Jag är bra på att överskatta min förmåga dagen efter en festkväll. Min kompis fyllde 30 år och det firades rejält. Jag hade tagit bilen till honom(elva km) för att jag sedan skulle springa och hämta den dagen efter på söndagen. Elva km avklarar jag i sömnen och allra helst skulle jag även ta en liten omväg för att nå 15 km och därmed 100 km totalt för veckan.
Jag vaknar och är väldigt trött som jag alltid är när jag har druckit alkohol. Försöker somna i soffan och runt kl. 14 vaknar jag är ganska pigg samtidigt som det är otroligt fint väder. Det är dock en fotbollsmatch på TV:n vid 15, lika bra att se den först. Solen börjar leta sig nedåt och vid 17:30 börjar en ny fotbollsmatch på TV. Lika bra att se den också, jag hinner med löpet senare. Vid kl. 20 är den matchen klar. Är trött. Jag kan ge mig av vid kl. 21, då är jag ändå vid bilen runt 22. Det är sent men duger. Klockan slår 21. Inte en promille utav min kropp vill springa. Jag öppnar buss-appen, en buss går 21:20. Jag tar den ut till bilen och kör hem.
Detta är långt ifrån ovanligt för min del och jag lär mig verkligen aldrig. Det är aldrig något som fysiskt hindrar mig(blir aldrig illamående eller får huvudvärk dagen efter) utan jag blir enbart väldigt slö och bekväm. Så det går liksom att springa och känns säkerligen skapligt när jag väl kommer ut men tröskeln för att just precis komma ut är enormt hög. Mitt problem med detta är väl att jag istället för att bara acceptera att söndagen blir en vilodag hela dagen ligger i soffan med tanken att jag snart ska ut. Det är en så onödig "stress".
Vet inte om detta är "gubbgnäll", kanske mer ett I-landsproblem ;)
