Allt blir inte som man tänkt sig… där i mitten av april lekte löparlivet för en gubbe som mig. Började möjligtvis ana lite trötta stumma lår och så pang bom… höger framsida sa upp sig. Djup ”smärta” i låret som gjorde mig lite orolig, aldrig känt nått liknande. Helvila så när som på promenader, gjorde ett försök till att springa men fick avbryta efter 4km… Läste sen om höftböjare och började jobba lite med den(dom) och ta mig tusan, sakta men säkert började det kännas bättre, inte bra men bättre. Vågade börja småjogga lite och har kunnat fortsätta så.
Har sänkt veckovolymen markant och försöker intala mig själv att nu får det vara så ett tag, jag kan ju iaf springa litegrann och det ska man också vara nöjd med. Känner fortfarande av låret men det blir inte sämre, det blir bättre, så ”skynda långsamt Morgan”
Tog dessutom fram min mountainbike för två veckor sen och kom på att det är ju kul och dessutom inget jag får ont av så länge jag inte ramlar 😊
Kämpa på där ute i värmen och kom ihåg glasspauserna.
