Löpning • Kom igång • 35 inlägg • 4460 visningar •

Hur hitta glädjen?

Claus Sörensen
#1
•
13 juli 2021 - 12:46 (Redigerad 13 juli 2021 - 12:46)
1 Gilla
Hej !
Har genom många år haft perioder med kontinuerlig springning, som mest höll jag igång ca 1 år med runda ca varannan dag. Springer varken långt eller fort, som längst sprang jag ca 15 km, och en mil tar nästan en timme. Springer på stig och grusväg i skogen, relativt kuperat terräng. MEN det är mig omöjligt att hitta någon glädja i detta. Jag lyckas enbart hålla igång genom att tänka på att detta på sikt kommer gynna min hälsa. Jag har läst många beskriva en kick av springandet, eftersom endorfiner? frigörs. Men jag känner mer att jag blir deprimerat av det, är alltid på sämre humör efter en runda än innan. Varför då springa alls ? För att motionsformen passar mig. Inget medlemskort, kan göra när jag vill, och man är själv när man tränar. Dessutom känns det som springandet ger mycket utdelning i förhållande till tid, har cyklat också men känner jag måste lägga mycket mer tid där för att få samma puls. Nu försöker jag återigen komma igång, har sprungit en runda på typ 3-4 km 4 gångar nu, varannan dag, tar det lugnt, stannar när det blir för jobbigt etc. Ingen press, ingen klocka eller nåt. Men lik förbannat känner jag att det blir fullt med negativa tanker när, och efter jag springer. Hade varit intressant att höra om någon annan som har upplevd liknande. och om ni har hittat något sätt att hantera detta. Allt gott härifrån!
< < < 1 2 > > >
Peter P
1965 • Kungsholmen
#21
•
14 juli 2021 kl 13:06
6 Gilla
Jag skulle nog säga att jag fört en livslång kamp mot olust och dålig motivation. I perioder går det bra men oftast är det mest som ett nödvändigt ont med löpträning. Det som funkat är att springa med andra, träna målmedvetet mot tuffa utmaningar och motivera mig med löpresor och härliga upplevelser. Är så avundsjuk på de som verkar njuta av lätta löppass ofta. Själv gnetar jag mest på och upplever enstaka euforiska pass men tycker ändå att det är värt mödan då löpningen ger mig mycket positivt. Livet är hårt och det är synd om människan ;-)
Monica Carlsson
1971 • Partille
#22
•
14 juli 2021 kl 13:11
7 Gilla
Jag tycker om den monotona, lite molande, melankoliska delen av löpningen. Men måste liksom gneta på hela tiden, annars stannar man, inget är gratis som när man glider på skidor/skridskor eller rullar på hjul. Man har "förtjänat" varje meter man flyttar sig. En skön känsla.

Tre faser för mig på de flesta rundor:
- suck och stön och jobbigt och segt, varför liksom?
- hamnar i det sköna repetativa, ganska tom i skallen, benen bara mal på,
- fritt flyt i tankarna även om benen är tröga, ofta ganska kreativt eller åtminstone sorterande av tankar, om något mail jag ska skriva eller något annat jag ska göra, jobb eller privat. Skön effekt!
anden nilsson
1984 • Falun
#23
•
14 juli 2021 kl 18:15
Gilla
När inte jag är sugen på att träna brukar jag tänka på det som att gå ut med soporna bara. Eller att jag blir tjock om jag låter bli. Frugan har sagt att hon lämnar mig om jag blir tjock :)
Anette Edman
1966 • Årsta
#24
•
14 juli 2021 kl 20:49
1 Gilla
Jag tycker inte att det är roligt att springa. Har aldrig känt några endorfiner varken vid löpning eller cykling, däremot tycker jag att det oftast är roligt att cykla.

För att motivera mig att löpträna varierar jag passen så att jag får omväxling. Intervallpass där jag fokuserar på att räkna, jag är en riktig siffernisse så jag räknar på allt möjligt. Lugna längre pass där jag har fokus på omgivningen, Rena distanspass tycker jag är tråkigast, där försöker jag också roa mig med att räkna på kilometertiderna, på vilken procentuell längd jag sprungit och så vidare,

Jag springer mestadels bara när jag har ett lopp som jag tränar för, på den tiden man åkte på tjänsteresor sprang jag ibland också eftersom det är en lättillgänglig motionsform när man bor på hotell och det är lite kul att springa någon annanstans.

I början på en löptur känns det ofta väldigt motigt, brukar kännas bättre efter ett par kilometer men roligast är när det är avslutat.
Hans Palm
1963 • Linköping
#25
•
15 juli 2021 kl 14:24
2 Gilla
Tänker också att runstreak kanske är något för dig? Efter ett tag blir det en vana likt borsta tänderna varje dag och man funderar inte så mycket på OM man ska springa utan bara NÄR på dagen. Jag tycker inte heller att löpning är superkul men runstreak har fungerat bra i 2 1/2 år. Jag låter dagsformen styra hur långt eller hur hårt jag springer.

Förr när jag sprang "som vanligt" blev det ofta negativa tankar kring om jag skulle skjuta upp passet pga diverse svepskäl. Trött, kanske någon förkylning på gång, springer imorgon. Det kunde lätt gå 1-2 veckor mellan passen, eller mer, och sen börja om med träningsvärk och våndas igen. Alla sådana negativa tankar har upphört med runstreak. Jag klär om och ger mig ut och så får dagsformen styra. Det är svårt att veta hur man reagerar innan man provat men jag blev "såld" på det. Långa sträckor tråkar fortfarande ut mig, det blir oftast 2-5 km och enstaka milpass då och då. Men det blir ju ändå rätt mycket i veckan.

En sak som trots allt inspirerar är om man kan hitta några kompisar att springa med. På mitt jobb är det många som springer på lunchtid i olika gäng eller enskilt och jag brukar springa med andra i alla fall en gång i veckan. Man tänker inte så mycket på att det är träning då utan det är bara kul att springa tillsammans med andra och prata om olika saker.

Kan även rekommendera Parkrun om du har någon sådan där du bor. Det har varit ett långt covid-uppehåll men det är en kul social löpform som går varje lördag. Man kan välja att ta det lugnt eller köra race men oavsett det är det alltid kul att prata med folk före och efter. Man behöver inte anmäla i förväg utan det är bara att dyka upp strax innan start. Man skaffar en streckkod som man registrerar passet med och så får man även en resultatlista via mail. Blir lite som en familj när man varit med ett tag.
Corben Dallas
1978 • Göteborg
#26
•
15 juli 2021 kl 15:30
Gilla
Runstreak funkar ok för mig med.
Nu skall jag ut i 29°C, så där sugen...
I vanliga fall hade jag definitivt ”sprungit imorgon” :)

Blir nog några varv på lokala motionsslingan med armhävningar emellan. ”Crosstraining” :)
Per Johansson
1978 • Uppsala
#27
•
15 juli 2021 kl 15:47
3 Gilla
Tack Claus för din uppfriskande uppriktighet! Jag har dock svårt att tro din beskrivning att löpningen inte ger dig annat än negativa tankar och ett svagt hopp om belöning om 20 år. Tycker det låter som att du är en löpare, en sån som springer oavsett vad det ger tillbaka i stunden.

Med risk att låta dryg ger jag följande tips: Sluta leta efter glädjen. Var glad att du är en löpare och att du har modet och styrkan att trampa på! Låt dom negativa tankarna mala på men låt dom inte bestämma. Body over mind istället för tvärtom!

Rekommenderar dig att läsa George Sheehans klassiker "Running & Being", väldigt pretentiös och romantisk bok men jag har mycket lättare att relatera till det jämfört med alla hurtiga löparartiklar om att tänka positivt och att allt ska vara så härligt hela tiden.

“The runner need not break four minutes in the mile or four hours in the marathon. It is only necessary that he runs and runs and sometimes suffers. Then one day he will wake up and discover that somewhere along the way he has begun to see order and law and love and Truth that makes men free." (citat från boken)

Det kanske är detta du intuitivt vet och som gör att du fortsätter att springa? Allt gott och tack för ovanligt intressant trådstart!
John K
1969 • Stockholm
#28
•
15 juli 2021 kl 15:52
3 Gilla
Motivation är ju en väldigt personlig dimension. Frågan tror jag är vad man egentligen förväntar sig att löpningen ska justera. Om de negativa tankarna är prevalenta även i vardagen i övrigt, så är det kanske inte i löpningen som man framför allt ska söka efter svaren.

För mig personligen hjälper kvantifieringen med hjälp av t.ex. pulsklocka att använda mig själv som ett måttstock över tid. Inte speciellt intresserad av att vara snabbare/starkare än andra, men det är roligt att då och då kunna mäta mig och t.o.m. slå mina "yngre jag".

Generellt sett så behöver vi en viss aktivering för att inte fastna i en tristessupplevelse. Med det följer nödvändigheten av personliga mål och utmaningar.
Kajsa B
1987 • Göteborg
#29
•
15 juli 2021 kl 17:30
4 Gilla
Låter som du behöver öva på att vara snäll mot dig själv! Alla har dåliga dagar! Och perioder! Ibland får man sluta utan att förstå varför. Och ibland går det lätt utan att man förstår varför. Det kan vara skönt att inte mäta löpningen, men om du alltid ligger på rätt hög ansträngning kommer du antagligen sällan känna dig stark och lätt och oövervinnerlig. Du kommer inte heller se att plågandet en viss dag resulterat i betydligt snabbare tid. Låter som mycket lidande och lite möjlighet för belöningar?

Själv gillar jag variation. Inte så mycket per vecka som sett till längre perioder. Ett tag är intervaller och resultatinriktad träning det som motiverar mig. Nästa vill jag mest samla kilometrar i skönt flow. För att senare mest vilja springa på småstigar i skogen. Det är bara att flyta med!

Irre
1984 • Göteborg
#30
•
16 juli 2021 kl 04:52
Gilla
Det är ju väldigt individuellt vad man triggas igång av. Bara att vara i naturen verkar antidepressivt, man kan även göra mindfulness av det men inte alla som triggas igång av det såklart.
Själv har jag lite hat-kärlek till att uppleva nya ställen (särskilt ny natur), å ena sidan tycker jag alltid det är tungt att ta sig iväg, särskilt om det tar ett tag att åka och/eller kräver planering, tycker ofta det är tungt under tiden, men har ändå kvar upplevelsen som ett positivt minne om det så är att man halvt förfrusit för att man sprungit vilse mitt i storskogen i 6 timmar.

Det enda man kan säga säkert är väl att ju mer man ser något som ett måste som man sparkar iväg sig till i förhållande till att man aktivt tänker på fördelar, saker att se fram emot, eller stunder man trivts som relaterar till sitiuationen, dess mer kommer man koppla negativa saker till det snarare än positiva.
Kajsa B
1987 • Göteborg
#31
•
16 juli 2021 kl 19:53
1 Gilla
Kom på en grej som även spelat roll för att löpningen är en så positiv grej för mig - jag valde under något år under studietiden att använda det som belöning. Efter bra pluggande belönade jag mig med en löprunda osv. Tror det bidrar till att min hjärna ger mig lite extra belöning när jag springer. Så det är ett stort tips från min sida :)
Torbjörn Westman
1961 • Oskarshamn
#32
•
17 juli 2021 kl 10:01
Gilla
Så många sköna infallsvinklar och reflektioner i den här tråden!
Som flera andra här gillar jag variation. Olika typer av pass förstås, men framför allt att springa på nya ställen. Utflyktslöpning får mig ofta att glömma tid och rum och ansträngning - det går i och för sig för det mesta ganska sakta. När jag springer hemmavid försöker jag alltid variera rundorna. Ibland har man tur och hittar någon ny liten skogsstig.
Walker67
1947 • Växjö
#33
•
17 juli 2021 kl 18:12 Redigerad 17 juli 2021 kl 18:27
Gilla
För mig som hållit på i 55 år är det ung som i # 21, vissa pass och perioder går det lätt, andra gånger tar det emot och de flesta är neutrala. Endofiner får jag endast efter stenhårda pass eller tävlingar, som vara max 1 tim. Tävlingar, ja, man skall tävla i första hand mot sig själv, det är den mest rättvisa jämförelsen, annars vågar man inte ställa upp. Det är viktigt att variera hårdhet och längd på passen, annars blir träningen en enda lång "coronalunk"
Någon enstaka gång kan man uppleva det perfekta löppasset, som hände en nyårsafton med några minus, några cm snö och jag befanns mig nästa ovanför marken, allt stämde i minsta detalj, ingen trötthet och även den bleka decembersolen värmde. Det passet har jag levt på länge och brukar plocka fram det om det känns motigt ibland.

Fast ovanstående har Du ingen större nytta av utan jag tror att först måste man rannsaka sig själv om inställningen till löpningen. Går man in med en tro att det skall vara roligt och givande är det lätt att man blir besviken om träningen inte lever upp till detta. Något som påverkar tror jag är vilken personlighet man är; är man en tänkare, som har förmågan att tänka runt olika saker och händelser och att man under passet "tänker bra" kan träningspassen i sig bli givande bortsett från träningseffekten. Numera är jag vid mina gångpass borta i tankarna redan efter några hundra meter och tempot sjunker till bekväm nivå, men jag vet inte om det är medfött eller går att träna upp.
Mikael Lipschütz
1974 • Mölndal
#34
•
17 juli 2021 kl 20:33
2 Gilla
Jag hade jättesvårt att motivera mig själv till att löpträna för nåt år sen eller två. Allt bara flyter ihop i den här åldern :)
Lösningen var att bara gneta på. Till slut lossnade och nu är det både kul, mindre kul och ibland bara något som görs.
Kan inte sätta fingret på vad jag gillar med löpningen. Om det är kul att springa? Jag vet inte. Jag gillar att bli svettig. Känna mig trött. Det kan jag visserligen få från andra idrotter men löpningen är så enkel. Bara ta på sig kläder och ge sig ut.
#35
•
18 juli 2021 kl 11:42 Redigerad 18 juli 2021 kl 11:43
8 Gilla
Kul att det fortsätter att komma svar här! Nyss tillbaka från en runda, tänkte en del på alla svar under tiden, viket i sig var en bra grej, att fokusera på annat än svett och flås. Att temperaturen var något lägre idag var inte fy skam heller, en stor mängd mogna hallon gav upphov till en del naturliga pausar, såkallat "Cross-eating". Det är befriande att läsa att så många andra också ser springandet eller motionen som ett måste, ofta ett ganska jobbigt sådant. Det är så lätt idag att fastna i en bild av att allt vi gör ska ge en kick och ge stora upplevelser, annars är man misslyckat. Det är ju inte många som på t.ex. sociala medier skriver ett inlägg i stil med "Fy fanken va jobbigt det var att springa, det gick sämre än någonsin". Jag brukar göra det ibland, men det verkar som många människor har svårt att hantera detta, att man inte får lov att posta annat än positiva saker. Inget under att så många människor är stressade över att deras liv inte matchar den bilden som syns i media. Hoppas denna tråd kan hållas vid liv ett tag, för mig har den gjort stor nytta, och tror säkert att andra kan hitta en del här också!
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.