23 juli 2021 kl 10:11
Redigerad 23 juli 2021 kl 10:13
Jag bröt min första marathonstart 1976 efter att bl a ha tappat mängd pga en olyckligt timad förkylning, men generellt var jag inte ändå förberedd nog utan lågt veckomilsnitt (kring 5-7 mil/v) och endast något långpass på drygt 3 mil flera veckor innan.
Bakgrunden var snarare en hel del långlopp kring milen och några banlopp.
Då beslöt jag höja mängden i flera månader hyggligt strukturerat och fick ihop ett par månader med snitt uppåt 10 mil/vecka under vintern, och lyckades på senvintern fullfölja på 2.43 på något kort bana i Vällingby 1977.
Jag tog då det extra lugnt veckan innan med några vilodagar, något jag inte gjorde när jag var i svenska eliten några år senare.
Ju mer mängdtränad man är desto mindre risk är det att springa långa pass ganska nära in på loppet. För en måttligt tränad är det förmodligen lämpligt med ett sista långpass kanske kring 2 veckor innan marathonlopp, säkert med individuella variationer ändå.
Ju mer erfaren man är desto mer kan man själv anpassa träningen sista veckorna till sin egen löparprofil. Det blir alltid ett visst mått av trial and error på individuell nivå. Man ska i alla fall inte träna extra hårt under sista veckan :-)
A och O i marathonträning om man vill nå nära sin optimala teoretiska toppnivå är successivt ökad löpmängd under många år samt hålla en andel fartlöpning på 10-20 % e d - gärna i form av hög andel långlopp på olika sträckor.