17 december 2024 kl 10:11
Redigerad 17 december 2024 kl 10:19
Fy tusan så gôtt!!
Sprang just första milen på 100 år. Eller iaf på 7 år. Jaaa, det var netto nerför (passade på när sambon var på massage att springa dit), så till största del var det lätt. Men den känslan, att det faktiskt är lätt!
Jag var så löparglad att det krävdes lite ansträngning att hålla farten nere...
Motvind och blötsnö första halvan, sedan klarnade det upp och blev vindstilla. Då sprang jag längs snötyngda granar och en vacker fullmåne i gryningsljuset. Och dog lite i motlutet de sista 2 kilometrarna. Men det är glömt sedan länge!
Och alla bilar jag mötte tog fin hänsyn, höll ut och bländade av. Det är lite sisådär att springa på landsvägar tycker jag. Speciellt med lite dålig sikt. Så då är det extra skönt när de bländar av på långt håll och på så sätt kommunicerar att man är sedd.
För att synas snodde jag förresten sambons varsel-tshirt med reflexer som är köpt på Jula. Drog den bara över löparjackan. Jo, jag ser ut som en mupp, men vad gör väl det om man syns i mörkret?