30 mars 2025 kl 13:44
Något PB blev det inte, men bara 5 sekunder ifrån.
Kanondag men aningen blåsigt, 8 sekundmeter i byarna men banprofilen såg ut att vara sådan att det inte skulle bli några större segment med vinden rakt framifrån då det blåste från sydväst (till skillnad från Strängnäs halvmaraton i höstas där det var i princip 7 km rakt emot stormbyar :))
Värmde upp ca 8 km. Som vanligt i racesammanhang markant högre puls än normalt. 5:20 ger vanligtvis en puls på 130-135 men nu runt 150 och så är det alltid. Benen kändes pigga, inte perfekt känsla men ändå bra.
Tidigare PB 39:46 från i vintras. Har en bra vinter bakom mig och är nog god för nedåt 39 på en snäll bana men givet alla varningar om svår bana tänkte jag att sub40 får bli målet och hade tänkt ställa mig i startgrupp 2 för 38-40 min. Strax innan grupp 1 (sub38) skulle iväg noterade jag dock hur tomt det var längst bak i den fållan och tänkte att står jag längst bak där kommer jag ju inte vara ivägen för någon och dessutom få gott om plats framför
mig då alla andra lär sätta av fortare än jag, så jag ställde mig längst bak där. Såg mig omkring och började misstänka att jag nog inte var ensam att tänka så, för där stod många löpare som inte såg ut att ha sub38 i sig (no offense om någon av er läser detta ;)).
Starten gick och jag satte iväg kontrollerar utan att rusa men kände samtidigt att jag plockade många vilket jag ju inte borde göra i en sub38-grupp när jag går för sub40. Var ju väl införstådd i att första 1.5 km är mer eller mindre en enda lång stigning. Benen kändes nu bättre än på uppvärmningen och jag matade på i rätt bra fart utan att det kändes för snabbt. Kollade inte så mycket på klockan utan väntade på den långa till synes brutala 400m-stigningen mellan 1-1.5 km. Vid ett tillfälle kollade jag på klockan och såg att jag hade sprungit 1.5 km och var nu på ett krön. Insåg då till stor förtjusning att jag nu klarat av den ”brutala” starten utan att knappt vara medtagen och hade 4:04. Nu väntade en lång nedförsbacke där det gick i 3:45 och allt kändes fantastiskt, en kort stund hade jag sådan hybris att jag började drömma om 38 min 🤣 avverkade ett par km i sub4-fart och sprang med fortsatt kontrollerad andning och känsla i benen. Runt 6 km började det bli lite jobbigt där små stigningar blandades med motvind och loppet började ta ut sin rätt men lyckades hålla 4-tempo för det mesta men insåg nu att mitt originalmål på sub40 var det jag sprang för nu, inte några mirakeltider. 8-9 km var tunga som sig bör i ett millopp, och det var tur att sista 500m var snälla och nedför, pressade mig in på 39:51.
