket mat. Min lösning har fått bli att trycka mig nötter och typ risbollar :). I perioder har jag svinet loss på chips, öl och choklad men det blir inte särskilt bra för magen.
#35
20 mars 2021 kl 07:53
Detta inlägg har raderats
annons
Kajsa B
1987 • Göteborg
#36
20 mars 2021 kl 12:48
4 Gilla
Att tänka på är att vi levt i ett ätstört samhälle länge. Twiggy-idealet triggade tex en period av det.
Min teori är att mat är för laddat idag och att vi programmerat ihop det för mycket med våra belöningssystem. Belöningen man får av att äta den där chokladen blir så mycket större än vad den egentligen är god då man programmerat ihop den med saker som att ”unna sig”. Precis som det förknippas med ångest om man äter ”fel”saker, vilket i sin tur också ställer till det i hjärnans belöningssystem.
Efter att både ha varit överviktig genom tröstätning, haft ätstörningar och sedan gränsat till undervikt valde jag att se över hur jag programmerat min hjärna till mat. Och började jobba på att ha ett neutralt förhållningssätt till mat, i det samhälle vi lever i är det en ständigt pågående process. För även vi i lilla landet lagom har satt oss i ett läge där många får kämpa hårt för att befinna sig där, där mat bara är mat, där kroppen hungerkänslor är det som styr ens egna lagom. Inte något ångesttriggande. Inte något man använder som belöning. Eller bestraffning. Jag tror vi har gjort det onödigt svårt för oss att förstå vara kroppars signaler om vad de behöver.
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.
annons